Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RIBBA rib3a2, sbst.1, r. l. f., förr sannol. äv. m.; best. -an; pl. -or ((†) -ar Rålamb 10: 28 (1691); -er BoupptVäxjö 1776)
Ordformer
(reba 1708 (: Rebor, pl.). rebba 1687 (: rebbor, pl.)1933 (: rebbor, pl.). ribba 1541 (: ribbor, pl.) osv. ribbe 1918 (bygdemålsfärgat))
Etymologi
[jfr d. ribbe; av mlt. ribbe, rebbe, n. l. m., revben, upphöjd rand på en yta, av fsax. rib(bi), n., revben (se REV, sbst.4)]
1) om långt o. jämförelsevis smalt stycke trä (bjälke l. stång l. läkt o. d.), använt för olika byggnadsändamål o. d.; eg. o. urspr. om vart o. ett av ett antal dylika trästycken som anbringas parallellt med varandra ss. sammanhållande o. stödjande band o. d. (o. som till utseende o. funktion mer l. mindre påminna om revbenen i bröstkorgen).
a) skeppsb. om var o. en av de klena balkar som löpa tvärskepps mellan däcksbalkarna o. jämte dessa uppbära o. stödja däcksbeklädnaden; förr äv. allmännare, = INHULT; vanl. i pl. SkeppsgR 1541. (Sv.) Ribbor. (T.) Die Ribben des Schiffs. Röding SD 72 (1798; allmännare). Mellan dessa (karvlar) hafva några fartyg ytterligare s. k. ribbor. NF 4: 65 (1880).
b) allmännare, om jämförelsevis långt o smalt stycke trä (l., i utvidgad anv.: stycke av metall o. d.) med mer l. mindre plana ytor (o. vanl. fyrsidig genomskärning); numera oftast (jfr dock αγ) om dylikt stycke trä av virkessortimentet ribb (se d. o. 1), stundom liktydigt med: läkt (se d. o. 1), förr äv. om (fyrskrädd) stock använd ss. sammanhållande l. stödjande (vågrätt anbragt) del av en konstruktion (t. ex. en dammbyggnad) l. (allmännare) om fyrskrädd stock av klenare dimensioner än en sparre; stundom äv. om trästycke erhållet ss. avfall vid kantning av virke (jfr RIBB 2). 1 Tålfft bräder till rebbor. BoupptSthm 1687, s. 1145 b, Bil. Emellan bielkarne slås (vid läggning av trossbotten) ribbor til 2 tums bredd, och 1 och en half tums tioklek. König Mec. 94 (1752). Utan på krubwärkets sidor, spikas ribbor af bielkar, .. hvilket håller krubvärket starkt tilsammans. Därs. 105. Tunna uträckte ribbor .. af råstål. Rinman 2: 403 (1789). Smala och tjocka ribbor erhållas, då plankan genomsågas efter längden och bredden, sålunda vinkelrätt emot båda sidoytorna. Stöckel o. Hertel 29 (1858). De från sågningen och kantningen öfverblifna ribborna. TT 1899, Allm. s. 301. SFS 1942, s. 701. Ett högt staket med ribbor på skrå. Fatab. 1949, s. 122. — jfr ASK-, FURU-, FÖRBINDNINGS-, LOCK-, MÄT-, SKARV-, STAKET-, STÄNGSEL-, SÅG-, TAK-, TVÄR-RIBBA m. fl. — särsk.
α) sport. vågrätt trä som upptill begränsar målöppningen vid vissa bollspel (fotboll, handboll o. d.). Regler 1900, s. 3. Skott i ribban. SvD(L) 1924, nr 137, s. 9. jfr MÅL-, TVÄR-RIBBA.
β) sport. vågrätt anbragt, på sprintar o. d. löst vilande del av hoppställ, numera vanl. av trekantig genomskärning, över vilken höjd- o. stavhopp utföras. Höjdsprång öfver ribba. SDS 1899, nr 231, s. 3. NFSportlex. (1943).
γ) gymn. om var o. en av de ovanför varandra vågrätt anbragta trästängerna (av oval genomskärning) i en ribbstol. Balck Idr. 3: 285 (1888).
δ) (†) i pl., om räls (för vagnar lastade med kol o. malm). Ferrner ResEur. 255 (1760).
Anm. till 1 b. Hos Rinman 2: 403 (1789) användes formen rebben, pl. [sannol. av lt. rebben, pl., ribbor, möjl. med anslutning till REBBEN, sbst.1 (se REVBEN)] med bet.: skenor av råstål för garvning.
2) upphöjd rand på kropp(sdel) hos djur l. på växt (ofta tjänande ss. stöd åt tunnare vävnad).
a) i sht zool. om sådan rand på kropp(sdel) hos djur (särsk. på skalet hos snäckdjur o. musslor o. d.). Marklin Illiger 323 (1818). (Andfåglarnas näbb) är .. försedt med tvärställda ribbor (lameller) på kanternas insida. NF 1: 700 (1876). 2NF 27: 359 (1918). särsk. entomol. om fint, ihåligt spröt av kitin i insektvinge, ofta förenat med andra av samma slag till ett system tjänande bl. a. ss. blodkärl o. ss. stöd åt vingens tunna membran; jfr LIST, sbst.2 3 d β, o. NERV 3. VetAH 1748, s. 213. 2NF 22: 321 (1915). jfr VING-RIBBA.
b) bot. upphöjd l. framträdande rand av kraftigare vävnad på växt l. växtdel; jfr LIST, sbst.2 3 d γ, o. NERV 4; äv. om sådan del av blad som löper ned på stjälk o. d. Svea 1: 90 (1824). Algbålen .. med en i midten längslöpande ribba. NF 5: 485 (1882). De nedlöpande bladen på en stjälk och liknande organ på bladskaft, fröhus, foderblad m. m., kunna .. betecknas .. t. ex. kölar, ribbor och kammar. BotN 1909, s. 106. Från bladskaftet (på jättenäckrosen) utstråla grofva starkt framspringande, 3—2 cm. höga ribbor. 2NF 32: 251 (1921).
3) byggn. stenlist som begränsar o. stöder två mötande kappor i valvkonstruktion i deras skärningslinjer. TT 1899, Byggn. s. 45. Korshvalf med kapporna icke längre direkt mötande och stödjande hvarandra vid skärningslinjerna, utan hvilande på diagonalbågar, ”ribbor”. Wrangel ByggnH 21 (1904). Alla de tre portarna (till El-Akmars moské i Kairo) krönas av nischer med inifrån utstrålande rikt profilerade ribbor. Munthe IslamK 72 (1929). — jfr DIAGONAL-RIBBA.
4) allmännare: långsträckt upphöjning l. (upphöjd) rand på ngt föremål; äv. (i sht geogr. o. geol.) om långsträckt upphöjning i terrängen. Konturen mellan det förlorade fästet och klingan (på ett svärd) angifves genom en kantstående ribba. Hildebrand FörhistF 610 (1880). Denudationsplanet, särskildt inom V(änern)området, (har) uppdelats i ribbor. 2NF 33: 93 (1921). — jfr STRAND-, TVÄR-RIBBA. — särsk. om upphöjd rand bestående av ett flertal på varandra lagda remsor av läder som spikas på tvären under sula av fotbollssko för att ”bita” i marken o. hindra halkning. Regler 1891, s. 7. IdrBibl. 4: 62 (1918).
5) smalt stycke av tyg l. läder.
a) smalt tygstycke, (vävt) band, list (se LIST, sbst.2 4 a); äv. i utvidgad anv., om långsmal träskiva på vilken målats motiv utmärkande för l. kopierat från sådant tygstycke. SvH 2: 118 (1904). Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 29 (1918). jfr (†): Fotkaps Ribban (dvs. remsan nedtill på kappan vid fotändan o. sidorna av sängen). HusgKamRSthm 1737—38, s. 485.
b) (numera bl. mera tillf.) mer l. mindre smal remsa av läder. 8 ℔: Svenskt Buntläder i Rebber. BoupptVäxjö 1776. Därs. 1826.
Ssgr (i allm. till 1 b; jfr ribb ssgr): (3) RIBB-ANFANG~02, äv. ~20. byggn. anfang (se d. o. 2) på vilket nedre ändan av ribba i valv vilar. Fornv. 1952, s. 68.
-BÄNK. bänk med sits av ribbor. TurÅ 1949, s. 200.
-DIKE. lant. täckdike i vilket vattnet rinner fram mellan i bottnen nedlagt gärdsel. MosskT 1887, s. 52.
(4) -ELDSTAD~02, äv. ~20. sjöt. i ångpanna: eldstad vari de omgivande vattentuberna äro försedda med ribbor (för att öka den värmeupptagande ytan). (Eng.) ribbed furnace, (sv.) ribbeldstad. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-FLOTTE. (numera bl. tillf.) flotte (se flotte, sbst.2 2) av sammanbuntade ribbor. DA 1793, nr 217, s. 4.
-FLÄKT. tekn. fläkt (se fläkt, sbst.1 III 2) vars roterande del utgöres av en krans av kantställda ribbor. Hagberg o. Asklund Textilind. 150 (1924).
-FORM; pl. -ar. snick. = -tolaga. TNCPubl. 23: 88 (1954).
(1 b, 25) -FORMIG. Hisinger Ant. 3: 27 (1823). Lindman NordFl. 3: 140 (1902).
(2 a slutet) -FÖRGRENING. entomol. jfr för-grena 1; oftast mer l. mindre konkret. Framvingarnas ribbförgrening. LAHT 1919, s. 60 (på en viss stekelart).
-GALLER, n. av korsställda ribbor. Hedin GmPers. 222 (1887). Fönsterbänkar .. kunna .. göras som ribbgaller av hårdträ. HantvB I. 6: 200 (1938).
(4) -GLAS. (i fackspr.) räfflat glas. TeknOrdb. 815 (1940).
(2 b) -GRYNNA, r. l. f. bot. taggsvampen Phlebia merismoides Fr., vars fruktkropp har radiellt ställda ribbor. Krok o. Almquist Fl. 2: 274 (1907).
-HJÄLM. [efter t. spangenhelm] (mindre br.) arkeol. hjälm vars stomme består av en ring runt pannan o. nacken o. över hjässan radiellt löpande skenor. Fornv. 1920, s. 8.
(1 b β) -HÖJD. sport. i hoppställ ingående ribbas höjd över marken. Olympiad. 1912 Red. 102 (1913).
(14) -KANTAD, p. adj. särsk. (numera föga br.) bot. till 2 b; om växtdel: kantad med ribbor. Nyman VäxtNatH 1: 254 (1867; om frukt av ranunkelväxt).
(2 b) -KANTIG. (numera föga br.) bot. om frukt: kantig gm förekomst av ribbor; jfr -kantad. Nyman VäxtNatH 1: 354 (1867).
(3) -KONSTRUKTION. byggn. särsk. konkret. Wrangel ByggnH 25 (1904).
-KORG. korg av ribbor, tjänande ss. skydd kring större glaskärl. Bergström Vinb. 14 (1928).
-KRAVELL. skeppsb. kravell (se d. o. II) där nåtarna mellan borden för uppnående av större täthet på insidan täckas av ribbor. NTldr. 1902, julnr s. 22. Smith (1917).
(3) -KRYSSVALV~02, äv. ~20. byggn. jfr -valv. Roosval RomK 90 (1930).
(3) -KUPOL. byggn. jfr -valv o. kupol 1. Thordeman KyrkArkit. 113 (1923).
(15) -LÖS. som saknar ribba l. ribbor; särsk. byggn. till 3. SvFmT 11: 156 (1901; om valv).
(4) -MÖNSTRAD, p. adj. försedd med mönster bestående av ribbor. Ribbmönstrad slitbana (på bildäck). Motorför. 1955, nr 3, s. 17.
(2 b) -NERVIG. (numera föga br.) bot. om växtdel: med ribbformiga nerver. Nyman VäxtNatH 2: 208 (1868; om almblad).
(2 a slutet) -NÄT. entomol. jfr nät, sbst. 3. Långsmala vingar med tätmaskigt ribbnät. 3NF 14: 544 (1931; hos myrlejonslända).
(2 a) -SATT, p. adj. (†) om vindlingar på snäcka: försedd med ribbor. Marklin Illiger 323 (1818; t. orig.: gerippt).
-SKOG. (†) skog lämpad för huggning av fyrskrädda stockar av klenare dimensioner än sparrar. Juhlin-Dannfelt 331 (1886).
(1 b α) -SKOTT. sport. skott som träffar l. tangerar målribba. IdrBl. 1935, nr 41, s. 13.
-SLÅ, v. beslå (ngt) l. beslå fogarna i (ngt) med ribbor. Panelingen i samma rum bör tillhopafogas och rebbslass. VDAkt. 1728, Syneprot. F III 7. PT 1904, nr 177 A, s. 4 (i p. pf., om hus).
-SPIK. (i fackspr.) mindre spik avsedd för (fast)spikning av ribbor; äv. koll. VGR 1806—07. TeknOrdb. 707 (1951).
(4) -STICKAD, p. adj. [jfr eng. rib-knitted] om klädesplagg o. d.: stickad med räta o. aviga maskor med en teknik som kommer ytan att bestå av smala, upphöjda, parallella partier skilda av djupare liggande. Herrunderkläder av kraftig, ribbstickad bomull. KatalPUBergström XLVII. 1: 8 (1931).
-STIFT. (i fackspr.) jfr -spik. Eneberg Karmarsch 2: 626 (1862).
-STOL.
1) (numera föga br.) till 1 b: fällstol bestående av två system av varandra korsande ribbor. Adler Meyer 474 (1894; om. ä. förh.).
2) gymn. till 1 b γ: gymnastikredskap bestående av en bred, lodrät (vanl. vid vägg fäst) stege med tätt placerade pinnar av oval genomskärning; äv. om sammanhängande rad sådana stegar (vanl. tillsammans klädande hel vägg); jfr pinn-stolpe. TIdr. 1882, s. 37. Ribbstolen, ett slags spalier utefter väggarne. PedT 1893, s. 118.
Ssgr (till -stol 2, gymn.): ribbstols-fack. i rad av ribbstolar: (ungefär meterbred) sektion, på ömse sidor begränsad av lodräta stolpar i vilka ribborna äro infällda. SvFriesen Inbj. 1891, s. 33.
-gymnastik. HLing (1882) hos LGBranting 3: VIII.
-vägg. klädd med ribbstolar. Balck Idr. 3: 285 (1888).
-STOMME. särsk. om stomme av ribbor i vissa typer av båtar (kanoter). Af segelduk på ribbstomme .. byggda, i båda ändar spetsiga båtar. 2NF 13: 798 (1910).
(3) -SYSTEM. byggn. system av ribbor som tillsammans stödja ett l. flera valv. Ett rikt gotiskt ribbsystem. 2NF 33: 933 (1922).
-TOLAGA~020. snick. tolaga som består av tätt ställda parallella träribbor spikade vinkelrätt över ett antal sinsemellan parallella trästycken med svängd kontur o. som användes ss. press vid limning av faner på buktiga ytor; jfr -form. HantvB I. 2: 191 (1934).
-TÄCKDIKE~020. lant. jfr -dike. TeknOrdb. 853 (1940).
(4) -UGN. (mera tillf.) ugn vars yttersida är försedd med långsmala parallella upphöjningar för uppnående av stor utstrålningsyta. TT 1889, s. 239.
(1 b β) -UPPLÄGGARE~0200. sport. person som vid idrottstävling lägger upp ribba på hoppställ. Olympiad. 1912 Red. 102 (1913).
(3) -VALV. [jfr t. rippengewölbe] byggn. valv vars kappor begränsas o. uppbäras av ribbor; jfr kapp-valv. Hahr ArkitH 240 (1902). Ett åttataligt ribbvalv av tegel. Fornv. 1932, s. 282.
-VERK, se -värk.
-VÄLT. lant. äldre typ av vält vars huvuddel utgöres av en cylinder av parallella järnstänger; jfr stångjärns-vält. LfF 1874, s. 178.
-VÄRK, n.
1) till 1 b: system av ribbor som tillsammans bilda en stomme l. stödkonstruktion l. ett galler o. d. JernkA 1828, 2: 271. Hjälmar af järn med ribbvärk af stål. Ahrenberg StRätt 161 (1899). Renstängslet, genom vars glesa ribbverk han trängde sig. Munsterhjelm Järvl. 6 (1925).
2) entomol. till 2 a slutet: ribbnät. FoFl. 1950, s. 14.
Avledn.: RIBBA, v. (mera tillf.) till 1 b: förse (ngt) med ribbor, ribbslå; äv. oeg. l. bildl. (jfr ribba, sbst.1 4). (Sv.) Ribba .. (eng.) lath. Björkman (1889). Persiennerna som ribbar hela huset. Idun 1954, nr 25, s. 8.
RIBBAD, p. adj. försedd med ribbor.
1) till 1 b: försedd l. lagd l. beslagen med ribbor, ribbslagen; jfr ribba, v. Ett boningshus .. med väggar af råsten och ribbad brädklädsel. PT 1902, nr 139 A, s. 4.
2) (†) till 1 b δ; i uttr. ribbad väg, rälsbana. Ferrner ResEur. 255 (1760).
3) till 2.
a) till 2 a. Marklin Illiger 51 (1818; om snäckas skal). jfr vit-ribbad.
b) till 2 b. BotN 1853, s. 26 (om fröhus).
4) till 4. Fornv. 1928, s. 137 (om ornament på bronsspänne). särsk.: ribbstickad. Ribbade bomullsstrumpor. SvD(A) 1919, nr 285, s. 5. Ribbad krage och fot (på damstrumpa). GHT 1955, nr 62, s. 10.
RIBBIG, adj.
1) till 2 b, = ribbad 3 b. Holmberg Hartman Fl. 79 (1922; om fruktsten).
2) till 4, = ribbad 4; i ssgn grov-ribbig. Östergren 5: 719 (1936).

 

Spalt R 1708 band 22, 1958

Webbansvarig