Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRISNOS pri3s~nω2s, m. l. f.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. prisnos; sannol. av (ett icke anträffat) pripsknos, av PRIPSK o. NOS 3 b β]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) impertinent person, näspärla o. d. Allt var den där prisnosen Janes skull. BonnierNovMag. 1930, jan. s. 14.
Avledn.: PRISNOSIG, adj. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) impertinent, fräck, näbbig, ”uppkäftig” o. d.; stundom: granntyckt, pretentiös o. d. WoJ (1891). Att be så prisnosiga människor som Janssons och Jonssons äta i köket, det skulle inte duga. Bergman LFrkSöd. 96 (1909). Han hade en prisnosig uppsyn. Nilsson TreTerm. 67 (1943).
Avledn.: prisnosighet, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat). Östergren (1935).

 

Spalt P 1895 band 20, 1954

Webbansvarig