Publicerad 1966   Lämna synpunkter
SEKEL se4kel, sbst.1, n.; best. seklet; pl. = (Weste FörslSAOB (c. 1815) osv.) l. sekler (förr äv. att hänföra till sg. sekulum, Geisler Fägnet. F 1 a (1709) osv.) ((†) seklar LLaurel (1748) hos Hernlund Laurel 14, Brunius Metr. 279 (1836)); förr äv. SEKULUM, n.; best. sekulet l. i best. anv. utan slutartikel; pl. sekler (se ovan). Anm. Förr användes formen sekulum (skriven seculum) äv. med lat. böjning. Schück VittA 2: 367 (i handl. fr. 1674: i Seculo 1300). Fatab. 1909, s. 166 (1778: ifrån detta seculi början). Geijer Brev 161 (1813: början af förra seculo).
Ordformer
(seckler, pl. 1809. sekel (sec-, cek-) 1709 (: Secler, pl.), 1765 osv. sekulum (sec-) 16351899. siecler, pl. 1712)
Etymologi
[jfr d. sekel, nor. sekel, sekulum, t. säkulum, fr. siècle; av lat. sæculum, seculum, släktled, människoålder, århundrade, av omstritt urspr. — Jfr SEKULAR]
1) tidrymd av hundra år, århundrade; äv. (i sht i pl.) allmännare, ss. beteckning för lång tid(rymd) (särsk. i sådana uttr. som i l. genom l. under l. sedan sekler); i vissa fall utan bestämd avgränsning från 2. RP 5: 91 (1635). För 7 Sekler tilbaka trodde man alt hvad man ej begrep, emedan man ingenting viste. Kellgren (SVS) 5: 134 (1787). Kämparne sofvit / I långa sekel. Sätherberg Blom. 1: 53 (1841). Mitt två cekler gamla hus. Bremer Brev 2: 371 (1843). Ur nattomhöljda tider / emot ett mål, fördoldt för dig, / o mensklighet, du skrider / i sekler fram din ökenstig! Rydberg Dikt. 1: 5 (1877, 1882). Ett halvt sekel efter reformationens introducering i Sverige. Arv 1955, s. 62. — jfr HALV-, KVARTS-SEKEL m. fl. — särsk.
a) [efter kyrkolat. in secula seculorum (1Tim. 1: 17 (Vulg.))] (i vitter stil) i uttr. i l. under l. genom seklers sekler l. sekel, i l. under en mycket lång l. oändlig tidrymd; i evighet; alltid; äv. (mera tillf.) för sekels sekel, för en oändlig tidrymd, för evig tid l. alltid. Stagnelius (SVS) 4: 148 (c. 1821). Hvar gestalt har här (på Rafaels fresker) för alltid fått fulländningens insegel, / .. Är för dagen ej allena, men för sekels sekel gjord. Wirsén Sång. 292 (1884). (Det är) skuggan som under sekler och seklers sekler färgat hy och hår och ögon så bleka hos nordens människor. Fröding Eftersk. 2: 38 (1894, 1910). Lundegård DrMarg. 2: 203 (1906: genom seklers sekel).
b) i gen. pl., använt (ensamt) ss. genitivattribut: som utgöres av l. härrör från l. ägt rum l. rått under flera sekel l. (allmännare) en mycket lång tidrymd. För en nations allmänna rätt och medborgares personliga frihet och säkerhet finnes intet stadigare värn än .. (statsförfattningens) former, omgifna af seklers helgd och befästade af en allmän nationalkraft, som i dem verkar. Järta 1: 46 (1809). Hur modern, hur rent dagsaktuell är inte, trots seklers damm, denna geniala gamla satir! Lindström Vindsröjn. 104 (1939). Till hagmarkens karaktärsdrag hörde .. den genom seklers kreaturstramp behagligt avjämnade marken med sin täta kortsnaggade gräsvall. Fatab. 1948, s. 8.
c) [jfr b] (†) i gen. (sg. l.) pl., i uttr. sekels l. seklers gammal, sekelgammal l. uråldrig. Vid roten af en seklers gammal ek. Palmstjerna Snapph. 2: 57 (1831). (I Lima) der du ser sekels gamla frescomålningar utanpå husen bättre bibehållna än lika gamla sådane inuti rummen hos oss. Gosselman Sjöm. 2: 12 (1839).
2) om kalendariskt århundrade (omfattande hundra kalenderår i följd, med samma sifferbeteckning för århundradet). Nittonde seklet, 1800-talet. I början, mitten av seklet. Innevarande, föregående sekel. Widegren (1788). Den äldsta öfriga skrift af Götiskan är ifrån slutet af 4 Seklet. Broocman SvSpr. 74 (1810). (1700-talet) har .. lika ofta blifvit kalladt otrons sekel som upplysningens. Geijer I. 5: 74 (1811). När seklet var ungt. Bååth-Holmberg (1897; boktitel). Hit kom jag en gång för trettio år sedan, i seklets morgongryning. Langlet Ung. 124 (1934). I medelpunkten för Sainte-Beuves litterära intresse står 1600-talet, ”det stora seklet”. Tigerstedt Sainte-Beuve 139 (1944) [efter fr. le grand siècle]. Det var nyårsafton, på natten skulle klockorna ringa in det nya seklet. Martinson KärlekKr. 148 (1947). I början av seklet låg vid Hötorget efterkravsfirman Mundus. Siwertz Tråd. 14 (1957). — jfr REFORMATIONS-SEKEL.
3) (numera bl. mera tillf.) i överförd anv. av 1 l. 2, om människor som leva(t) i ett (visst) århundrade. Mon gamble Secler ej med skiähl på Ehr (dvs. K. XII) förtryta, / At Eder tapperhet alt deras roos förstör? Geisler Fägnet. F 1 a (1709). Denna templets bottenvåning / bygges upp, som du befallt, / af basalt; / men till seklernas förvåning / bygges allt, / allt det öfriga af guld. Rydberg Dikt. 2: 70 (1891).
Ssgr (i allm. till 1): A: (2) SEKEL-ANDA. om anda som råder under l. anses prägla ett visst sekel. OoB 1897, s. 111. —
-BUREN, p. adj. (numera bl. tillf.) bildl.: som burits (se bära, v. 1 g) l. fortplantats (se fort-planta 6) genom sekel. Cygnæus 5: 511 (1830). För friheten, den sekelburna, / .. Att dö är som att lefva värdt. SvT 1852, nr 152, s. 2.
(2) -BÖRJAN. sekels början. SDS 1900, nr 490, s. 1. —
-DAG. hundraårsdag. Snoilsky Dikt. 1: 299 (1878).
-FEST.
1) till 1, om fest med anledning av att ett l. flera sekel förflutit efter en viss (minnesvärd) händelse; jfr sekular-fest 1. Sundberg i 2SAH 62: 241 (1886).
2) till 2: fest till firande av sekelskifte; jfr sekular-fest 3. PedT 1941, s. 74. —
-FURA. (i vitter stil, mera tillf.) sekelgammal fura. Valerius 1: 100 (1811). Hallström Skogsl. 131 (1904).
-GAMMAL. (sekel- 1820 osv. sekels- 17991866) ett l. flera sekel gammal; hundraårig; månghundraårig; uråldrig. LBÄ 21—22: 116 (1799). De sekelsgamla, / de lagbesvurna / verldsformer ramla: / der strömmar en flod / af offerblod / kring verldens urna. Tegnér (WB) 2: 15 (1808). Alla, alla käckt framåt! / Här är vår sekelgamla frihets sköna stråt. Runeberg 5: 7 (1860). FoFl. 1953, s. 202. Jfr C.
(2) -GRYNING. (i vitter stil) sekels gryning (se d. o. 2) l. början. Edgren BrustnÅterlj. 107 (1901).
-GUMMA. (mera tillf.) kvinnlig hundraåring. Hädangången sekelgumma. Upsala(A) 1926, nr 43, s. 1 (rubrik). UNT 1948, nr 303, s. 5.
(2) -HALVA. om den förra l. senare hälften av ett århundrade. Denna ”baisse” (inom konsten) varade minst till början af den senare sekelhalfvan (av 1800-talet). Nyblom i 3SAH 13: 71 (1898).
-JUBILERA. fira sekeljubileum. Övre Norrlands äldsta firma sekeljubilerar. SvD(A) 1924, nr 240, s. 13 (rubrik).
-JUBILEUM. om jubileum med anledning av att ett l. flera sekel förflutit efter en viss (minnesvärd) händelse, t. ex. grundandet av ngt. Östergren (1938).
-LÅNG. (sekel- 1869 osv. sekels- 18451884) ett l. flera sekel lång; hundraårig; månghundraårig; äv. (mera tillf.): som förefaller ngn lika lång som ett l. flera sekel. Med .. (tiden efter c. 1550) widtager en nära sekelslång lucka i .. (Uddevallas) historia. Holmberg Bohusl. 3: 113 (1845). (Soppan) fördröjde måltiden med flere sekelslånga minuter. Lundquist Profil. 1: 70 (1884). Jfr C.
-MEDALJ. medalj präglad till hugfästande av hundraårsminne l. utdelad vid hundraårsjubileum o. d. FörhLäkS 1908, Bil. 1, s. 4. —
-MINNE. jfr minne, sbst.1 9, o. -jubileum. Wirsén i 3SAH 4: 4 (1889).
(2) -MITT. om (tiden omkring) ett sekels mitt. Rig 1922, s. 113.
(2) -SKIFTE. om (tidpunkten för l. tiden omkring) övergången från ett sekel till ett följande; ofta om skiftet mellan 1800- o. 1900-talen. SDS 1900, nr 8, s. 1. (Ungdomssuperiet) tar sig inte så brutala former som vid sekelskiftet och några år därefter. Järnbruksminn. 216 (1952).
(2) -SLUT. [jfr fr. fin de siècle] om (tiden strax före) ett sekels slut; ofta om slutet av 1800-talet. Levertin Diktare 180 (1898). Den svartmålning av sekelslutet som Götiska rummen utgör. Lamm i 3SAH LIII. 2: 238 (1942). Ssgr: sekelsluts-, äv. sekelslut-människa. (tillf.) om människa som levde vid slutet av 1800-talet. DN 1893, nr 8792 A, s. 2. -pessimism. jfr -sluts-stämning. Siwertz Ung 187 (1949). -stämning. om den stämning (av trötthet o. resignation) som rådde vid 1800-talets slut. Mot slutet av 1800-talet behärskades den litterära mänskligheten av en sekelslutstämning, den kände sig gammal och trött. Hedén 4: 96 (1924). -typ. om människotyp som anses vara representativ för slutet av 1800-talet. SDS 1899, nr 234, s. 1.
(2) -SLUTSAKTIG, adj. [till -slut] (mera tillf.) som påminner om l. liknar förhållandena vid slutet av 1800-talet. Östergren (1938).
(1, 2) -SNILLE. (numera bl. tillf.) sekularsnille. Atterbom 2: 264 (1854).
-STUND. (numera bl. tillf.) stund som tyckes ngn sekellång. Med henne ledsnans sekelstund / Blir som ett ögonblick förfluten. Stenhammar 180 (c. 1798).
-SÖMN. (tillf.) bildl.: sekellång sömn. BohemAkademist. 108 (1931).
-TAL.
1) (†) till 1: antal sekel. Den förhoppning .., att Göta kanal, fullbordad, skall tillföra Sverige flera sekeltal af gagn, än den, under fulländningen, mött åratal af klander. Lagerbjelke i 2SAH 15: 51 (1832).
2) (tillf.) till 1: tal hållet vid sekelfest l. sekeljubileum o. d. HågkLivsintr. 12: 274 (1931).
3) (tillf.) till 2: tal som (vid årtalsbeteckning) betecknar århundrade. TMatFysKemi 1917—18, s. 76.
(1, 2) -VERK. (sekel- 1848. sekels- 1811) (numera föga br.) = sekular-verk. Hvarföre skall ett sådant Sekels-Verk (som den nya psalmboken) förfuskas genom en onödig brådska? JOWallin (1811) i BrinkmArch. 1: 318. Frey 1848, s. 507. —
-ÅLDRING. (tillf.) om hundraåring. UNT 1934, nr 43, s. 7. —
-ÅR.
1) till 1, om år som infaller jämnt ett l. flera sekel efter en viss (minnesvärd) händelse. SD(L) 1896, nr 476, s. 4. Man närmade sig sekelåret för den stora revolutionen. Hallström i 3SAH 42: 370 (1931).
2) till 2: år som utgör det första året av ett århundrade (t. ex. 1800, 1900). Lindhagen Astr. 371 (1860). (Hon) var född sekelåret 1800. Stiernstedt Lantjunk. 122 (1939).
-ÅRIG. (i vitter stil) hundraårig. SDS 1882, nr 81, s. 3. En nära sekelårig jorddrott afliden. Upsala 1915, nr 7, s. 5 (rubrik).
-ÅRING. (i vitter stil, tillf.) hundraåring. Upsala(A) 1924, nr 148, s. 1. —
-ÄRVD, p. adj. (i vitter stil) ärvd från föregående sekel, nedärvd genom sekel. Sekelärfd vana. Nyström NKina 1: 37 (1913).
(2) -ÖPPNING. (tillf.) = -början. Kjellén Stormakt. 2: 24 (1905).
B (numera föga br.): SEKELS-GAMMAL, -LÅNG, -VERK, se A.
-VÖRDIG. (†) sekelgammal o. vördnadsbjudande. (Möblerna) i det ärfda fädernehuset / Hugnade gubben ännu med den form, med den plats, med den ordning, / Som i sitt sekels-vördiga skick berättade sagan / Om aflägsnade års osägligt dyrbara minnen. Atterbom Lyr. 3: 188 (1829).
C (numera föga br.): SEKLER-BEVARAD, p. adj. bevarad genom flera sekel. SthmFig. 1845, s. 64. —
-GAMMAL. (sekler- 18231880. seklers- 18001840) flera sekel gammal, månghundraårig; uråldrig. LBÄ 36—38: 112 (1800). Qvanten Dikt. 220 (1854, 1880). En seklergammal jernek. Blanche Tafl. 2: 110 (1856). Jfr A.
-LÅNG. (sekler- 1863. seklers- 18451852) flera sekel lång, månghundraårig. De Skandinaviska folkens seklerslånga brodertvister. Crusenstolpe CJ 1: 251 (1845). Blanche Bild. 1: 91 (1863). Jfr A.
D (†): SEKLERS-GAMMAL, -LÅNG, se C.

 

Spalt S 1745 band 25, 1966

Webbansvarig