Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLIGG plig4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, äv. = (2UppfB 7: 510 (1903) osv.).
Etymologi
[fsv. (trä)plögger, sv. dial. pligg, plygg, plögg, (sko)pligg, träplugg, liten tjock pojke m. m., motsv. ä. d. plyg, d. pløk, pløg, liten pinne, skopligg, stor klumpig person m. m., nor. dial. pligg, pigg, litet spetsigt redskap; möjl. av mlt. plügge, pl. av plugg (se PLUGG)]
1) (utom i b numera bl. tillf.) (trä)plugg, (trä)-nagel, (trä)pinne, liten kil, pigg. Schroderus Dict. 66 (c. 1635). Niderslå twå Pliggar i Jorden. Hildebrand MagNat. 173 (1650). Pligg .. som sammanhåller bräder. Lindfors (1824). 2UB 7: 510 (1903). jfr TÄTNINGS-PLIGG. särsk.
a) om metallpigg i mitten av ett nyckelhål. Nordforss (1805).
b) (fullt br.) liten (vanl. 8 till 18 millimeter lång), i ena ändan spetsad, i genomskärning vanl. fyrkantig träpinne av den sort som skomakare använda att slå genom sulor (äv. klackar) för att fästa dem vid bindsulan; ngn gg äv. (i icke fackmässigt spr.) om metallstift med motsv. anv.; ofta koll. (äv. föregånget av räkneord). Lind (1749). UB 6: 533 (1874). Sulorna .. kunna fästas med pligg. ArbB 71 (1887). 80 kg pligg. Upsala(A) 1916, nr 10, s. 2. jfr KLACK-, SKO-, SKOMAKAR-PLIGG.
2) (om ä. förh. vid gymnasiet i Västerås) elev i första klassen. Steffenburg MinnSkol. 50 (c. 1872; om förh. på 1820-talet). ÅbSvUndH 34: 26 (1894; om ä. förh.).
3) om växt; i ssgn GUL-PLIGG.
Ssgr (i allm. till 1): PLIGG-BAND. (i fackspr.) (spiralformigt) band av trä varav skopligg tillvärkas. SvSkoT 1922, nr 2, s. 12.
-BOTTNING. (i fackspr., särsk. skofabr.) bottning av skor medelst pliggning. Hansson SkomYrkH 56 (1919).
(2) -DANS. (om ä. förh. vid gymnasiet i Västerås) under valborgsmässoaftonen utförd traditionell ringdans varunder elever i första klassen behandlades hårdhänt av elever i andra klassen som ett avslutande led i de förras ”uppfostran”. Steffenburg MinnSkol. 76 (c. 1872; om förh. på 1820-talet).
-FUMMEL. (i sht förr) skom. jfr fummel, sbst.2 SvSkoT 1931, s. 352.
-HAMMARE. skom. TLev. 1913, nr 2, s. 3. Pligghammare kallas ibland en skomakarhammare med flatt slag, lämplig att slå i pligg med. SvSkoT 1931, s. 351.
-KOPP. (numera föga br.) skom. liten skål l. dosa vari skopligg förvaras. TLev. 1908, nr 27, s. 2.
-RAKA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skom. = -rasp. SvSkoT 1931, s. 352.
-RAND. skom. linje i en sula o. d., bildad av med jämna mellanrum islagna pliggar. Forssell Handskom. 78 (1920).
-RASP. skom. rasp varmed (inuti skon) uppstående delar av skopliggar putsas bort. PriskatalSonesson 1895, s. 94.
-SKO, r. l. m. sko med pliggad sula (o. klack). HågkLivsintr. 2: 264 (1922).
-STÖVEL. jfr -sko o. spik-stövel. NVexjöBl. 1848, nr 22, s. 4.
-SYL. skom. syl varmed hål göras för skopligg. Broman Glys. 3: 306 (c. 1730).
(2) -TID. (om ä. förh. vid gymnasiet i Västerås, tillf.) tid under vilken ngn var ”pligg”. Svedelius Lif 82 (1887).
(2) -ÅR. (om ä. förh. vid gymnasiet i Västerås, tillf.) jfr -tid. Svedelius Lif 85 (1887).

 

Spalt P 1154 band 20, 1953

Webbansvarig