Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUSHA ruʃ3a2, äv. RUSCHA ruʃ3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(rusch- 1917 osv. rush- 1920 osv.)
Etymologi
[av eng. rush, rusa, möjl. av feng. hrȳscan, susa, brusa, knaka, samhörigt (möjl. etymologiskt identiskt) med mht. rūschen (t. rauschen) o. sannol. av ljudhärmande urspr. — Jfr RUSH, sbst.2, RUSKA, v.2]
sport.
1) göra en rush (se RUSH, sbst.2 1) l. rusher. Jonason Fotb. 102 (1917; i fråga om fotboll); jfr RUSH, sbst.2 1 b. Den fenomenalt rushande Schmidt på tredje banan pressade sig obönhörligt förbi. SvD(B) 1957, nr 238, s. 15 (i fråga om löpning); jfr RUSH, sbst.2 1 a.
2) tr.
a) gm rush(er) tvinga l. pressa (ngn mot ngt); särsk. i fråga om boxning, motsv. RUSH, sbst.2 1 c. Cook .. rushade svensken mot repen. DN(A) 1934, nr 31, s. 13.
b) i sådana uttr. som rusha andan ur ngn, betecknande att ngn gm en rush l. rusher gör en motståndare andfådd o. uttröttad. (Han) startade fjärde set med våldsam energi, tydligen i avsikt att rusha andan ur den äldre Borotra. IdrBl. 1935, nr 2, s. 2; jfr RUSH, sbst.2 1 c.
Särsk. förb. (till 1; sport.): RUSHA IN10 4. särsk. i uttr. rusha in på ngn, i fråga om boxning: göra en rush (se rush, sbst.2 1 c) mot ngn (o. försöka komma innanför motståndarens gard). Jag förstod att han tänkte rusha in på mig i första ronden. Swing 1920, nr 6, s. 5.
RUSHA UPP10 4. göra en rush upp (mot ngt). (Fotbollsspelaren) tilläts .. att rusha upp mot svenska målet. IdrBl. 1924, nr 70, s. 1; jfr rush, sbst.2 1 b.
Avledn.: RUSHARE, m.||(ig.). [jfr eng. rusher] sport. till 1: om tävlande som kan l. brukar göra rusher. Månsson har (under bandymatcherna) aldrig framträtt som rushare av rang. IdrBl. 1924, nr 18, s. 1; jfr rush, sbst.2 1 b.

 

Spalt R 3082 band 23, 1960

Webbansvarig