Publicerad 1955   Lämna synpunkter
-PUNDARE ~pun2dare, om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en l. -n; pl. =.
Etymologi
[avledn. av PUND]
i ssgr.
1) (vard., numera knappast br.) till PUND I 1 b: person som väger ett visst angivet antal lispund; i ssgn FEMTON-PUNDARE.
2) (om ä. förh.) till PUND I 4: kanon som sköt kulor vägande ett visst angivet antal skålpund: i ssgn ADERTON-PUNDARE.
3) (†) i utvidgad anv. av 2, i öknamn på soldat l. ryttare; i ssgn FEMTINGS-PUNDARE; jfr FEMTING 2.

 

Spalt P 2408 band 21, 1955

Webbansvarig