Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALÄ palä4, förr stundom äv. PALE, n.; best. -et l. -t ((†) = (HovförtärSthm 1699 A, s. 1927, Därs. 1713, s. 283)); pl. -er, äv. (föga br.) = l. -n.
Ordformer
(pal- 1686 osv. pall- 1686—1730. -aier, pl. 1760. -aiet, sg. best. 1868—1872. -ais 1686—1904. -aiser, pl. 1891. -aiset, sg. best. 1711—1891. -ais’n, pl. 1893. -ait, sg. best. 1699—1733. -e 1699—1713, 1760 (: Palee, sg. best.). -ä c. 1747, 1911 osv.)
Etymologi
[av fr. palais, av lat. palatium (se PALATS)]
(numera ofta ngt skämts.) palats, slott, stor(t) slottsliknande hus l. praktbyggnad. RARP 15: 169 (1686). K(ungl.) M(ajestä)ttz Palais på Riddarholmen. HovförtärSthm 1699 A, s. 1031 (om förh. efter slottsbranden). Kongsholms Glasboden .. bredevid Prinsessans Palais. IT 1791, nr 28, s. 4. (Telegrafvärkets) palä vid Brunkebergstorg. SvD(A) 1932, nr 269, s. 14.
Ssgr (tillf.): PALÄ-FASAD. Johanson SpeglL 13 (1912, 1926). —
-FÖNSTER. VeckoJ 1931, nr 38, s. 19. —
-LIK, adj. Porthan BrCalonius 254 (1797).

 

Spalt P 105 band 19, 1952

Webbansvarig