Publicerad 1953 Lämna synpunkter PINEAL- pin1ea3l~ l. pi1n-, ssgsförled. Etymologi [jfr t. pineal-, eng. pineal, fr. pinéal, nylat. pinealis; till lat. pinea, pinjekotte, till pinus (se PINJE)] i ssgr betecknande föremål med kottliknande, konisk form. Ssgr (anat.): PINEAL-KÖRTEL(N). [jfr t. pinealdrüse, eng. pineal gland, nylat. corpus pineale] tallkottkörtel(n). Florman Anat. 2: 38 (1830). — -ORGAN(ET). parietalorgan(et), parietalöga(t). Holmgren Histol. 573 (1920). — -ÖGA(T). [jfr t. pinealauge, eng. pineal eye] = -organ(et). NF 18: 605 (1894). Spalt P 882 band 20, 1953 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
