Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÅMÄRKE 3~mær2ke, n.; best. -et; pl. -en (SvTr. V. 1: 86 (1595) osv.) ((†) =, OPetri Kr. 54 (c. 1540), VDP 1678, s. 13; -er G1R 26: 866 (1556), Stiernhielm (SVS) 3: 214 (1661)).
Ordformer
(rå- (råå-) 1530 osv. råd- 15711702. -märke (-me-, -rck-) 1530 osv. -märkie (-me-, -rck-) c. 1540c. 1660)
Etymologi
[fsv. ramärke; jfr d. råmærke, nor. råmerke, isl. rámerki; av RÅ, sbst.3, o. MÄRKE, sbst.1]
1) märke av ngt slag, t. ex. stenröse l. fast naturföremål l. uthuggning l. upptrampad gång l. (urspr. o. eg.) stång l. påle o. d., som användes för att utmärka en gräns mellan mark- l. sjöområden (i sht mellan jordegendomar l. ägor), gräns- l. skiljemärke; i pl. ofta mer l. mindre klart metonymiskt för o. stundom liktydigt med: rågång, gränslinje, gräns. G1R 7: 160 (1530). De gamble Sweriges rijkes råmärken. Gustaf II Adolf 182 (1617). Råmärken för att utvisa egoskilnader utgöras af naturliga gränser, vägar, stängsel, diken samt uppresta stenar och pålar. Juhlin-Dannfelt (1886). SFS 1926, s. 585. — särsk.
a) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) i uttr. rätt råmärke, om lagligt o. giltigt l. officiellt fastställt gränsmärke. At .. Tigris skulle wara rätta Rååmercket emellan Persien och thet Romerske Rijket. Schroderus Sleid. 114 (1610). VDP 1678, s. 12.
b) i uttr. som beteckna uppsättande l. utplacerande av gränsmärke(n) l. (oeg.) uppdragande av gräns, t. ex. lägga l. sätta l. uppsätta råmärke(n). (Konung) Amund Sleme .. läät leggia råmerkie emellen Swerige oc Scåne. OPetri Kr. 54 (c. 1540). (Tomt) skal .. läggas i rätta solskifte, .. och om hvarje tomt särskilte råmärken sättas. BB 1: 1 (Lag 1734). Vpsatta Råmärken. EtnolKällskr. 2: 2 (1746). SFS 1909, nr 166, s. 13. TurÅ 1949, s. 19 (: satte råmärken).
c) (i sht i skildring av ä. förh.) i uttr. som beteckna att ngn (i ond avsikt) flyttar gränsmärke(n) o. därmed åstadkommer en gränsförskjutning (i sht till egen fördel) l. förstör gränsmärke(n). Tu skalt icke tins nästas råmercke flytia, huilka förfädhernar satt haffua. 5Mos. 19: 14 (Bib. 1541). Samme Dagh fälthe the 12 i nämden såthe Erich Olson .. sak til twenne fyretiijo m(ark) för han hadhe fört 4 rådhmerkie in på sin granhustrus ägor. UpplDomb. 5: 50 (1571). Ehuruväl .. Lag vid .. högsta straf förbiuder, at flyttia de Råå-märken, som til hvars och ens Egendoms Conservation .. upsatte äro; så (osv.). Agner Ört. 104 (1725). Numelin PolGeogr. 78 (1927).
d) (i vitter stil) med tanke väsentligen på det område som avgränsas av vissa gränsmärken l. gränslinjer o. dyl. l. området för ngt l. ngns l. ngts ägor l. mark; särsk. i uttr. inom (förr äv. innan) ngns l. ngts råmärken (i sht förr äv. rör och råmärken). Inom stadzens röör och råmerke. PrivSvStäd. 3: 544 (1585). Innann stadzens råmärkie. 3SthmTb. 5: 63 (1603). At desze ägor liggia inn om mijna Råmärcker. Stiernhielm (SVS) 3: 214 (1661). En stor socken som inom sina råmärken hyste både bruk och stora jordbruksfastigheter. Schulze BöndSvFinl. 218 (1935). Inom bayerska råmärken. Malmberg StyckVäg 198 (1950). — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. framskjuta l. utvidga ngts råmärken, utvidga området för ngt; jfr β. Man (skulle) icke med nya krig .. söka, at utvidga Riksens råmärken. Dalin Montesquieu 110 (1755). Rydberg Myt. 1: 74 (1886: framskjuta).
β) (†) oeg., mer l. mindre klart liktydigt med: (ngts) område; i uttr. gå utav ngts råmärken, lämna området för ngt. Om mandråparen gåår vthaff sin friyestadz råmercke, tijt han flydd är, och (osv.). 4Mos. 35: 26 (Bib. 1541; Bib. 1917: utom området).
2) (i vitter stil) bildl.: gräns- l. skiljemärke; gräns (se d. o. 2), gräns- l. skiljelinje; (ngts) yttersta gräns l. slutpunkt l. dyl.; vad som skiljer, skiljaktighet; stundom närmande sig bet.: kännemärke; vanl. i pl. At Christus talade om en sådan Åker, på hwilken Ogräset icke war medh någet Rååmärke åtskildt ifrån then godhe Sädhen. Schroderus Os. III. 2: 325 (1635); jfr 1. De råmärken, som böra altid vara emellan Regering och Ständer. 2RARP 15: 445 (1747). Emedan vårt förnuft är stängdt, innom så trånga råmärken, bör (osv.). Säfström Banquer. R 1 b (1753). Bjuder sorgen på gästabud, då försvinna bildningens råmärken. Snellman Gift. 1: 1 (1842). Suveränen uppställer råmärkena för rätt och orätt. Bolin Statsl. 1: 358 (1870). De djupgående råmärkena mellan egypter och hellener. Grimberg VärldH 3: 255 (1928). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som uppdraga l. utstaka (förr äv. lägga) råmärken, uppdraga l. utstaka gräns(er). (Dalkarlarna) skulle efter den dagen lära, at aldrig mer lägga råmärken för deras Lagkrönte Konung eller förmena honom, at resa inom sit rike hvart han behagade. Dalin Hist. III. 1: 248 (1761). Om en poetisk ämbetsman vid något lärohus kan efter reglor utstaka rätta råmärken för en fabel. HH XXXII. 1: 90 (1779). Ingen af .. (våra ortografer) har uppdragit de rätta råmärken emellan dessa åtskilda principer. Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 67 (1801). Så länge .. social frändskap bestod, kunde knappast skarpa råmärken uppdragas mellan de båda samhällsklasserna (dvs. det lägre frälset o. ofrälset under 1500-talet). Forssell Hist. 1: 122 (1869). En människovärdigare behandling av dem, som överskridit lagarnas mången gång av kungligt godtycke utstakade råmärken. ActaOel. 1: 22 (1924); jfr c.
b) (†) i uttr. sätta ett råmärke, sätta en (yttersta) gräns (för ngt); jfr GRÄNS 2 c α. Tu haffuer satt itt råmerke ther offuer komma the intit. Psalt. 104: 9 (öv. 1536; Bib. 1917: En gräns satte du).
c) i sådana uttr. som gå (ut)över (förr äv. övergå) l. överskrida ngts råmärken o. d., gå utanför ngts gränser l. området l. ramen för ngt. Bullernæsius Lögn. 78 (1619: öffwergå). Säkrast är, at i tida hålla sådane otrogne Ämbetsmän i tygelen, at de icke få skena öfver Lagens råmärken. Oelreich 781 (1756). Han snuddar vid, men öfverskrider icke yttersta råmärket för det tillständiga. Rydberg Faust 304 (c. 1875). Form 1945, s. 225.
d) i uttr. inom l. utom l. utanför l. bortom ngts råmärken, inom resp. utom l. utanför ngts gränser l. området l. ramen för ngt. Leopold 4: 351 (c. 1820). Det var ej .. lätt att afslå konungens framställning, då den höll sig inom lagens råmärken. Odhner G3 1: 563 (1885). Bortom civilisationens råmärken .. ligger Guatemalas nordligaste provins. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 197. Myndigheterna upptäckte, att Irurtia levde utanför lagens råmärken. Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 23 (1930).
e) (numera bl. tillf.) i uttr. utflytta l. utvidga ngts råmärken, vidga området för ngt. CAKullberg i 2SAH 41: 89 (1866). (J. E. Rydqvist har) utflyttat den äkta humanitetens råmärken. Wisén Därs. 54: 84 (1878). (Den av omvärlden intresserade melankolikern) har utvidgat sina råmärken, han har upptagit inom sin egen intressesfär mänsklighetens samvetsfrågor. Malmberg Värd. 12 (1937).
Ssgr (till 1): A (numera bl. tillf.): RÅMÄRK-FLYTTARE, se C.
B: (†) RÅMÄRKE-STEN, se C.
C: RÅMÄRKES-FLYTTARE. (råmärk- 1898 osv. råmärks- 1887 osv.) (i sht i skildring av ä. förh.) person som (i ond avsikt) flyttar l. rubbar råmärke(n) o. därmed inkräktar på annans egendom. Levertin II. 2: 25 (1887). Juda furstar hava blivit råmärkflyttares likar. Hos. 5: 10 (Bib. 1917).
-FÖRTECKNING. abstr. o. (vanl.) konkret: förteckning över råmärken. 2VittAH 20: 207 (1852).
-STEN. (-märke-) (numera bl. tillf.) sten som utgör råmärke. ValkeboDomb. 23/5 1610.
-STÅNG. (numera bl. tillf.) stång som utgör råmärke. Nordström Samh. 2: 377 (1840).
D: (1 c) RÅMÄRKS-FLYTTARE, se C.
-RIFT. (†) råmärke; jfr rift, sbst.2 Spegel GW 158 (1685).

 

Spalt R 3642 band 23, 1961

Webbansvarig