Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRIMARIE prima4rie l. 0302, oböjl. adj. o. sbst. m.||(ig.); ss. sbst. best. -en; pl. -er; l. PRIMARIUS prima4rius l. 0302, oböjl. adj. o. sbst. m.; ss. sbst. best. -en, i best. anv. dock vanl. utan slutartikel; pl. -arier.
Ordformer
(-arie 1769 osv. -arius 1650 osv.)
Etymologi
[jfr t. primarius, eng. primary samt fr. primaire; av lat. primarius, (den) främst(e) l. först(e), avledn. av primus (se PRIMUS, sbst.1). — Jfr PRIMAR-, PRIMARIAT, PRIMARISK, PRIMERO, PRIMÄR]
I. (om ä. förh.; se dock slutet) adj.; i ämbets- o. tjänstetitlar: som utgör den främste l. har den förnämsta rangen l. har ställning ss. chef i en grupp av ämbets- l. tjänstemän av visst slag, förste. Swedberg Schibb. 291 (1716). Primarius Lectorn i Hernösand, Mag. Peter Holmbom. GT 1788, nr 43, s. 3. Primarie Theologiæ Professoren och DomProsten Thorsander. UAcadCatal. 1836, h.-t. s. 41. SkrPEklund 128 (1911). — särsk. (äv. om nutida förh.) i uttr. pastor primarius l. primarie pastor, se PASTOR PRIMARIUS.
II. sbst.
1) (primarius) (om ä. förh.) ämbets- l. tjänsteman som utgjorde den främste l. hade den förnämsta rangen l. ställningen ss. chef i en grupp av ämbets- l. tjänstemän av visst slag. Presteskapet (sände) it vtskåt till Nobiles, i hwilket vtskåt war D. D. Jahannes Terserus primarius. HSH 22: 94 (1650). Theologiska Faculteten. Dom-Prost, Hr Doctor, Christian Wåhlin, Primarius, Theol. Professor. SvNorStatscal. 1816, s. 173.
2) (primarie) (om ä. förh.) om elev vid kadettskola.
a) elev som var primus i sin klass. Gripenberg Kadettk. 145 (1912).
b) (duktig) elev med befogenheter som ungefär motsvarade ordningsmannens i en klass. Oxenstierna Kad. 41 (1843). Ekstrand Karlbg 235 (1937).
3) (numera nästan bl. i formen primarie) mus. person som utför första stämman (särsk. spelar första fiolen) i en kammarmusikensemble. JournLTh. 1812, nr 8, s. 4. NutMusL 1920, s. 6.
Ssgr (†): (I) PRIMARIE-INGENJÖR. förste ingenjör. HistAlm. 1789, s. 61. SvKrigCivCal. 1799, s. 91.
(I) -KIRURG. förste kirurg. SvLäkH II. 1: 497 (1823; om förh. c. 1715).
(I) -KÄMNÄR. förste kämnär. SthmHCal. 1761, s. 53. 3Saml. 7: 63 (1926; om förh. 1670).
(I slutet) -PASTOR. pastor primarius. ÅbSvUndH 60: 163 (1814).

 

Spalt P 1840 band 20, 1954

Webbansvarig