Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PASSAGERARE pas1aʃe3rare2 l. 10400, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. = ((†) -arer VetAH 1768, s. 291); förr äv. PASSAGER l. PASSAGIER, m.||ig.; pl. -er (Stiernman Com. 3: 647 (1668), Rydén Pontoppidan b 3 b (1766)) l. -s (RP 11: 82 (1645), KFÅb. 1912, s. 393 (1703)); förr äv. PASSENER, m.||ig.; pl. -er; förr äv. PASSENERARE, m.||ig.; pl. =.
Ordformer
(passager c. 16601815. passagerare 1656 osv. passagier 16451767. passagierare 1680. passener (-sz-) 1680, 1681. passenerare 1691. passionerare 1723)
Etymologi
[jfr d. passager, mlt. passenēr, holl. o. t. passagier, ävensom eng. passenger; av fr. passager, till passage (se PASSAGE)]
1) person som befordras med trafikmedel av ngt slag (vilket går i allmän trafik, t. ex. tåg, spårvagn, omnibus, fartyg, flygmaskin), resande (med tåg, spårvagn osv.). Dahlberg Dagb. 28 (c. 1660; uppl. 1912). (Stationsinspektoren) skall vaka deröfver att underlydande .. uppföra sig höfligt mot alla klasser passagerare. ReglTjSJ 1858, s. 55. Förortsbussar med bara en eller två passagerare rullar fram på väg mot Norra Bantorget. Fogelström Vakna 87 (1949). — jfr BLIND-, DILIGENS-, DÄCKS-, FRI-, GRATIS-, HYTT-, NATT-, OMNIBUS-, ÅNGBÅTS-PASSAGERARE m. fl.
2) (†) person som passerar ngt l. ngn, förbipasserande; resande, trafikant; vägfarande, vandrare. Effter Her Rynning icke gierna skulle kunna förbiuda passagiers att gå genom Sundet på Seelandh, derföre vore bättre alla fore genom Beltet. RP 11: 82 (1645). Vid vår ankomst tänckte vi at logera på Posthuset, som the mäste ock förnämste Passagerare pläga giöra. Humbla Landcr. 213 (1740). Fröken såg .. (tre personer komma på gatan). Den tredje af de förbigående passagerarne .. hade .. en ovanligt svart skäggbotten. Almqvist DrJ 44 (1834). Ekbohrn (1904). — särsk.: person som hastigt passerar förbi l. bl. tillfälligt uppehåller sig på en plats; tillfällig besökande l. gäst o. d.; jfr PASSAGÄR. De uppskrifna (åhörarna) äro mellan 230 och 40, oberäknadt åtskilliga passagerare och många, som ej antecknat sig. Geijer Brev 193 (1815). Pfeiffer (1837).
3) (vard.) mil. gradpasserare. Östergren (1934).
4) (vard.) oeg. l. bildl., nedsättande l. skämts., om individ som man icke kan l. bryr sig om att närmare karakterisera: ”gynnare”, ”figur”, ”kurre”, ”fyr”. Har du råkt .. Wahlberg? Det lärer vara bäst för den passageraren att ej visa sig för än (osv.). Kellgren (SVS) 6: 64 (1776). Hvad jag var för en passagerare, hade mina lappska vänner litet svårt att komma underfund med. VL 1905, nr 299 B, s. 1. Min pudelhund Kurre, en ovanligt klok passagerare. Forssman Skolfl. 25 (1918).
Ssgr (i allm. till 1): A (†): PASSAGER-BILJETT, -FARTYG, se B.
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (passager- (-passener-) 16801687. passagers- (passeners-) 1680) [jfr t. passagiergeld] passageraravgift. BoupptSthm 11/8 1680, Bil. Därs. 1688, s. 1033 b, Bil. (1687).
-RUM, se B.
B: PASSAGERAR-, äv. PASSAGERARE-ANTAL~02 l. ~20. SFS 1864, nr 17, s. 9.
-AVDELNING~020. avdelning (av fartyg l. fordon o. d.) för passagerare. Nerén HbAut. 1: 205 (1928).
-AVGIFT~02 l. ~20.
1) till 1: befordringsavgift för passagerare. JernkA 1836, s. 143.
2) (†) till 2: viss avgift som erlades för erhållande av pass för resa till utrikes ort. PH 8: 424 (1766). Bonsdorff Kam. 732 (1833).
-BEFORDRAN. jfr befordran 1. 2UB 9: 413 (1906).
-BEFORDRING. (numera mindre br.) = -befordran. PrestP 1859—60, 1: 365. Rydberg KultFörel. 6: 215 (1888).
-BILJETT. (passager- 1744. passagerar(e)- 1868 osv.) [jfr t. passagierbillet] biljett gällande för färd ss. passagerare (särsk. på fartyg). Tersmeden Mem. 3: 221 (1744; om diligensbiljett). Smith (1917).
-BÅT. [jfr t. passagierboot] jfr -fartyg. ÖoL (1852).
-CERTIFIKAT. passagerarfartygscertifikat. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-EFFEKTER, pl. jfr -gods. ReglTjSJ 1858, s. 114.
-FART. [jfr t. passagierfahrt] (numera föga br.) = -trafik. PrestP 1859—60, 1: 365. VFl. 1907, s. 15.
-FARTYG~20 l. ~02. (passager- 1799. passagerar(e)- 1799 osv. passagers- 18331839) fartyg som är inrättat l. användes enbart l. huvudsakligen för passagerarbefordran. Bladh (o. Hornstedt) Ant. 58 (1799).
Ssgr: passagerar(e)fartygs-besiktning. besiktning av fartyg avsett att användas ss. passagerarfartyg. SFS 1914, s. 1062.
-certifikat. certifikat som utvisar att ett visst fartyg får användas till befordran av passagerare (till ett visst antal, i viss trafik). SFS 1914, s. 1062.
-FLYG. flyg som utför passagerarflygning. —
-FLYGLINJE ~020. flyglinje för passagerarbefordran. —
-FLYGNING. [jfr t. passagierflug] flygning varvid passagerare medtages (medtagas); i sht om flygning med flygmaskin som icke går i reguljär passagerartrafik. SvD(A) 1920, nr 172, s. 8.
-FLYGPLAN ~02 l. ~20. = -maskin. SvD(A) 1935, nr 155, Söndagsbil. s. 6. —
-FÖRTECKNING~020. Geijer Postförf. 80 (1868).
-GODS. [jfr t. passagiergut] resgods som passagerare medför vid resa på tåg, fartyg osv., bagage. NDA 1861, nr 277, s. 1.
-JOURNAL. journal med passagerarförteckning. Geijer Postförf. 140 (1880).
-KABIN. [jfr t. passagierkabine] SvFolket 12: 239 (1940).
-LISTA, r. l. f. (passagerar(e)- 1839 osv. passagers- 18331839) [jfr t. passagierliste] lista över passagerare (som medfölja vid en viss resa, särsk. med ett fartyg). Gosselman SNAmer. 1: 108 (1833).
-MASKIN. flygmaskin avsedd för passagerarbefordran. Ymer 1920, s. 4.
(2) -PASS, n. (†) pass (för resa till utrikes ort). Bonsdorff Kam. 732 (1833).
-PLAN, n. = -maskin. Flygning 1937, nr 6, s. 45.
-PLATS. plats l. utrymme på tåg, fartyg o. d. för passagerare; vanl. väsentligen med tanke på det antal passagerare som kan beredas plats på tåget osv. SFS 1872, nr 81, s. 57.
-RUM, n. (passager- 1835. passagerar(e)- 1873 osv.)
1) rum för passagerare (på fartyg l. dyl.). 2UB 9: 622 (1906).
2) [jfr ä. t. passagierzimmer] (†) väntsal. KyrkohÅ 1906, s. 253 (1835). Jungberg (1873).
-SALONG. jfr -rum 1. SFS 1880, nr 64, s. 8.
-TAXA. gällande för passagerarbefordran. AB 1869, nr 127, s. 1.
-TRAFIK. [jfr t. passagierverkehr] persontrafik; motsatt: godstrafik. SvTidskr. 1871, s. 155.
-TÅG. [jfr ä. t. passagierzug] (utom i Finl. numera bl. tillf.) persontåg. ReglTjSJ 1858, s. 15. Gummerus Svinhufvud 50 (1931).
-VAGN. [jfr ä. t. passagierwagen] (utom i Finl. numera bl. tillf.) personvagn (i tåg); motsatt: godsvagn. DA 1825, nr 245, s. 1. TT 1927, Allm. s. 133.
-ÅNGARE. jfr -fartyg. TSjöv. 1890, s. 237.
C (†): PASSAGERS-FARTYG, -LISTA, se B.
-PÄNNINGAR, se A.
Anm. I fackspr. förkortas ssgsförleden passagerar(e)- till pass- i vissa ssgr, t. ex. SD(L) 1895, nr 268, s. 10 (: passvagnarne), TurÅ 1907, s. 339 (: ”passtågen”).
Avledn.: PASSAGERERSKA, f. (mera tillf.) till 1: kvinnlig passagerare. Almqvist Går an 14 (1839). SDS 1948, nr 35, s. 6.

 

Spalt P 408 band 19, 1952

Webbansvarig