Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SAXA sak3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING, -ARE (numera bl. tillf., Lundell (1893; i bet. 3 b λ) osv.).
Etymologi
[sv. dial. saxa; jfr d. sakse; avledn. av SAX, sbst.1 — Jfr SAX, sbst.2]
1) (numera bl. mera tillf.) motsv. SAX, sbst.1 II 1: med sax klippa i (ngt) l. klippa av (ngt) l. klippa till (ngt) o. d., klippa (se KLIPPA, v. 1); jfr 2. Hårets rikdom som en flod af gull / Från hjessan fölle, vore det ej saxadt. Runeberg 6: 129 (1832). Elisa saxade och klippte den ena lilla chemisen efter den andra, af ett groft .. lärft. Knorring Förh. 2: 154 (1843). — jfr FÖR-SAXA. — särsk. mer l. mindre bildl. (jfr 310). Förslaget med lärarinnebanan var bara en förberedande procedur, som skulle saxa vingarna på den oroliga fågeln så pass mycket, att hon .. skulle låta den, som bättre visste, ställa för sig. Högström-Löfberg TLyckhD 131 (1929); jfr KLIPPA, v. 1 d ζ. Där kommer svalorna. Deras spetsiga vingar saxar rymdens skimrande siden. Asklund SvIdyll 64 (1937); jfr 3 a α.
2) [eg. specialanv. av 1] göra urklipp av (stycke i en skrift, i sht en tidning, o. införa det i annan skrift osv.), klippa (se KLIPPA, v. 1 c γ); äv. med obj. betecknande skrift (tidning) varifrån urklippet hämta(t)s. Referaten införas (i stockholmstidningarna) .. och landsortsbladen ”saxa” dem. Kasper 1878, nr 8, s. 1. Ett .. klent referat (av Benvenuto Cellinis självbiografi) med långa stycken saxade. SvD(A) 1918, nr 1 B, s. 2. Sollefteå-Bladet, som först serverade ankan, har för en gångs skull haft det utomordentliga nöjet att bli saxat. Hammarberg Stjärnsk. 67 (cit. fr. 1919). Bokens enda syfte är ett förhärligande och rättfärdigande av kriget. Jag måste ”saxa” några citat. PedT 1951, s. 148. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om klipp (se KLIPP, sbst.2 1 b slutet) l. ordagrant citat ur skrift, i sht tidning; jfr SAX-HUGG a. ”Allsvensk Samlings” saxning ur en finnlännings bref. AllsvSaml. 1917, nr 3, s. 5. SvD(B) 1943, nr 135, s. 8.
3) betecknande rörelser som påminna om saxskänklars rörelser vid klippning l. betecknande kroppsdelars l. föremåls placering i saxliknande l. korsande ställning l. bildande av en saxliknande figur o. d.; jfr SAX, sbst.1 II 2, 3 b.
a) intr.; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. i utvidgad anv., om rörelse o. d.); särsk.
α) i fråga om fåglars vingrörelser l. fiskars käkrörelser l. vissa insekters (vattenlöpares) benrörelser l. människors armrörelser o. d.: göra (l. förflytta sig med) en l. flera (hastiga) rörelser som påminna om saxskänklars rörelse vid klippning; särsk. i förb. med en av prep. med styrd bestämning betecknande kroppsdel(ar), t. ex. vingarna på fågel osv.; äv. med subj. betecknande kroppsdel(ar) osv.; jfr KLIPPA, v. 3. (Höken) tager liksom en svala några saxande, skakande vingtag och seglar åter ett långt stycke. Knöppel SvRidd. 23 (1912). På bottnen ligga flundrorna, halvt dolda i slammet, och saxa med sina stora sneda gap. TurÅ 1915, s. 150.
β) i fråga om människors l. djurs benrörelser vid gång l. springande l. dans o. d., med subj. betecknande person l. djur l. ngns ben: göra en l. flera (hastiga) rörelser l. förflytta sig på sådant sätt att benen föras förbi l. korsa varandra (särsk. i uttr. saxa med benen l. fötterna l. sina ben o. d.); äv. om (ben hos) person l. djur som står o. d., betecknande att benen skilja sig (liksom skänklarna i en sax) l. vika sig o. d. (i sht i särsk. förb., se SAXA IHOP 1, SAXA ISÄR); jfr b κ, c α. ”Dans på strå” utföres av ett antal i ring uppställda män och kvinnor, som dansa i en ”stjärna” av utlagda halmstrån, vilka de ej få beröra, hur snabbt de än nödgas ”saxa” med fötterna fram och åter över dem. NordKult. 24: 127 (1933). — särsk.
α‘) (hastigt) föra benen förbi varandra utan att nämnvärt förflytta sig framåt o. d.; särsk. dels (sport.) om hoppare som vid ansatshopp icke fått ansatsen att stämma, dels (hippol.) om häst före ett hinder vid hinderlöpning, närmande sig bet.: tveka. En häst som .. både ”saxar” framför hindret och sedermera slår emot det samma erhåller 3 (poäng vid prishoppning). TIdr. 1887, s. 51. Naturligtvis skall satsen (vid ansatshopp över häst med handfattning o. uppdragna ben) vara uppmätt, så att alla saxningar äro uteslutna. Silverstrand (o. Uggla) Hopp 48 (1918).
β‘) i fråga om gång karakteriserad av snedsteg l. sidosteg (varvid benen korsa varandra); särsk. om berusad person l. sjukt djur. I detta förnäma sällskap blef man inte upptagen med mindre man .. kunde ta sju starka whisky-groggar .. utan att saxa vid utgåendet. Pauli Konstn. 23 (1913). Andersson KinPingv. 188 (1933: saxade .. med sina .. ben). Grisarna tappa aptiten och få hög feber. De ha också svårt att röra sig och få en saxande gång med bakbenen. SvD(B) 1943, nr 121, s. 8. ”Här borta är skithuset”, svarade gubben Jonasson och saxade i väg i mörkret. Hedberg Bekänna 83 (1947).
γ) i fråga om benrörelser vid hopp l. simning l. vissa gymnastiska rörelser som utföras på sådant sätt att benen under ett visst moment ha en saxliknande ställning l. röra sig saxlikt; särsk. i uttr. saxa med benen.
α‘) sport. utföra (en l.) flera (hastiga l. snärtiga) pendelrörelser (vid simning l. längdhopp o. d.) på sådant sätt att benen (som hållas mer l. mindre sträckta) ömsom föras ifrån varandra så att det ena befinner sig framför det andra, ömsom sammanföras o. (delvis) passera varandra; jfr b γ. IdrB 7: 146 (1910). En del, och i all synnerhet små och lätta, (längd-)hoppare bruka, sedan kroppen ryckts upp i hoppet, saxa med benen och få på detta sätt betydligt ökad längd på språnget. Frostell IdrB 106 (1914). DN(A) 1944, nr 76, s. 15.
β‘) sport. i höjdhopp: (vid övergång av ribban) utföra de rörelser (o. intaga den ställning) med benen (o. kroppen) som karakteriserar saxstilen; hoppa med saxstil. Det enda man kan anmärka (hos en viss höjdhoppare) är att saxningen kommer en aning för tidigt på de högre höjderna. IdrBl. 1924, nr 63, s. 4. Detta hopp (i saxstil) börjar på samma sätt som snedhoppet, men då pendelbenet slagits ned på andra sidan ribban utföres en saxning, d. v. s. nedslagning av det andra benet, varigenom höftpartiet pressas över ribban. IdrIMar. 1935, s. 168. DN(A) 1944, nr 76, s. 15.
γ‘) ridk. o. gymn. i fråga om vändning ett halvt varv på häst l. på gymnastikredskap (häst, plint, barr o. d.): korsa benen; göra en svängande rörelse (med benen) så att de korsa varandra; äv. med inbegrepp av själva vändningen. HjLing (1882) hos LGBranting 1: 206. I stället för att direkt sänka sig ned på hästryggen ”saxar” ryttaren med benen och utför en vändning med kroppen, så att han kommer ned på hästryggen med ansigtet vändt mot hästens bakdel. Balck Idr. 1: 304 (1886). (Ridläraren) använder för rörelsernas angivande (vid voltige) lämpliga ”tillrop”, såsom: .. Saxa bakåt höger! RidI 1914, s. 124. Saxning .. (dvs.) Kroppssvängning b(a)k(å)t från Ridel(ler) Sidsitt(ande) med kroppen under svängningen vilande på båda armarna. Thulin Gymn. IV. 1: 82 (1935).
δ) (mera tillf.) om hästar i spann: (vid igångsättning) rycka till l. ta i individuellt (varvid hästarna komma att växelvis skjuta förbi varandra). Börja dragarna saxa och rycka och ej ta i på en gång, kommer man ej ur fläcken. Schulze KanadPrär. 174 (1931).
ε) sport. om backhoppare: korsa skidorna (i höjd- l. sidled) under luftfärden (vilket nedsätter stilpoängen); äv. i uttr. saxa med skidorna; jfr b α β‘. Steinwall visade (vid backtävlingen) god stil med långa hopp, 32 m., något saxning med skidorna i andra omgången. PåSkid. 1918, s. 118.
ζ) sport. i fråga om skidåkning: ta sig uppför (brant) motlut gm att kliva uppåt med skidspetsarna avsevärt särade, varvid den ena skidans bakända vid varje steg (normalt) föres över bakre delen av den andra skidan o. nedsättes ett stycke innanför dennas bakkant; jfr b δ, c β. Dyhlén Skidlöpn. 44 (1919: ”saxning”). SvUppslB 24: 1182 (1935: saxning).
η) (mera tillf.) i fråga om saxlikt sammanflöde av strömmar; anträffat bl. i förb. SAXA SAMMAN.
b) tr.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.
α) placera l. anbringa (kroppsdelar l. föremål) så att de bilda ett kryss.
α‘) med avs. på händer l. ben (jfr β, γ): korsa. (Pianospelaren skulle) just saxa händerna för att ”spela i kors” då (osv.). Strindberg Skärk. 24 (1888). (Skräddaren) hade saxat benen under sig. Nilsson Bokh. 92 (1937).
β‘) sport. om backhoppare: korsa (skidorna) under luftfärden (vilket nedsätter stilpoängen); jfr a ε. Han .. hoppade i ypperlig stil, om man bortser från saxade skidor i ett av de första hoppen. IdrBl. 1924, nr 4, s. 3.
γ‘) (förr) med avs. på rår: (ss. tecken på sorg vid dödsfall inom konungahuset l. vid befälhavares bortgång) pika (se PIKA, v. 5) så att varje rå bildar kryss med närmaste rå på samma mast (o. med motsvarande rå på annan mast, om ifrågavarande rår tänkas lagda över varandra), pika i kryss. Rikssorg utmärkes .. på tacklade fartyg genom rårnas ”saxning”. Wrangel SvFlBok 228 (1898). 2SvUppslB (1953).
δ‘) (i sht i fackspr.) förena (två spiror l. sparrar l. störar o. d.) så att de upptill bilda ett kryss; förena l. sammanställa (spiror osv.) till en sax (se SAX, sbst.1 II 2 g); äv. i p. pf., med mer l. mindre adjektivisk bet., äv. i utvidgad anv., om bock l. träställning o. d.: (huvudsakligen) bestående av två i kryss förenade stolpar l. störar o. d.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: ställe där två spiror korsa varandra. Rapp .. saxade spirorna och gjorde dem fast med en läkt vid takåsen (för att med hjälp av denna träställning hissa ned den berusade pastorn från ett vindsrum). Strindberg Hems. 160 (1887). De uppstående stängerna till vänster (på figur som visar stommen till Skansens nya lappkåta) .. korsa hvarandra upptill och äro genom ett borrhål i saxningen trädda på (en tvärgående stång). Fatab. 1909, s. 129. (En täckbåge) består af 2 saxade ändbockar och 2 mellan dem längsgående, vridbara stänger med därvid anbragta väfremsor. 2NF 30: 729 (1920). Stöden (i en pall) kunna göras på olika sätt, breda stöd vid två sidor, fyra smala pinnar i var sitt hörn eller fyra stöd som äro saxade två och två. HantvB I. 2: 402 (1934). Yttertaken (på en del gotländska hallar från järnåldern) ha bestått av tätställda rundtimmer saxade i nock. Därs. 6: 408 (1938).
β) sport. i fribrottning: korsa o. haka samman (benen) l. koppla saxgrepp med (benen); äv.: koppla saxgrepp på (person l. kroppsdel); i p. pf. äv. i substantivisk anv. Att saxa de egna benen. IdrB 19: 154 (1925). (Arm-)Saxen tillstramas, i det man drager armen närmare till sig, och den ”saxade” råkar i en ohjälplig situation. Därs. 157.
γ) i fråga om rörelse framåt o. bakåt med benen; dels i förb. SAXA OM 1, dels (mera tillf.) sport.: saxa (i bet. a γ α‘) med (benen). IdrB 7: 146 (1910).
δ) (mera tillf.) sport. sätta o. föra (skidorna) på det sätt som användes vid saxning (se a ζ). IdrIMar. 1935, s. 246.
ε) (mera tillf.) om strålkastare(s ljuskäglor): (hastigt) skära (kors o. tvärs) genom (mörker o. d.). SDS 1929, nr 78, s. 11.
ζ) (mera tillf.) sport. löpa över (häck), ”klippa” (häck). SDS 1962, nr 192, s. 11.
η) (†) utvika de särbara delarna av o. därigm låsa (saxsprint). Frykholm Ångm. 268 (1881). Lundell (1893).
ϑ) (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om tapp: infogad i (l. passande till) ”sax” (se SAX, sbst.1 II 2 f). Saxade tappar .. eller förbindning med sax och tapp. Eneberg Karmarsch 1: 196 (1858). Därs. 197.
ι) [jfr motsv. anv. av t. scherenförmig stellen (o., ss. vbalsbst., scherenstellung), fr. mettre l. établir en ciseaux; sedda framifrån l. bakifrån påminna saxade segel (särskilt loggertsegel) i viss mån om bladen på en halvöppen (hand)sax] sjöt. fira ut (för- o. aktersegel l. bom- o. stagsegel) så att de blåsa ut mer l. mindre vinkelrätt mot båtens längdlinje, det ena åt styrbordssidan, det andra åt babordssidan (varigm det bakre seglet icke tar bort vind från det förliga vid vind akterifrån); äv. abs.; jfr c γ. Saxade segel. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Med akterlig vind och ingen sjö vill man fara fort. Vi saxade och den lilla fina båten hväste riktigt fram. Engström 1Bok 146 (1905). Seglen saxas, och i smult vatten för oss Daga med sex knops fart in över Mysingsfjärden. Andersson KinPingv. 116 (1933). jfr: Vi hade .. haft storseglet utfiradt om styrbord och focken med båtshaken saxad om babord. TIdr. 1882, s. 53.
κ) (mera tillf.) om ngns ben: med saxande rörelser (se a β) förflytta (ngn l. ngt till en plats o. d.). Benen var inte särskilt pigga på att saxa mig till Värtan men jag tvingade dem. Fridegård EnBlEd. 177 (1958).
λ) (†) med avs. på träd: mäta med tumsax l. klave; anträffat bl. ss. vbalsbst. -are; jfr SAX, sbst.1 II 2 d. Lundell (1893).
c) (mera tillf.) refl. l. (i bet. δ) i pass. med intr. bet.; särsk.
α) om ben: röra sig med saxande rörelser (se a β); särsk.: korsa sig (jfr a β β‘). Han var redan berusad, benen saxade sig starkt. Lo-Johansson Godnatt 534 (1933).
β) medelst saxning (se a ζ) förflytta sig (uppför ngt l. till en plats o. d.). Ansträngande var det helt visst att saxa sig uppför branterna, farligt att ränna utför dem. NDA 1890, nr 138, s. 3.
γ) om segel: blåsa ut så att de bli saxade (se b ι). Det var stora segel till för fort skulle det alltid gå. .. Ballongen och storen saxade sig, så båten drev inte tvärs utan höll en sjuhelsikes fart. Siwertz JagFatt. 213 (1939).
δ) förflytta sig i en sicksacklinje l. dyl. Många såg .. blixten saxas utför skyn på långt håll. Lo-Johansson Kungsg. 230 (1935).
4) [jfr 3 a] med kniv o. gaffel sönderdela l. skära i maträtt (utan att förtära den); äv. i uttr. saxa i (maträtt). Därest (restaurang-)gästen icke äter av den framsatta maten, bör serveringen av spritdrycker avbrytas. .. S. k. saxning, d. v. s. petande i maten eller sönderskärande av ett köttstycke, berättigar dock icke till fortsatt servering. Thulin SmnfattnServSpritdr. 9 (1939). SvD(A) 1955, nr 46, s. 10.
5) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) förflytta l. baxa (sten o. d.) med hjälp av två under stenen i kors instuckna spett l. stänger o. d.; särsk. i förb. SAXA NED 2, SAXA UPP.
6) placera (ngt) i en ställning bestående av stolpar o. d. som upptill förenats i ett kryss (jfr SAX, sbst.1 II 2 g); nästan bl. i ssgn UPP-SAXAD.
7) (numera föga br.) förse (mast) med särskild fot som i form av en klyka griper om mastens nedre ända; förlänga (mast) gm att förse den med sådan fot; jfr SAX, sbst.1 II 2 e. Witt Skeppsb. 239 (1863). 2NF 24: 887 (1916).
8) (mera tillf.) frambringa ljud som påminna om dem som höras vid klippning med sax; äv. med obj. betecknande läte; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. i utvidgad anv., om ljud: som påminner om ljudet av klippning med sax). Malarna fladdrar, / fiskarna slår, / syrsorna saxar / i törnrossnår. Ekelöf BlindSång 56 (1938). Snöskatekolonin saxade sitt hesa läte. Vi 1951, nr 21, s. 12. Gryningen skulle du inte stå ut med, / inte det tidiga saxande ljudet / av nergångna klockor som råkar i otakt. Vennberg Synf. 61 (1954).
9) i vissa allmännare bildl. anv.
a) (mera tillf.) göra (ngn l. ngt) till föremål för en behandling som liknar den som ett material som placerats mellan skänklarna i en sax utsättes för. Han (blev) åter förfärad och svag (och han skulle saxas mellan mod och skräck och till sist saxas sönder!). Arnér Finnas 180 (1961).
b) i fråga om omredigering av ngt (eg. gm klippning); i förb. SAXA OM 2.
c) betecknande att olika, väsentligen skilda företeelser till en viss (mindre) del sammanfalla med l. gripa in i varandra (särsk. med avs. på tiden); särsk. använt för att beteckna ett sammanfall under en kortare tid av olika ransoneringsperioder; företrädesvis med subj. betecknande en viss företeelse o. obj. betecknande annan företeelse l. i pass., med subj. betecknande olika företeelser, l. ss. vbalsbst. -ning; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., äv. i utvidgad anv., om förfaringssätt o. d.: som medför ett sådant sammanfall till viss del l. som innebär att olika företeelser gripa in i varandra o. d. Sveriges beklädnads- och manufakturhandlarförening (har) hos industrikommissionen hemställt om en ”saxning” av den gamla och den nya textilkortsperioden. SvD(A) 1943, nr 67, s. 9. Kuponger saxas på ost och kött. DN(B) 1946, nr 80, s. 4 (rubrik). Den nya köttperioden börjar redan på torsdagen och ”saxar” därigenom under tre dagar föregående period. Därs. Saxning av kaffeperioden kommer .. att medges. SvD(A) 1949, nr 335, s. 3. I de sammanhållna högstadierna och i de mindre kommunernas linjedelade högstadium har .. många elever gjort ett s. k. saxat alternativkursval (avseende delar av två alternativa kurser). Därs. 1962, nr 63, s. 16.
d) (ngt vard.) växelvis låta (olika enheter, t. ex. skolklasser l. ämnen) skifta så att den ena enheten intar den andras ställe (t. ex. i undervisningslokaler l. på schema); äv. abs. Lokalerna i våra högre skolor kan utnyttjas bättre. Man kan ”saxa” klasserna mellan klassrum och speciallokaler. TSvLärov. 1954, s. 503. Jag (lade) ut ett schema så att när A undervisade i ena klassen, undervisade B i den andra. Läsåret var uppdelat i 4 perioder, en för varje ämne. Genom saxningen fick lärarna samma schema hela året. Därs. 684.
10) [benämningen syftar sannol. på att raderna i den vanliga (o. trol. ursprungliga) typen sned sax endast till en del stå rakt ovanför varandra (o. till en del skjuta förbi varandra); jfr 9 c] (i sht i fackspr.) uppställa (rubrik, särsk. tidningsrubrik) ss. sax (se SAX, sbst.2), särsk. sned sax; företrädesvis dels i p. pf., ofta i mer l. mindre adjektivisk anv.: som utgör en sax, särsk. sned sax, dels ss. vbalsbst. -ning, om uppställande av en rubrik (l. förhållandet att en rubrik är uppställd) ss. sax, särsk. sned sax. Nya Morgonbladet tog emot artiklar med uppräckta händer och jättelika rubriker, både spetsade och saxade. Siwertz JoDr. 139 (1928). Alla rader (i rubriken skola vara) lika långa och var och en någon ”pinne” kortare än maximitalet för att få saxning. Poppius o. Jansson Journ. 81 (1959). Saxade rubriker .. debuterade redan före första världskriget och slog snart allmänt igenom. Därs. 83.
Särsk. förb.: SAXA AV10 4, äv. UTAV04. (numera bl. mera tillf.) till 1: klippa av (ngt); särsk. med avs. på hår; äv. bildl.: korta av (språkligt uttryck o. d.). Knorring Ståndsp. 2: 16 (1838; bildl.). (Soldatens hår) växte till lika fort som compagnichefen befallde att det skulle saxas utaf. Dens. Skizz. I. 2: 4 (1841).
SAXA BORT10 4. (mera tillf.) till 1: klippa bort (ngt); särsk.: (gm klippning) avlägsna (icke önskvärda partier av film l. tidningsartikel o. d.). Yttrandefriheten (i skoltidningen) var praktiskt taget obegränsad; det hände sällan eller aldrig att någonting av censorn-redaktören saxades bort. MinnSvLärov. 2: 79 (1928).
SAXA FRAM10 4. (mera tillf.) särsk. till 3 b κ. Fridegård LHård 12 (1935).
SAXA FÖRBI10 04. (mera tillf.) särsk. till 3 a α. Krusenstjerna Fatt. 1: 366 (1935; om vattenlöpare).
SAXA IHOP10 04. särsk.
1) (mera tillf.) till 3 a β, om person: sjunka ihop på ett sådant sätt att benen vika sig under en. Hedberg DockDans. 33 (1955).
2) (i sht i fackspr.) till 3 b α δ‘: förena (två stockar l. spiror o. dyl. l. en stock osv. med annan stock) så att de (upptill) bilda ett kryss. 2NF 28: 321 (1918).
SAXA IN10 4. till 9 c, i uttr. saxa in i varandra, om olika företeelser, särsk. tidsperioder: gripa in i varandra l. till en del sammanfalla o. d. Vissa stängningar (under semestertid på lasaretten) kommer att saxa in i varandra, och då blir det givetvis än värre. LD 1958, nr 103, s. 11.
SAXA ISÄR10 04. (mera tillf.) till 3 a β, om ngns ben: skilja sig l. gå isär (liksom skänklarna i en sax). (Den sårade) Mannens kropp började ringla sig. Benen vägrade att bära den. De saxade isär. Edlund Chandler Syst. 181 (1950).
SAXA NED10 4 l. NER4.
1) (mera tillf.) till 1, 2, med avs. på artikel o. d.: (gm klippning) skära ned l. förkorta. Hedberg Skära 106 (1931).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 5: baxa ned (ett föremål, t. ex. en sten) med hjälp av två under föremålet i kors instuckna spett l. stänger o. d. Wetterbergh Penning. 419 (1847).
SAXA OM10 4.
1) (numera bl. tillf.) till 3 b γ, om person som står med ena foten framför den andra: skifta om med (benen) så att den andra foten kommer framför. (De stående gudstjänstbesökarna) hade redan saxat om benen och bytt fot ett par tjog gånger. Strindberg Hems. 126 (1887).
2) (†) till 9 b: (kraftigt) redigera om (ngt) o. d. Några gamla psalmer, hvilka både Stenbäck och Lille (i psalmbokskommittén) vilja saxa om obarmhertigare än jag. Runeberg ESkr. 2: 326 (1857).
SAXA SAMMAN10 32 l. 40. (mera tillf.) till 3 a η, om två (is)strömmar: flyta samman i spetsig vinkel (bildande en figur som påminner om skänklarna i en sax). SvGeogrÅb. 1947, s. 59.
SAXA SÖNDER10 40. (tillf.) till 9 a. Arnér Finnas 180 (1961).
SAXA UPP10 4. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 5: baxa upp (ett föremål, t. ex. en sten) med hjälp av två under föremålet i kors instuckna spett l. stänger o. d. Kalle .. hade t. o. m. klämt sönder ett finger då man ”saxade” upp en stor sten i ”nylännet”. Hedenstierna Jönsson 204 (1894).
SAXA UT10 4. (mera tillf.) till 3 a α, β; särsk. i uttr. saxa ut med armar och ben, spärra ut armar o. ben (så att kroppen bildar en x-formig figur). (Jag låg på ett nedför fjällsidan rutschande stenblock) och saxade ut med armar och ben så mycket jag förmådde, plask, så slog jag ned i drivorna under mig. Elgström BorgMeschÄv. 19 (1929).
SAXA UTAV, se saxa av.
Ssgr (till 9 c; jfr sax, sbst.1 ssgr): A (mera tillf.): SAX-PERIOD. om tidsperiod (omfattande några dagar) under vilken två ransoneringsperioder för viss vara (vissa varor) gripa in i varandra (o. kuponger för såväl den nya som den gamla ransoneringsperioden gälla för inköp). SvD(B) 1943, nr 136, s. 11.
B: SAXNINGS-DAG. dag (l. var o. en av de dagar) då två ransoneringsperioder för viss vara (vissa varor) gripa in i varandra (o. kuponger för såväl den nya som den gamla ransoneringsperioden gälla för inköp). UNT 1944, nr 84, s. 4.

 

Spalt S 1278 band 24, 1965

Webbansvarig