Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEPPRIG pep3rig2, äv. päp3-, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr holl. peperig, eng. peppery; avledn. av PEPPAR]
som erinrar om peppar; skarp; särsk. om person: bitter, retlig; jfr PEPPAR 2 f o. PEPPRA, v. 2 c. (Gamla ogifta kvinnor) äro .. peppriga och ättikssura. Naumann GranskKr. 2: 47 (1881). De små peppriga ögonen blängde argt efter honom. Hertzman-Ericson Norrifr. 58 (1926). Förbindlig men dock något pepprig. Laurin 3Minn. 490 (1931). En pepprig krydda. Stadener Triangeldr. 24 (1945).
Avledn.: PEPPRIGHET, r. l. f. skärpa, retlighet. (Han) svarade .. med en viss pepprighet. Sundblad Ups. 264 (1884).

 

Spalt P 630 band 19, 1952

Webbansvarig