Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OBSIGNERA, v. -ade. vbalsbst. OBSIGNATION (Biurman Brefst. (1729), Ekbohrn (1904)).
Etymologi
[jfr ä. eng. obsign; av lat. obsignare, försegla, besegla m. m., av ob (se OBDUCERA) o. signare (se SIGNERA)]
(†) (underskriva o.) försegla (ett brev o. d.); besegla l. bekräfta (ett löfte) o. d.; fastställa. Nw gör Herrans Natward thetta, Nembligha bådhe illustrerer och obsignerer thetta löfte. Carl IX Swar S 3 b (1606). Gynther ConvHlex. (1847).

 

Spalt O 133 band 18, 1949

Webbansvarig