Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRIMATIAL, adj.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. primatial; till mlat. primatia, ombildning av l. parallellbildning till lat. primatus (se PRIMAT, sbst.2)]
(†) som utgör l. härrör från l. har samband med primat (se PRIMAT, sbst.2 4 o. 5). Holmberg 2: 492 (1795).
Ssgr (†): PRIMATIAL-MAKT. makt som härrör från innehavandet av primat(et) l. ngns ställning ss. primas. Nordberg C12 1: 480 (1740). —
-RÄTTIGHET. i pl.: rätt till överhöghet över ngt. Reuterdahl SKH II. 2: 619 (1850). — Anm. Det är ovisst, huruvida det i Bark Bref 2: 80 (1705) förekommande ordet primatiat-ämbete (med bet.: primat, primatämbete) är felaktigt för primatial-ämbete l. har en tillf. bildad förled primatiat.

 

Spalt P 1842 band 20, 1954

Webbansvarig