Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAMSA ram3sa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. ramsa, tala fort o. tanklöst, rabbla, ljuga ihop ngt m. m., motsv. nor. dial. o. färö. ramsa, rabbla, pladdra m. m.; möjl. sidoform till RAMLA, v.1 l. (delvis) avledn. av RAMSA, sbst. (till vilket anslutning i varje fall föreligger); jfr RAMSA, v.1, o. REMSA, v.)]
(vard.) rabblande läsa upp l. framsäga l. ”dra” (ngt), rabbla; äv.: prata strunt. Aurivillius Gr. 124 (1684). (Tattaren Blixten) ramsade rägglor om häxor och troll. Fröding NDikt. 35 (1894). Därhemma gick Tysta Marie och ramsade: Förr i tiden hade vi Rikets Fruar till kunder. Nu är det fabriksjäntor. Bergman Chef. 71 (1924). Agata satt därinne och ramsade böner. Wester Reymont Bönd. 4: 25 (1924). Ramsa om svensk äventyrspolitik. Segerstedt Händ. 236 (1926).
Särsk. förb.: RAMSA UPP10 4 l. OPP4. (vard.) räkna l. rabbla upp (ngt) på ett torrt l. andefattigt sätt; rabblande läsa upp (ngt). Sturzen-Becker 1: 40 (1861). Ramsa upp språk ur (bibeln). Landsm. VIII. 1: 23 (1887). Lagerlöf Liljecr. 257 (1911). Segerstedt Händ. 235 (1926).

 

Spalt R 227 band 21, 1956

Webbansvarig