Publicerad 1955   Lämna synpunkter
QUENELL kenäl4, äv. kve-, stundom KVENELL kve-, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(kve- 1928. que- 1885 osv.)
Etymologi
[av fr. quenelle, av t. knödel, köttbulle m. m. (besläktat med KNODD, sbst.1, KNOTA, sbst., KNUT, sbst.1)]
kok. i saltat vatten kokt liten klimp av malet kött, avsedd att serveras som garnityr till soppor, stuvningar o. d.; vanl. i pl. Björklund Kokb. 242 (1885). StKokb. 299 (1940). jfr: Fågelqueneller. StKokb. 266 (1940).

 

Spalt Q 2 band 21, 1955

Webbansvarig