Publicerad 1955 Lämna synpunkter -PYTTA ~pyt2a, f. l. r.; best. -an; pl. -or. Etymologi [jfr d. dial. pytte, pytter, ljungpipare; sannol. av ljudhärmande urspr.] (i vissa trakter) om ljungpipare; i ssgn MYR-PYTTA. Spalt P 2556 band 21, 1955 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se