Publicerad 1948   Lämna synpunkter
NÖDFALL 3d~fal2, förr äv. NÖDEFALL l. NÖDSFALL, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(nöd- (nödh-) 1575 osv. nöde- 1672. nöds- (nödz-) 1621c. 1770. -fal 17111738. -fall 1575 osv. Anm. Enstaka förekommer (i bet. d) formen nödfalle efter prep. i följande språkprov: På alt nödfalle ansedder. RARP 9: 430 (1664))
Etymologi
[fsv. nöþfal; jfr d. nødsfald (ä. d. äv. nødfald), t. notfall (mht. nōtval); av NÖD o. FALL]
(fall av) nödställd belägenhet; svår situation; särsk. om tillfälle l. situation då den nödställda belägenheten tvingar till l. oundgängligen kräver ngt; utom i a, b, f numera nästan bl. i sådana uttr. som (om l. när) nödfall föreligger o. d., (om l. när) dylik situation föreligger. När något nödfall är på ferde. KOF I. 1: 217 (1575). Infalla nödfall, såsom siukdom, dödzmål på någon af .. slächt och swågerskap, mootwäder till siös .., tå (osv.). Därs. II. 2: 215 (c. 1655). Rikta vår allmänna Cassa med goda besparingar för alla nödfall skull. Dalin Arg. 2: 256 (1733, 1754). Sancho såg sin åsnas fyrsprång och sin herres fall och visste icke hvilketdera af dessa båda nödfall han först skulle afhjälpa. Lidforss DQ 2: 116 (1892). Föreligger nödfall, få vi förfara mildare. Östergren (1933). — särsk.
a) i uttr. i, stundom äv. uti, förr äv. på (yttersta, äv. största l. högsta o. d., förr äv. (ett) sådant l. annat o. d.) nödfall (jfr d), förr äv. i nödfallet l. uti l. på ett nödfall, i (fall av) trängande nöd l. i (yttersta resp. sådant osv.) nödläge; utom i αγ numera företrädesvis i sådana uttr. med inskränkande innebörd som endast l. blott i (yttersta osv.) nödfall l. utom i (yttersta osv.) nödfall o. d. Schroderus Dress. 213 (1610: vthi ett nödhfall). Gustaf II Adolf 487 (1621: på et nödfall). RP 2: 127 (1631: på nödfall). När tu / Tilbadh migh i Nödhfall, / Så halp iagh tigh vth. Kempe Psalt. 284 (1650). (Han) begärte at jag .. skulle behålla (pängarna), på thet mig framdeles vti annat nödfall ei måtte felas penningar. Humbla Landcr. 208 (1740). SjöreglÖrlFl. 1785, § 25 (: uti et sådant nödfall). Friedrich Hoffmann (ansåg) det vara under läkarens värdighet att utom i nödfall skära, bränna eller lägga plåster på sår. Tigerstedt MedUtv. 2: 50 (1923); jfr β α’. — särsk.
α) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt, som numera anslutas till β α’. I nödfall dansar man med træben. Murberg FörslSAOB (1793). I nödfall äter djefvulen flugor. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β) i utvidgad anv., utan utpräglad tanke på nödställd belägenhet.
α’) om l. när ingen annan möjlighet l. utväg finnes; om l. när ingenting annat l. bättre står till buds; om det icke blir ngn annan råd; i värsta fall; äv.: om l. när det (riktigt) behövs, om l. när det kniper, vid behov. RP 4: 180 (1634). Stiernhielm Herc. 214 (1658, 1668). Mohrianerna släckia i Nödfallet med (socker-)Röhr sijn Torst. Kankel Hemmersam 39 (1674). Ett poem .. lades af att ha i nödfall. Strindberg NRik. 181 (1882). Ändå var Levy nog den som i nödfall kunde prata om konst. Siwertz Sel. 2: 182 (1920).
β’) (†) i uttr. på nödfall, till äventyrs, rent av. Stiernman Com. 5: 30 (1625).
γ’) (tillf., föga br.) i uttr. i nödfall om, ifall (ändå) möjligen; förr äv. i uttr. på nödfall att, om l. när det oundgängligen behöves därför att; jfr α’. (Krögaren bör veta) hwem honom på nödfall, at han icke tilräcker (för gästernas förplägning), skal bijståndig wara. Stiernman Com. 2: 660 (1651). Jag läste i dag ett brefkort till Lillan der du antydde en snar hemkomst. Derför skrifver jag detta i nödfall, om Du är qvar. Strindberg BrBosse 233 (1906).
γ) bankv. o. handel. i fråga om växel: om trassat underlåter att godkänna l. betala växel l. om eljest rätt till återgångskrav föreligger; jfr β α’. Åstrand 369 (1855). SFS 1932, s. 209.
b) (numera bl. mera tillf.) i uttr. vid nödfall, när ngn befinner sig i nödställd belägenhet som oundgängligen kräver ingripande o. d., i nödläge; förr äv. dels i uttr. vid yttersta l. sådant nödfall, i yttersta l. sådant nödläge, äv.: i yttersta nödfall, dels i uttr. vid påfordrande l. tillstötande o. d. nödfall, när det (på grund av nödläge) oundgängligen behöves, vid (förefallande) behov. Finnes mången (rusthållare) så artad, at han intet skiöter om til at uplägga något, som han wid påfordrande nödfall må kunna tilgripa. HC11H 14: 172 (1693). Därs. 4: 45 (1697: wid tilstötande .. nödfall). (Läkemedel) böra .. intet brukas, utan vid yttersta Nödfall. Ehrenadler Tel. 702 (1723). Vid sådant nöd-fall. Serenius (1741). Nödbromsen, tillgänglig för konduktör och passagerare att vid nödfall användas. VL 1893, nr 264, s. 2. Fatab. 1913, s. 201.
c) (numera knappast br.) i uttr. utan (högsta o. d.) nödfall, förr äv. förutan l. utom nödfall, utan att (värkligt) nödfall föreligger; förr äv.: utan orsak. Förvtan nödzfall .. förbryta sigh emot Laghen. L. Paulinus Gothus MonPac. 671 (1628). Sander Watzsons poike .. som honom .. medh onyttige ordh vthan nödzfall öfuerfallit hafuer. BtÅboH I. 6: 130 (1633). KOF II. 2: 253 (c. 1655: uthom nödfall). Nordström Samh. 2: 131 (1840: utan högsta nödfall). I uppropet säges lekmannadopet utan nödfall vara en obestridligen ”olaglig handling”. SvMorgBl. 1898, nr 37, s. 3.
d) (†) i uttr. (up)på allt l. all nödfall, för oförutsedda behov (i eventuellt nödläge), äv.: för alla eventualiteter; uppå ett tillstundande nödfall, för framtida, oförutsedda behov (i eventuellt nödläge). RP 3: 2 (1633). Därs. 200 (: på all nödfall). Schroderus Os. 1: 825 (1635: vppå itt tilstundande Nödfall). Doch wille Hans Maij:tt (dvs. K. X G.) medh armeerne föllia mig effter, att jag opå alt nödfall skulle hafwa godh ryggstödh. Dahlberg Dagb. 95 (c. 1660; uppl. 1912). RARP 9: 430 (1664).
e) (†) i uttr. vara till nödfalls, för att beteckna att ngn godtages ss. (blivande) äkta make, först då en annan giftermålsplan misslyckats. Leopold 1: 476 (1814).
f) jur. fall av nöd (se d. o. 4 c). RBergendal i Minnesskr1734Lag 1: 327 (1934).
g) (†) i utvidgad anv. (jfr a β).
α) om (förhållande som består på grund av nödläge l. ss.) nödfallsutväg. Att man hittills måst fördraga det (dvs. att den gamla psalmboken användes jämte den nya), är ett blott nödfall. Tegnér (WB) 6: 254 (1829). Runeberg (1851) hos Schück (o. Warburg) SvLittH 6: 432, Pl.
β) i uttr. för ngts nödfall, (ss. nödfallsutväg) på grund av brist på ngt. Att under de mörkaste dagarne och för ljus nödfall, .. (eleverna ha) nyttjat alla de ljusa timmarna om dagen, i stället för mörka morgnarna. Schotte NyköpElLärovH 2: 22 (cit. fr. 1739).
Ssgr: NÖDFALLS-ACCEPT. bankv. o. handel. accept som tecknas på växel (av nödfallsadressat). Körner JurRådg. 443 (1888).
-ACCEPTANT. bankv. o. handel. person som tecknat nödfallsaccept. Körner JurRådg. 443 (1888).
-ADRESS. [jfr t. notadresse, eng. address in case of need, fr. adresse au besoin] bankv. o. handel. anteckning på växel varigm en namngiven person uppmanas att i nödfall (se d. o. a γ) acceptera l. betala växeln; förr äv. om nödfallsadressat. Åstrand 369 (1855). NF (1887; äv. om nödfallsadressat).
-ADRESSAT. bankv. o. handel. person som gm nödfallsadress uppmanas att i nödfall (se d. o. a γ) acceptera l. betala en växel. SFS 1880, nr 15, s. 15. SvBanklex. 386 (1942).
-ARBETE~020. (numera bl. mera tillf.) särsk.: arbete som nödvändigt måste utföras (icke kan uppskjutas utan stor skada l. förlust o. d.); särsk. (förr) om dylikt arbete ss. tillåtet söndagsarbete; äv. = nödhjälps-arbete 2. Murenius AV 592 (1666). På långt afstånd från de behöfvandes hemvist må .. icke de ifrågavarande nödfallsarbetena (som staten bekostar) anställas. Järta 2: 247 (1823). Nilsson FestdVard. 180 (1925; om ä. förh.).
-BEHOV. behov i l. vid nödfall; numera nästan bl. (tillf.) i uttr. för nödfallsbehov, för att användas i l. vid nödfall; förr äv. övergående i bet.: oundgängligt behov. VetAH 1802, s. 97. Thermænius Brown SannHongk. 238 (1944).
-BEVIS. (†) bevis om laga förfall. Nordforss (1805).
-BRO. (†) fältbro; jfr nöd-bro. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 57 (1879). 2NF 9: 225 (1908; angivet ss. föråldrat).
-BRYGGA, r. l. f. (†) = -bro. HbArtillBef. 161 (1856). NF 8: 1542 (1884).
-BRÖD. (†) nödbröd. Nordforss (1805). Wikner Pred. 361 (1879; bildl.).
-BÅR. (mera tillf.) provisorisk sjukbår (av grenar, tältduk o. d.). Bauer SvArmHäls. 138 (1924).
-BÄDDNING. (†) mil. (provisorisk) kanonbäddning bestående av under lavetthjulen o. lavettsvansen nedgrävda bjälkar med ovanpå dessa lagda plankor. Hazelius Bef. 25 (1836). 2NF 4: 837 (1905).
-DIKT, r. l. f. (†) osann uppgift l. historia o. d. som ngn uppdiktar för att rädda sig ur svår situation; nödlögn. SthmFig. 1845, s. 177. Kullberg SommarSmål. 250 (1847).
-FODER. (numera bl. tillf.) nödfoder. Fischerström 4: 289 (c. 1795).
-HJÄLP.
1) (†) = nödhjälp 1. Järta 2: 207 (1823). SvT 1852, nr 31, s. 4.
2) (numera bl. tillf.) = nödhjälp 2. PH 8: 451 (1766).
-LIKVID, r. l. m. bankv. o. handel. nödfallsadressats betalning av växel. Fliesberg Handel. 24 (1891).
-LÖGN. (†) nödlögn. Schultze Ordb. 2791 (c. 1755). Naumann GranskKr. 1: 242 (1872).
-MEDEL. hjälpmedel l. metod o. d. som användes endast i nödfall. Lefrén Förel. 2: 86 (1817).
-MYNT. (†) nödmynt. Nordforss 2: 150 (1805). Schauman o. Christierson Gide 260 (1897).
-RÄTT, r. l. m. jur. nödrätt; jfr nödfall f. BonnierKL (1926).
-SPIS. (numera knappast br.) mat l. födoämne som ätes endast i nödfall. Möller (1790, 1807). Palmblad Fornk. 1: 20 (1843).
-TRÄD. (†) om mindre värdefullt träd vars virke i brist på annat dock kan användas till vissa ändamål. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 174 (1857).
-UTVÄG~02 l. ~20. om tillvägagångssätt som användes endast i nödfall; tillfällig l. yttersta l. sista utväg; äv. konkretare, om hjälpmedel l. sak o. d. som (kan) begagnas l. om person som ngn vänder sig till l. begagnar sig av i nödfall; jfr -medel. AdP 1800, s. 624. Wägner Genomskåd. 143 (1937; konkretare).
-VAPEN. (numera bl. mera tillf.) provisoriskt vapen; vapen som användes endast i nödfall. Jochnick Handgev. 35 (1854).
-VIS, adv. (numera bl. tillf.) i nödfall; ss. en nödfallsutväg; till nöds; förr äv.: nödtvunget. 2SAH 2: 208 (1801). Har (den bildade) en gång läst .. (Homeros) — förstås på annat sätt än blott nödfallsvis för en examen — så läser han gerna om honom. BEMalmström 8: 119 (1860).
-VISERING. (i fackspr.) av utlänningskommissionen l. polismyndighet meddelad, för högst fjorton dagar gällande visering för utlänning som ankommit till riket utan viserad legitimationshandling. SFS 1945, s. 570.
-VITTNE. (†) jur. = nöd-vittne. Weste (1807). Björkman (1889).
-VÄRK, n.
1) (numera knappast br.) arbete som nödvändigt måste utföras (jfr -arbete); äv. om arbete l. gärning som utföres ss. nödfallsutväg. Fürst Florman 35 (i handl. fr. 1814). Auerbach (1913).
2) (†) provisoriskt försvarsvärk. BL 10: 67 (1844).
-ÅTGÄRD~02 l. ~20. åtgärd som vidtages l. handling som utföres o. d. endast i nödfall; jfr -medel, -utväg. Fries BotUtfl. 2: 198 (1838, 1852).

 

Spalt N 1246 band 18, 1948

Webbansvarig