Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROJEKTIL prω1ʃäkti4l l. prωʃ1– l. prå1– l. proʃ1-, l. -ek-, stundom -jäkt- l. -jekt- (-schäckti´l Dalin), r. l. m. ((†) n. JournManuf. 3: 82 (1833)); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -ect-)
Etymologi
[jfr t. projektil, eng. projectile; av fr. projectile, till stammen i lat. projectus, p. pf. av projicere (se PROJICIERA)]
föremål (t. ex. en sten l. kula l. granat) som kastas l. utslungas l. avskjutes (l. fälles från ett flygplan) ss. vapen l. förstörelsevärktyg o. d. KrigVAH 1823, s. 235. Kastar Ni en sten eller afskjuter en kula i luften, så beskrifver projektilen .. en kroklinig bana. Björling Sol. 18 (1870). Projektilerna till .. (luftvärnskanonerna) äro försedda med sprängladdning. VFl. 1935, s. 80. — jfr ARTILLERI-, BRAND-, FULL-, GAS-, HÅL-, KANON-, LYS-, SPÅRLJUS-, STRIDS-, TRÅNG-PROJEKTIL m. fl.
Ssgr (i sht skjutk. o. mil. — Anm. I nedan upptagna ssgr avser förleden i allm. projektiler använda ss. ammunition för skjutvapen): PROJEKTIL-BANA, r. l. f. en utslungad (kastad, avskjuten) projektils bana; jfr kul-bana 2. KrigVAH 1880, s. 86.
-BJÖRN, r. l. m. (†) ett slags kärra för transport av tyngre projektiler. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 415 (1879). SD(L) 1897, nr 236, s. 3.
-BOTTEN. bakre väggen i en projektil. Holmberg Artill. 1: 37 (1881).
-BÅR. för transport av tyngre projektiler. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 415 (1879).
-DURK. sjömil. jfr durk, sbst.1 2 slutet. NF 4: 16 (1880).
-GJUTNING. KrigVAT 1848, s. 10.
-GODS. jfr gods 3 c. Holmberg Artill. 3: 25 (1883).
-GÖRDEL. jfr gördel 2 c. TLev. 1912, nr 23, s. 3.
-KROPP. jfr kropp, sbst.1 4. KrigVAH 1884, s. 155.
-KÄRRA, r. l. f. ett slags kärra för transport av tyngre projektiler. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 415 (1879).
-LYFT. (†) redskap för upplyftande l. upphissande av tyngre projektiler; jfr lyft 2. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-LYFTA, r. l. f.; best. -an. [sidoform till -lyft] (†) = -lyft. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 415 (1879). De Ron o. Virgin I. 1—3: 84 (1886).
-LÅDA, r. l. f. för förvaring av projektiler. Holmberg Artill. 3: 142 (1883).
-LÄGE. i kanon: den plats i l. del av loppet där projektilen vilar, då kanonen är laddad. Palmstierna Artill. 2 (1872).
-MAGASIN. för förvaring av projektiler. SFS 1895, Bih. nr 6, s. 12. —
-NEDSLAG~02, äv. ~20. PT 1912, nr 75 A, s. 2. —
-RÄGN. jfr kul-rägn. KrigVAT 1840, s. 277.
-SPETS. om spetsen av en konisk projektil. Hägg Flottan 36 (1904).
-STÅL. stål använt ss. material till projektiler. TT 1899, M. s. 2. —
-TÅNG; pl. -tänger. tång för användning vid hanterande av tyngre projektiler (nere i ammunitionsdurken). TT 1901, Allm. s. 59. —
-VAGN. jfr -kärra. UFlott. 3: 32 (1906).
-VÄRKAN. en projektils (skadegörande) värkan på det träffade föremålet. HbArtillBef. 10: 28 (1882).
-VÄRKSTAD~02, äv. ~20. för framställning av projektiler. Östergren (1935).

 

Spalt P 2003 band 20, 1954

Webbansvarig