Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PURPURERA pur1pure4ra l. -pɯ-, i Sveal. äv. -e3ra2 (purrpurèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr fr. pourprer, lat. purpurare; till PURPUR. — Jfr PURPRA]
1) färg. motsv. PURPUR I 2 a, b: färga (ngt) med färgämnet purpur l. i purpurfärg, purpurfärga. Holmberg 2: 465 (1795). Björkman (1889).
2) (†) motsv. PURPUR I 2 b α β‘, = PURPRA 2 c. Huru täck är icke en flicka, då blygsamhetens färg purpurerar hennes kinder! Wallenberg (SVS) 1: 244 (1771).

 

Spalt P 2472 band 21, 1955

Webbansvarig