Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PÅDRAGA 3~dra2ga l. (i sht vard.) PÅDRA ~dra2, v. -drager l. (i sht vard.) -drar, -drog, -drogo, -dragit, -dragen (se för övr. DRAGA, v.). vbalsbst. -DRAGANDE, -DRAGNING; jfr PÅ-DRAG.
Etymologi
[av o. DRAGA, v.]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 2716)
1) (mera tillf.) till I 13, 15, III 2: dra(ga) fram o. lägga på l. placera (ngt) på ngt. För blott laddning och skjutning af ett skott (vid sprängning av byggnadsgrund), pådragning af betäckning m. m. betalas 20—25 öre. Rothstein Byggn. 532 (1859).
2) till I 13, 15, III 2: gm dragning sätta på (ngt som tjänar ss. överdrag l. hölje o. d.) på ngt. Nytt engilskt bulsterwar tillsytt och icke pådragit passeligit. VgFmT I. 8—9: 86 (1554). — särsk. (numera mindre br.) i fråga om överdragning l. betäckning l. påläggning av ngt med färg l. lim l. massa l. metall l. papper o. d.; dels med obj. betecknande färg osv., dels (särsk. i uttr. pådraga ngt med ngt) med obj. betecknande föremål o. d. som överdrages med färg osv.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om massa o. d. varmed ngt överdrages. Gulldet (blir) mera höggult .. där det varit tunnt pådraget: hällst om det förgyllda Arbetet är af Järn. Rinman JärnH 497 (1782). Man .. gör på pergamentet falsar .. och pådrager dem med godt lim. UB 6: 521 (1874). Andra dagen pådrages (vid tillvärkning av dragéer) omkring 3 kgr. (smält) socker. Grafström Kond. 67 (1892). När den sista pådragningen (på spettkakan) är bakad, drages lagerbocken varsamt bort från elden. Därs. 243. särsk. (numera knappast br.) refl., med sakligt subj.: få ett överdrag av (ngt), överdraga sig med (ngt). Een hwit åg kysker Färg, / Såm aldrig lärer sig pådraga Tjdens Ärg. SkrVSocLd 20: 30 (1689; i bild).
3) [jfr 2] till I 15, III 2; med avs. på klädespersedlar o. d.: gm dragning (se DRAGA, v. I 10) ta på, dra(ga) på, dra(ga) på sig; äv. med personobj.: dra(ga) på (ngn ngt); äv. med refl. personobj.: dra(ga) på sig (ngt); jfr III 2 a α. Iagh haffuer mijn glädhes klädher aff draghit, och sorghaklädher på draghit. Bar. 4: 20 (Bib. 1541); möjl. icke ssg. Lind (1738). Vår notarie var som bäst sysselsatt med att pådraga sig sin syrtut. Blanche Tafl. 3: 296 (1849, 1857). Betjenten pådrog honom strumporna. Dalin (1855). Nya skor, pådragna för första gången. Lo-Johansson Stat. 2: 295 (1937). — särsk. mer l. mindre oeg. l. bildl.; i sht förr äv. [jfr Filipp. 2: 7] i uttr. pådraga sig l. ngt en så l. så beskaffad skepelse, ikläda l. iföra sig l. ngt en så l. så beskaffad skepnad, uppträda i l. antaga resp. låta ngt uppträda i en så l. så beskaffad skepnad. (Det) är .. wist, at Påwedömet effter Lutheri tijden fast annan klädnad sigh pådragit hafwer. Brask Pufendorf Hist. 446 (1680). Då han pådrager sin dikt prosans tjenareskepelse. SvLittFT 1836, sp. 323. Luttropp .. (hade) pådragit sig en insändares skepelse. Liljecrona RiksdKul. 320 (1840).
4) (numera bl. mera tillf.) till I 15 a ζ, 16 c, III 2; med avs. på ngt mer l. mindre abstrakt (jfr 3 slutet), t. ex. ansvar, skuld, blick, process, i sht förr äv. sjukdom, hat, besvär: ådraga (ngn l. ngt); ofta refl.: ådraga sig; förr äv. (utan personobj.) i uttr. sjukdomar pådragas, man l. ngn ådrar sig sjukdomar. VDAkt. 1708, nr 414. Eders Faderliga Högvördighets och Vener. Consistorii höga Embete pådrages nog besvär och tidspillan genom detta insinuerande. Därs. 1724, nr 198. Jag har nog sneda ögon pådragit mig med det lilla jag giordt. Dalin Arg. 2: 159 (1734, 1754). 2RARP 14: 580 (1743: pådraga mig hat). Derigenom att man .. altid måste andas en och samma luft som är full af .. (osunda) dunster, kan icke annat än nerveuse sjukdomar pådragas. Westerdahl Häls. 50 (1764). Pådraga sig .. ansvar, stora skulder. Östergren (1935).
5) (†) till I 23 f: draga (växel) på (ngn). At Wexelen warder betalt aff then Debitor, som hon tilstält är eller pådragin. Risingh KiöpH 68 (1669). Hortulanus Räckn. I 5 a (1674).
6) (†) till I 56 a (o. III 4): (fortsätta att) draga (se DRAGA, v. I 10) i (ngt); anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning, (fortsatt) dragning i ngt. (Man) fattar .. (fostrets ljumske) tillika med det utdragna Låret och Foten och fortfar med pådragningen. Schützercrantz 1Förlossn. 33 (1785).
7) till III 2 q: (gm dragning i hävstång o. dyl. l. på annat sätt) släppa fram l. koppla på (ngt, t. ex. vatten, ånga, elektrisk ström), särsk. så att det som släppes fram l. kopplas på får värka på ngt l. så att gm framsläppningen l. tillkopplingen ngt sättes i gång l. i funktion; (på dylikt sätt) sätta (maskin l. ugn l. anläggning o. d.) i gång l. i funktion; börja driften vid (industriell anläggning o. d.); ss. vbalsbst. -ning stundom äv. konkret(are), om sätt l. metod l. anordning för påkoppling l. igångsättning osv. (Ugnen) fylles .. med svarta småkol, hvarefter Blästern pådrages. Rinman JärnH 379 (1782). Allt efter som man vill pådraga eller afstänga vattnet (till en turbin). UB 2: 190 (1873). (Radialturbiner) sägas ega yttre eller inre pådragning .., alltefter som vattnet införes på den yttre eller den inre omkretsen af drifhjulet. NF 16: 948 (1892). Calciumcarbidfabrikens maskiner ledo (vid en explosion) .. mindre skada, så att man hoppas kunna pådraga dem redan i morgon. SD 1899, nr 560, s. 4. Sedan 1878, då Domnarfvet pådrogs, är .. (Stora Kopparbergs bärgslag) Sveriges största järntillverkare. 2NF 27: 124 (1917). — särsk.
a) (i fackspr., numera bl. mera tillf.) med avs. på dammlucka o. d.: öppna o. därigm fram- l. påsläppa vatten. Johansson Noraskog 1: 149 (i handl. fr. 1785). Vid lågt vattenstånd torde samtliga luckor (till flottleden) behöfva pådragas. TT 1899, Byggn. s. 74.
b) (†) fylla på (fat med vin l. sprit); anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning; jfr III 2 b. Leufvenmark Vin. 1: 262 (1869).
Ssgr: (till 7; i sht i fackspr.; jfr på-drag ssgr): PÅDRAGNINGS-ANORDNING~020. 2NF 30: 90 (1919).
-APPARAT. TT 1898, M. s. 130. —
-AXEL. tekn. JernkA 1884, s. 318 (i turbin).
-INRÄTTNING~020. jfr -anordning. Hwasser HbLokF 46 (1865).
-KRAN. jfr kran 4. Frykholm Ångm. 138 (1881).
-LINA, r. l. f. 2UB 3: 307 (1897).
-LUCKA. JernkA 1819, s. 91.
-MOTSTÅND~02, äv. ~20. el.-tekn. TT 1897, M. s. 108. —
-RING. (numera bl. tillf.) tekn. TT 1874, s. 133.
-SKÅP. tekn. TT 1889, s. 23 (på ångmaskin).
-VENTIL. tekn. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856).

 

Spalt P 2734 band 21, 1955

Webbansvarig