Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROMANIST rωm1anis4t l. 1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr holl., t. o. eng. romanist, fr. romaniste; till ROMAN, sbst.1, l. ROMANSK, adj.1, l. ROMANISM; jfr med avs. på bildningen GERMANIST, LATINIST, NORDIST m. fl. — Jfr ROMANISTIK, ROMANISTISK]
1) (†) romersk katolik; jfr PAPIST. Schroderus Os. 1: 74 (1635). Christi Kyrkia .. kan (icke) (effter the Romanisters Mening) wara itt Hufwud föruthan, .. nemligen then högste Romerske Påfwen. Därs. 2: 359. Andersson (1857). Ekbohrn (1904).
2) (i fackkretsar) vetenskapsman som sysslar med forskning rörande l. är kännare av l. (universitets)studerande som studerar romanska språk o. (forntida) romansk kultur. ASScF VIII. 2: 22 (1863, 1867). Professor Johan Vising, ansedd romanist. Malmberg StyckVäg 13 (1950).
3) (i fackkretsar) vetenskapsman som sysslar med forskning rörande l. är kännare av l. (universitets)studerande som studerar romersk rätt; förr äv.: anhängare av l. förkämpe för den romerska rätten. Dalin (1871). FinBiogrHb. 1506 (1900). NDA 1933, nr 248, s. 7.
4) [efter holl. romanist] konst. benämning på de nederländska (flamska) konstnärer under 1500-talet, som i konstnärligt avseende stodo under inflytande av de italienska renässansmästarna. 2NF 18: 1133 (1913). Romdahl NordeurBildK 237 (1926).

 

Spalt R 2409 band 22, 1959

Webbansvarig