Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RENGÖRA re3n~jö2ra l. ~jœ2ra, förr äv. RENTGÖRA, v., -gör, -gjorde ~jω2rde, -gjort ~jω2rt, -gjord ~jω2rd (se för övr. GÖRA, v.1). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (numera bl. i Finl., Juslenius 287 (1745), FinT 1925, 1: 168), -ING, -NING (numera mindre br.; PH 2: 1283 (1736), Samzelius Fänr. 183 (1899), Östergren (1936)); -ARE, -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(ren- (-ee-) 1526 osv. rent- (-ee-) 15261698. Se för övr. GÖRA, v.1)
Etymologi
[jfr d. rengøre, nor. rengjøre samt t. reinmachen; av REN, adj., o. GÖRA, v.1]
göra (ngt) rent; avlägsna l. ta bort (allt av) ngt från (ngt); dels med bestämning som anger vad som avlägsnas l. borttages (i uttr. rengöra ngt från, förr äv. för l. av ngt), dels utan sådan bestämning.
1) (†) till REN, adj. 1 o. 2: rena (metall, malm). Profwa och reengiöra guldet. Schück VittA 2: 369 (i handl. fr. 1687). Rinman JärnH 198 (1782).
2) (numera knappast br.) till REN, adj. 2 c: rensa (säd, frö o. d.). Den tröskade Sädens rengörning. Retzius FlVirg. 130 (1809). (Klöverfröet) gror .. långt säkrare (i sin hylsa), än när det blifvit fullkomligen rengjordt. QLm. 4: 41 (1833). LB 2: 379 (1900).
3) till REN, adj. 3: göra ren; numera företrädesvis ss. en allmän, sammanfattande beteckning (utan tanke på ngt särskilt sätt att göra rent) l. i fråga om vissa kemiska l. tekniska procedurer; i annan anv. vanl. ersatt med verb som beteckna en speciell procedur, t. ex.: tvätta (av), borsta (av), diska, skura, damma (av), sopa, städa, gödsla (ut), mocka, desinficera; jfr RENA, v.1 I 3, RENSA I 3. VinkällRSthm 1585 (med avs. på fat). Dombkiörkans lijnkläder, som blifwit twättade och reengiorde. VDR 1699, s. 857. Ladugården måste alltid rengöras och gödseln utföras innan mjölkningen vidtager. Grotenfelt Mejerih. 12 (1886). Endast rengöring gäller blott för sådana ur, som äro i fullkomlig ordning. Ericsson Ur. 164 (1897). Att rengöra och förbinda hårdnackat svårläkta sår. Larsson Borring Uppr. 32 (1930). Då brödet är fullständigt kallt, bör det läggas ned i väl rengjord stenkruka. StKokb. 14 (1940). — särsk. ss. vbalsbst. -ing (resp. -ning), ss. en sammanfattande beteckning för städning, sopning, skurning, tvättning o. damning av en lokal o. d. Alle mans rengöring (sjöt.), kommandoord för utkommenderande av manskapet till rengöring av fartyget. VGR 1754, Verif. s. 297. En gång i veckan, på fredagarna, företog hon en grundlig rengöring. Tiselius Larsson LivNödtorft 155 (1934). jfr GENERAL-, JUL-, LÖRDAGS-, STOR-, VECKO-, VÅR-RENGÖRING.
4) (numera bl. tillf.) till REN, adj. 5: från (ngt) avlägsna (allt av) ngt, särsk. ngt som belamrar l. ”skräpar ned” l. är till hinders l. skada l. som skämmer l. som egentligen icke hör till det o. d., rensa. BOlavi 84 a (1578). När han (dvs. den slaktade grisen) är skållad och reengiordt, skal man skära honom vthi fem styckar. Salé 22 (1664). Sedan Ugnen blifvit någorlunda rengjord ifrån den färska qvarliggande Slaggen. Rinman JärnH 374 (1782). Att .. rengöra stränderna från strandadt virke. Ymer 1907, s. 341. Fornv. 1939, s. 18.
5) (†) till REN, adj. 6: röja undan allt som finns på (en plats), rensa. Arbetet att rengöra stället för byggnaden. Franzén Pred. 2: 281 (1842).
6) (†) till REN, adj. 13: rena, förädla l. dyl. Med nyktert snille och med rengjord smak. MarkallN 2: 171 (1821).
7) (†) till REN, adj. 16: göra (ngn) ren i rituellt avseende, rena. Ebr. 9: 13 (NT 1526).
8) (†) till REN, adj. 18: rena. Gudh .. reengiordhe theras hierta medh troone. Apg. 15: 9 (NT 1526). Nohrborg 222 (c. 1765).
9) (†) till REN, adj. 25: göra (ngn l. ngt) fri(tt) från l. kvitt ngt visst, rena; äv. med saksubj. Christi blodh .. haffuer reentgiordt wår samwet aff the dödha gerninga. Ebr. 9: 14 (NT 1526). — särsk.
a) till REN, adj. 25 a α, = RENA, v.1 I 12 a. De (spetälska) blefvo .. rengjorde genom Christi ord. Borg Luther 2: 450 (1753).
b) till REN, adj. 25 a γ, = RENA, v.1 I 12 b. VRP 27/8 1729. Rengiord för beskyllningen. VDAkt. 1756, nr 126.
c) till REN, adj. 25 a δ: rena (från synd). OPetri 1: 276 (1528). Såsom watn aftwättar .. smitto, altså .. reen gör oss wårs Herres Jesu Christi blodh ifrå alla wåra synder. Carl IX Cat. T 3 b (1604). Lovén Dante 2: X (1857).
Ssgr: A (i allm. till 3): RENGÖRINGS-ARTIKEL. jfr -medel 2. Östergren (1936).
-BORSTE. Balck Idr. 2: 448 (1887).
-DAG. särsk. till 3 slutet. SAOL (1923). Krusenstjerna Fatt. 1: 166 (1935).
-DON. (ngt vard.) jfr -medel 2 samt don, sbst.1 3. Holmberg Artill. 3: 140 (1883).
(3 slutet) -FÖRMAN~20, äv. ~02. sjömil. förman för den personal som har hand om rengöringen ombord på ett fartyg. UFlottMansk. 1945, s. 133.
(3 slutet) -GAST. sjöt. gast som har till uppgift att göra rent ombord på ett fartyg. SvFlH 3: 491 (1945).
-GREJOR, pl. (vard.) jfr -medel 2. SvSlöjdFT 1922, s. 65.
(3 slutet) -HJÄLP. hjälp med rengöring; vanl. konkret (jfr hjälp 1 d α slutet). Klint (1906).
(3 slutet) -KARL. karl som sköter rengöringen på en plats. Ashton-Wolfe Spind. 135 (1930).
-KLOVE. skjutk. klovformigt redskap i vilket geväret (karbinen) fasthålles under dragning av gevärsloppet. SoldatinstrInf. 1918, s. 69.
-KOLV. skjutk. kolv använd till rengöring av kanonrör, förr äv. av gevärspipa. Jochnick Handgev. 50 (1854; för gevär). De Ron o. Virgin I. 1—3: 53 (1886; för kanonrör).
-LAPP. jfr lapp, sbst.3 1. SoldatinstrInf. 1918, s. 73.
-LUCKA, r. l. f. tekn. lucka genom vilken man kan komma in (med rengöringsvärktyg l. dyl.) i ngt (t. ex. en ångpanna) för att rengöra det. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856).
-LÄSK. mil. större läskstång (av mässing) för rengöring av gevärslopp; jfr läsk, sbst.1 1. SoldatinstrInf. 1918, s. 69.
-MANI. särsk. (vard.) till 3 slutet: mani att göra rent, städmani. Henriksson Tyskl. 275 (1901).
-MATERIEL. SFS 1907, nr 101, s. 3.
-MEDEL.
1) (mera tillf.) abstrakt: medel l. metod att rengöra ngt. LB 3: 707 (1907).
2) konkret: medel (redskap, ämne, preparat) använt att rengöra ngt med. SkandTTandläk. 1887, s. 16. Reglering av handeln med tvål och såpa samt vissa andra tvätt- och rengöringsmedel. SFS 1940, s. 604.
-RASERI. särsk. (vard.) till 3 slutet; jfr -mani. Berg EgyptProf. 50 (1933).
-SALVA, r. l. f. salva använd ss. rengörings- (o. desinfektions)-medel. Harlock (1944).
-SLUTSTYCKE~020, äv. ~200. skjutk. slutstycke för rengöring av skjutvapen o. d. SoldatinstrInf. 1918, s. 69.
-VÄRKTYG~02 l. ~20. särsk. för rengöring av skjutvapen. UFlott. 3: 248 (1906).
-ÄMNE. ämne använt ss. rengöringsmedel. Jochnick Handgev. 112 (1854).
B (†): (1) RENGÖRS-HÄRD. Rengörshärdar kallas vid våre Svenske vaskverk de planhärdar, hvarpå den ifrån de andra planhärdarne samlade sligen sluteligen vaskas helt ren ifrån bergarter. Rinman (1789).
Avledn.: RENGÖRARE, m.||(ig.), om sak r. l. m.
1) om person.
a) (mera tillf.) till 3 (o. 4): person (man) som utför rengöring, särsk. gör rent l. städar på en plats o. d. Östergren (1936).
b) (†) motsv. ren, adj. 7 d o. 13 b; om språkrensare l. person som ivrar för språkets renhet l. dyl. Den nyare Svenskans rengörare och förste ordentlige skrifvare. Atterbom Siare 3: 357 (1844; om O. v. Dalin).
2) till 3: apparat l. mekanism för rengöring av ngt; företrädesvis ss. senare led i ssg. Östergren (1936). jfr vas-rengörare.
Avledn. (till rengörare 1 a): rengörerska, f. (mera tillf.) kvinnlig rengörare. Östergren (1936).
RENGÖRBAR, adj. (i skriftspr.) till 3: som går att rengöra. Ett .. lätt rengörbart filter. KemT 1909, s. 183.

 

Spalt R 1138 band 22, 1957

Webbansvarig