Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OLIKA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. olika (i bet. 2, 4); jfr ä. t. ungleichen (i bet. 1); sannol. avledn. av OLIK; i bet. (1 o.) 3, 4 dock möjl. delvis av O- 1 o. (LIKA, v.2, resp.) LIKA, v.3]
(†)
1) vara olik (ngt); anträffat bl. i nekande sats; jfr OLIK 1, LIKA, v.2 3. Ett Fröö som ey olijkar Melonfröö. RelCur. 94 (1682). CAlströmer (1760) hos Linné Bref I. 3: 19.
2) anse osannolik l. otrolig, hålla för otrolig; äv. övergående i bet.: förneka l. bestrida (ngt); anträffat bl. i nekande sats; jfr OLIK 6. Bark Bref 2: 105 (1706). Eneman Resa 2: 194 (1712). Står sådant (näml. vad som uppgivits om hyresbeloppet) någodt när fast, det jag icke olikar, .. så måste (osv.). VLBibl. Brev 9/12 1774. Möjligheten deraf kan man just icke olika. Murberg FörslSAOB (1791). Nordforss (1805).
4) vara l. bli missnöjd över (ngt), ogilla (ngt); jfr OLIK 7, LIKA, v.3 2. At bära thenna lilla bok hos sig .., thet olikar jag intet. Swedberg Pest. 23 (1711). Wettersten Forssa 4 (c. 1750). Dalin (1853).

 

Spalt O 588 band 19, 1950

Webbansvarig