Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINT, sbst.2
Etymologi
[av lt. l. t. pint; möjl. avledn. av lt. resp. t. pinne (se PINNE)]
(†) Pint: rå Demant, i sin naturliga oktaedriska kristallform. JournManuf. 4: 155 (1834).

 

Spalt P 907 band 20, 1953

Webbansvarig