Publicerad 1966   Lämna synpunkter
SEJSA säj3sa2, v. -ade ((†) imper. seis (seyss) (SkepCommSkepzb. 1689 (: Seis up), Rosenfeldt Tourville 3 (1698: Seysz på)). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Ordformer
(förr äv. seis-, seyss-, säiss-, säjs-)
Etymologi
[jfr d. sejse, nor. seise; av lt. seisen l. holl. seizen, gripa, fatta, sejsa; liksom eng. seize av fr. saisir, gripa, fatta, sejsa, av mlat. sacire, göra rättsanspråk gällande, möjl. av ett germ. ord, bildat till stammen i SAK. — Jfr SEJSING]
sjöt.
1) surra, belägga, fastgöra; företrädesvis: med sejsing(ar) sammanbinda (två l. flera intill varandra lagda tåg) för att hindra dem från att löpa l. förskjutas i förhållande till varandra (äv. abs.); äv. dels i uttr. sejsa en talja, med sejsing l. garn sammanbinda parterna i en talja, dels om tåg som sammanbinder ett annat tåg med ngt: dra l. strama åt (o. hålla fast). (När skeppet göres klart till segling, kommenderas:) Seysa Cabellarium fast wed Tåget fram om Betingen. Rosenfeldt Tourville 3 (1698). Roswall Skeppsm. 1: 75 (1803; om tåg). Taljerepen böra sejsas, så väl till inre som yttre parterne. Platen Glascock 1: 243 (1836). I hårdt väder .. sejsas med tusenben. Frick o. Trolle 44 (1872). Vant och behändigt / bärgades seglen med hast och belades och sejsades godset. Lundström Sjöfr. 82 (1929). SohlmanSjölex. (1955: Sejsa en talja). jfr PÅ-SEJSA.
2) i fråga om borttagande av sejsing(ar); i förb. SEJSA AV.
Särsk. förb. (i allm. till 1; sjöt.): SEJSA AV10 4. (numera föga br.) till 2: borttaga sejsing(ar) från (tåg o. d.). Rosenfeldt Tourville 3 (1698). Ekbohrn NautOrdb. (1840). —
SEJSA OPP, se sejsa upp. —
SEJSA PÅ10 4.
1) (numera föga br.) pålägga sejsing på (ngt), sejsa (ngt). Rosenfeldt Tourville 3 (1698). Ramsten 22 (1866). jfr påsejsa.
2) [möjl. utvidgad l. bildl. anv. av 1] (numera bl. mera tillf.) vid hissande av segel o. d.: en efter en successivt fatta tag efter varandra i ett fall l. tåg o. gemensamt draga i detsamma o. därefter en efter en övergå till nästa fall osv. Om .. (fallen) kunna ledas så, att manskapet vid märsseglens hissande kan ”sejsa på” från ett fall till ett annat, är detta en fördel, som ej bör förbises. Ekelöf Skeppsm. 53 (1881). (Sv.) Sejsa på (vid hissning) (fr.) hisser à suivre. Konow (1887). —
SEJSA SAMMAN10 32 l. 40, l. TILLSAMMANS040, äv. 032. (numera bl. mera tillf.) med sejsing(ar) sammanbinda (två l. flera tåg o. d.). Konow (1887). —
SEJSA UPP10 4, äv. OPP4. sejsa (talja, tackel, tåg o. d.); äv. abs. (med tåg o. d. ss. underförstått obj.). Seis up, Seis up. SkepCommSkepzb. 1689 (kommandoord). Rosenfeldt Tourville 59 (1698; abs.). Upsejsning är äfven en sort beläggning som sker med Garn såsom vid Vantens ansättning då Talje-repen emellan hvarje förfarning af Taklen och Taljorna sejssas up. FSjöbohm Sjöm. 5 (1791). Smith 332 (1917).
Ssgr (till 1; †): SEJS-LINA, r. l. f. sejsing. Rajalin Skiepzb. 229 (1730). —
-REP. [jfr holl. seistouw] sejsing. Rosenfeldt Tourville 17 (1698).

 

Spalt S 1742 band 25, 1966

Webbansvarig