Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCINTILLATOR ʃin1tila3tor2 l. -tωr2, äv. 1040, äv. si- l. ski-, r.; best. -n; pl. -er -tω4rer.
Etymologi
[jfr t. szintillator, eng. scintillator; till lat. scintillare (se SCINTILLERA)]
fys. fluorescerande ämne använt (l. med tanke på dess användning) i scintillationsräknare o. d. NaturvForsknRådÅb. 1950—51, s. 33. TT 1955, s. 169.

 

Spalt S 1444 band 24, 1965

Webbansvarig