Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PYRRHONISM pyr1ωnis4m l. -o-, r. l. m.; best. -en; förr äv. PYRRHONISMUS, r. l. m.
Ordformer
(pyrrho- 1779 osv. pyrro- 1891. -nism 1817 osv. -nismus 1779)
Etymologi
[jfr t. pyrrhonismus, eng. pyrrhonism, fr. pyrrhonisme; ytterst till gr. Πύῤῥων, namn på en filosof]
(i sht i fackspr.) benämning på den av filosofen Pyrrhon från Elis (c. 300 f. Kr.) framställda läran om omöjligheten att uppnå sann l. säker kunskap, absolut skepticism; förr äv. allmännare: skepticism, tvivel. HH XXXII. 1: 96 (1779; allmännare). Liksom i philosophien, så äfven i historien banar pyrrhonismen väg för sanningen. SvLitTidn. 1818, sp. 572. Renans pyrrhonism. 2NF 35: 1026 (1923). —

 

Spalt P 2542 band 21, 1955

Webbansvarig