Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RETRIBUTION ret1ribɯʃω4n l. re1-, l. 01—, l. -bu-, äv. -tʃω4n (– – -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. retribution, fr. rétribution; av lat. retributio (gen. -ōnis), vbalsbst. till retribuere (se RETRIBUERA)]
(numera knappast br.) handlingen att ge ngn ngt i gengäld för ngt l. till lönande av ngt, vedergällning, lönande, belöning l. dyl. Pfeiffer (1837). Dalin (1855). 2SvUppslB (1952).
Ssg: RETRIBUTIONS-TEORI(EN). (numera knappast br.) jur. straffteori enligt vilken straffets uppgift är att tillfoga delinkventen ett lidande ss. vedergällning för den orätt som han begått, vedergällningsteori(en). Dalin (1855). NF (1889). Ekbohrn (1904).

 

Spalt R 1571 band 22, 1958

Webbansvarig