Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PASSACAGLIA pas1akal4ja, r. l. f.; best. -an; pl. -or. Anm. Stundom anföres ordet i annan (mer l. mindre korrekt) it. l. fr. l. span. form, t. ex. pasacalle (Ekbohrn (1904)); passacaglio (Dalin (1871), Lundgren MusReallex. (1924)); passacaille (Envallsson (1802), Jeanson (o. Rabe) 1: 203 (1927)); passagallo (Höijer (1864)); passecaille (Dalin (1871), BonnierMusL (1946)).
Etymologi
[jfr eng. o. fr. passacaille; av it. passacaglia, passagaglio, passagallo, av span. pasacalle, av pasar, gå (se PASSERA), o. calle, gata]
mus. (o. dans.) urspr.: ett slags gammal dans i långsamt tempo; numera vanl. om ett musikstycke i långsamt tempo o. tre fjärdedels takt med ett ständigt återkommande (kontrapunktiskt varierat) kort basmotiv. Höijer (1864). BonnierMusL (1946).

 

Spalt P 404 band 19, 1952

Webbansvarig