Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ONANIST -nis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. onanist; till ONANI l. ONANISM]
person (i sht i barna- l. pubertetsåren) som har för vana att onanera. Florman Anat. 2: 347 (1830). Strindberg TjqvS 2: 203 (1886). Lo-Johansson Gen. 402 (1947). —
Avledn.: ONANISTISK, adj. (mera tillf.) som har avseende på onani; om person: som onanerar; äv. bildl.: egocentrisk, som älskar sig själv. Lo-Johansson Gen. 450 (1947; bildl.). —

 

Spalt O 950 band 19, 1950

Webbansvarig