Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORNERA orne4ra l. ωr- l. år-, i Sveal. äv. -e3ra2 (årrnèra Dalin), -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[fsv. ornera; jfr (fd. o.) d. ornere, nor. ornere, mnl. orneren (holl. orneeren), mht. ornieren (t. ornieren), fr. orner; av lat. ornare, uppkommet gm kontraktion av ordinare (se ORDINERA)]
1) (†) utrusta (ngn med ngt); utmärka l. hedra (ngn). Har Gud mig eij orneret met scarpt førnuft. Wivallius Dikt. 68 (1631). BraheBrevväxl. II. 1: 149 (1660).
2) pryda l. smycka (ngt); vanl. med avs. på rum l. (detaljer på) byggnad(er) l. konst- l. bruksföremål (t. ex. möbler l. textilier) o. d.: (konstnärligt) utsmycka l. förse med ornament (se d. o. 2); ofta i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: smyckad, försedd med utsmyckning(ar) l. ornament; jfr DEKORERA c. Schück VittA 5: 405 (i handl. fr. 1763). Thureholm, der .. (Lorentz Pasch) ornerade åtskilliga rum. SvBL 8: 112 (1879). Å medeltida byggnader lämnades (ankar-)slutarna ofta synliga å fasaden samt ornerades på ett eller annat sätt. 2NF 9: 384 (1908). Rikt ornerade pilastrar. HantvB I. 1: 390 (1934). jfr KARVSNITTS-, RUN-, TEGEL-ORNERAD m. fl. särsk.
a) ss. vbalsbst. -ing (jfr b, c); särsk. i konkretare anv.: sätt att utsmycka l. ornera l. sätt varpå ngt är ornerat; ofta (i sg. l. pl.) konkret, sammanfattande: utsmyckande utstyrsel, (ornamental) utsmyckning. EP 1792, nr 27, s. 2. Orneringen (av vagnar) läres, såsom allt annat, bäst i ungdomen. AHB 13: 14 (1865). (Bänk-)Ryggens ornering utgöres af ett öfre fält med ett synnerligen kraftfullt ornament. Fornv. 1907, s. 52. Lindström JTengbÖ 39 (1923; i pl.). jfr BLOMSTER-, BROSK-, FASAD-, GAVEL-, KARVSNITTS-, LINJE-, SANDSTENS-, SLING-, STUCK-, TEGEL-, YT-ORNERING m. fl.
b) (i sht i fackspr.) med avs. på (skriv)papper, bok(blad), bokstäver, siffror o. d.: förse med (ornamental) utsmyckning l. med ornament; (ut)sira; vanl. dels ss. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ing, ofta i konkret(are) anv.; jfr ORNAMENT 2 b. Fint orneradt Velin-papper. DA 1808, nr 6, s. 4. I klostren .. afskrefvos böcker, som försågos med färglagda teckningar och orneringar. Rydberg KultFörel. 4: 563 (1887). Ornerade bokstäver. SFS 1939, s. 1575 (på 10000-kronorssedlar). jfr BOK-, PÄRM-ORNERING m. fl.
c) (numera bl. mera tillf.) med avs. på (detalj av) klädesplagg: pryda, utsira; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: försedd med utsirningar l. applikationer; äv. ss. vbalsbst. -ing i konkret anv.: utsirning l. applikation; jfr ORNAMENT 2 d, ävensom GARNERA, v.2 2 a. I början voro .. (klänningsliven) helt enkla eller släta, men nu orneras de med veck på tveren. KonstNyhMag. 2: 8 (1819). Beskow Theat. 1832, Bil. 2 (i p. pf.). Stundom ornerades såväl mässhake som kåpa med ett strömönster över hela ytan. KatalUtstÄKyrklKUpps. 1918, s. 77. Erixon Södermanl. 54 (1924; vbalsbst.). jfr BLOMSTER-, PÄLS-, SAMMETS-ORNERING.
d) mer l. mindre oeg. l. bildl. (jfr e); särsk. (i sht i vitter stil) med avs. på språk l. språkform o. d.: pryda, utsmycka, försköna; särsk. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.; jfr ORNAMENT 2 e, 3 a. Hammarsköld KonstH 438 (1817). Ögongropar, ornerade med oräkneliga stadigvarande rynkor. Blanche Våln. 572 (1847). Formen i dessa (Fogelqvists) dikter är rikt ornerad. SvD(A) 1930, nr 28, s. 12.
e) om ngt som utgör prydnad l. utsmyckning: smycka l. pryda (ngt), utgöra prydnad l. utsmyckning på (ngt); särsk. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som tjänar ss. l. utgör utsmyckning l. ornering; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.; jfr DEKORERA d. MeddNordM 1901, s. 215. De humoristiska gåshuvuden, som ornera (bad-)karets kant. SvD(A) 1931, nr 77, s. 14. Ornerande neumer. Hellerström Liturg. 329 (1932). särsk. [jfr lat. epitheton ornans] stilist. bildl., i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: ornantisk; särsk. i uttr. ornerande epitet; jfr ORNAMENT 3 a. Söderhjelm Runebg 2: 132 (1906). Wrangel Dikten 104 (1912).
Ssgr (i allm. till 2 a): ORNERINGS-BEGÄR. (tillf.) jfr ornamenterings-lusta. Brunius GotlK 1: 242 (1864).
-HUGGARE. (mera tillf.) stenhuggare som utför ornering; jfr ornament(s)-bildhuggare. ST 1914, nr 7401 B, s. 4.
-KONST. jfr ornament(s)-konst. Upmark Falke 113 (1885). särsk. till 2 b. NordBoktrK 1910, s. 334.
-STIL. (i fackspr.) jfr ornament(s)-stil. Uppl. 1: 186 (1902).
-TEGEL. (i fackspr.) tegel använt l. avsett för ornering; jfr ornament(s)-tegel. PriskurSkromberga 1903, s. 50. —
-TEKNIK. (i fackspr.) Ymer 1933, s. 457.
Avledn.: ORNERARE, m.||(ig.). (numera bl. tillf.) till 2: person som utför ornering. AHB 13: 14 (1865).

 

Spalt O 1327 band 19, 1950

Webbansvarig