Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PYRRIKE pyri4ke, förr äv. PYRRICK, sbst.2, r. l. f.; best. -en; förr äv. PYRRHICHA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(pyrrhicha 1882. pyrrich 1796, 1806. pyrrike (-rrhiche) 1844 osv.)
Etymologi
[jfr t. pyrrhiche, eng. pyrrhic, fr. pyrrhique, lat. pyrrhicha; ytterst av gr. ἡ πυῤῥίχη (ὄρχησις), vapendansen, fem. av Πυῤῥίχος, namn på en man från Kreta som säges ha skapat den grekiska vapendansen]
(i fackspr.) forngrekisk, till flöjtmusik utförd vapendans, vari gavs en mimisk framställning av en vapenstrid, stundom äv. av dionysiska scener. Den yrande Pyrrich, som, egnad vinets Gud, / .. Utaf Backanters tropp blef utan vapen dansad. JGOxenstierna 2: 190 (1796, 1806). 2SvUppslB 6: 1155 (1948).
Avledn.: PYRRIKISK, adj. (pyrrhich- 1748) (i fackspr.) i uttr. pyrrikisk (vapen)dans, pyrrike; äv. oeg. l. bildl., om (värklig) strid. Wennerdahl 499 (1748). Vår lek skall ändas, piltar, med pyrrikisk vapendans! Rydberg Dikt. 1: 30 (1876, 1882). 2NF 5: 1315 (1906).

 

Spalt P 2543 band 21, 1955

Webbansvarig