Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RESTENÄR, m.; pl. -er.
Ordformer
(rä-)
Etymologi
[till REST, sbst.1, RESTA, v.1, l. RESTERA, v.1, efter mönster av sådana ord som GÄLDENÄR o. SKULDENÄR]
(†) = RESTANT. (Uppbördsmannen besvärade sig) öfwer sijne rästenärer. BtÅboH I. 4: 166 (1632).

 

Spalt R 1509 band 22, 1957

Webbansvarig