Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PANSARVÄRN pan3sar~væ2rn, n.; best. -et.
Etymologi
[av PANSAR o. VÄRN; ordet är i sv. möjl. sekundärt till vissa ssgr. — Jfr LUFTVÄRN]
mil. om (förband med) kanoner o. d. avsedda för bekämpning av pansarfordon o. d.; i sht i l. elliptiskt för ssgr. KrigVAH 1937, s. 116.
Ssgr (mil.): PANSARVÄRNS-FÖRBAND. KrigVAH 1937, s. 133. —
-GEVÄR. (i sht förr) ett slags (tämligen finkalibrigt) pansarbrytande eldhandvapen (med bakblåsning). KrigVAH 1937, s. 130. ArmRegl. 1950, 1: 70. —
-GRUPP. enhet bestående av en pansarvärnskanon med servispersonal m. m.; äv. om enbart personalen. NMilT 1938, s. 215. —
-KANON. avsedd för bekämpning av pansarfordon o. d. MilTeknT 1937, s. 145. —
-KOMPANI. kompani (vid pansartrupperna) organiserat o. utrustat (med pansarvärnskanoner o. d.) för bekämpning av pansartrupp. KrigVAH 1937, s. 133. —
-PJÄS. jfr -kanon. KrigVAH 1937, s. 125. —
-VAPEN. jfr -kanon, -pjäs. MilTeknT 1937, s. 145.

 

Spalt P 153 band 19, 1952

Webbansvarig