Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINKA piŋ3ka2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. pinka; av ovisst urspr.]
(bygdemålsfärgat i vissa trakter) småbarnsskjorta. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 485 (1864).

 

Spalt P 893 band 20, 1953

Webbansvarig