Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PÖSLIG, adj.
Etymologi
[liksom PYSSLIGHET o. PYSSLING samhörigt med PYS, sbst.2; med avs. på stamvokalen jfr den i vissa sv. dial. (bl. a. i Västergötl.) förekommande ljudöppningen i ord av denna typ, ävensom sidoformen pösla till PYSSLA]
(†) liten o. klen. När jag hunnit in på mitt siunde år, tog min k. moder mig an, satte mig på en pall, så klen och pöslig jag var .. och lockade mig med äplän til at kenna bokstäfverna i abc-boken. Rhyzelius Ant. 4 (c. 1750).

 

Spalt P 3134 band 21, 1955

Webbansvarig