Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARADOXI par1adoksi4 l. 01—, r. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-doxi 1812—1931. -doxie 1796—1865)
Etymologi
[jfr t. paradoxie, eng. paradoxy; av gr. παραδοξία, till παράδοξος (se PARADOX, adj). — Jfr PARADOXIAL]
(numera föga br.)
1) = PARADOX, sbst. 1. Hammarsköld SvVitt. 2: 207 (1819). Gud är fjärran och dock nära, bitter och dock ljuv .. (osv.): se där paradoxier, varav mystikens språk överflödar. SvTeolKv. 1928, s. 336.
2) = PARADOXALITET 1. Porthan BrCalonius 339 (1796). 3NF (1931).
3) = PARADOX, sbst. 2. SvTeolKv. 1928, s. 350.

 

Spalt P 238 band 19, 1952

Webbansvarig