Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAPPNING rap3niŋ2, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(rap- 17391779. rapp- 1700 osv.)
Etymologi
[till RAPPA, v.2; jfr RAPPERNING]
jfr CEMENT-, GIPS-, TAK-, VÄGG-RAPPNING.
1) handlingen att rappa, arbete med att rappa, rappande, kalkslagning. Hamb. (1700). Arbetet om kyrkans rappning. NoraskogArk. 5: 317 (1729). ArbB 195 (1887).
2) konkret: (lager av) (kalk)bruk som anbragts på en vägg l. ett hus l. dyl. (för att skydda l. försköna). VetAH 1739, s. 157. När rappningen på Skorstenarne .. affaller. PH 5: 2930 (1750). ½ tums tjock rappning bestående af Lera, Sand och .. Sågspån. Aken Eldsl. 13 (1797). Beijer BritaGrossh. 273 (1940).
Ssgr: (1) RAPPNINGS-ARBETE~020. Gripenberg Johnson Saf. 164 (1928).
(1, 2) -BRUK. (numera bl. tillf.) byggn. (kalk)bruk för rappning. LBÄ 36—38: 96 (1800). Rappningsbruk beredes som luftmurbruk, men med större tillskott af sand än vanligt. LfF 1854, s. 250. Rothstein Byggn. 170 (1856).
(1, 2) -KALK. (numera bl. tillf.) byggn. jfr -bruk. Sturzenbecher 439 (1805).

 

Spalt R 300 band 21, 1956

Webbansvarig