Publicerad 1948   Lämna synpunkter
NÄSSLA näs3la2, äv. (starkt bygdemålsfärgat) NÄLLA näl3a2, förr äv. NÄTTLA, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -ar Aschaneus HwsRegl. 10 (1614), Lindh Huuszapot. 212 (1675); -er BOlavi 128 b (1578), IErici Colerus 2: 14 (c. 1645)); förr. äv. koll. l. ss. ämnesnamn NÄSSEL, sbst. (Forsius Fosz 32 (1621: näszl), o. NÄTTEL, sbst. (Dahlstierna (SVS) 155 (c. 1700: Etter-heet nättel)).
Ordformer
(näll- (-e-) 1707 (: nellolöf)1911. näsl- (-e-) 15411823. nässl- (-e-, -æ-, -sz-) 1588 osv. nätsl- (-e-, -t(t)zl-) 15381751. nätl- c. 18701885. nättl- 16751867. nössl- 1756 (: Nössle-trä; trol. tryckfel). -la 1538 osv. -le c. 1580)
Etymologi
[fsv. nätla, nätzla, näsla, nälla; liksom fd. nætlæ, d. nælde, nor. netla, nesle, mnt. net(t)ele, nt. nettel, fht. nez(z)ila (t. nessel), feng. netel(e) (eng. nettle), av ett germ. natilōn, avledn. av ett natōn, som föreligger i sv. dial. (Gotl.) nata, nor. -nata (i brennenata), fht. nazza, nässla; till en germ. rot nat-, knyta; nässeltågor ha länge använts ss. material i nät o. vävnader; omljudsvokalen i nord. spr. anses bero på påvärkan från västgerm. — Jfr NATE, NÄT, sbst., NÄTA, sbst., NÄTTELDUK]
1) växt tillhörande släktet Urtica Lin., i sht de båda i Sverige inhemska arterna Urtica dioica Lin., brännässla, o. Urtica urens Lin., etternässla, vilka vid beröring åstadkomma en brännande smärta; äv. bot. om andra växter tillhörande familjen Urticaceæ Dum. VarRerV 58 (1538). Neslor och tistlar (skola växa) vthi .. (Edoms) borgher. Jes. 34: 13 (Bib. 1541). Betecka Faten och Tunnorna med Näslor, hwilket .. förwarar, at Ölet icke suurnar. Hiärne Suurbr. 73 (1680). (Torkade) Nätzlor .. gifvas Fåren såsom en både smakelig och hälsosam föda. Linné Gothl. 302 (1745). Först om våren brukas til kål små nässlor. Warg 343 (1755). (Hinken) hade .. att sänka sig genom brunnsöppningens skog av nässlor. Martinson Nässl. 207 (1935). Anm. Ss. övers. av gr. ἄλιμα förekommer ordet netzlo i Job 30: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: saltörter). — jfr BRÄNN-, ETTER-, HAMP-, TORDÖNS-, ÅSK-NÄSSLA. — särsk.
a) i ordspråk o. ordstäv; jfr d. Nätzla brenner så wenn som owenn. SvOrds. B 7 a (1604). (Kärleken) faller så snart, .. / på nässlor som på lilie bladh. Asteropherus 37 (1609); jfr Ström SvenskOrdspr. 135 (1926). Dhet godh nätzla skal blij, måste bränna i tijdh. Grubb 89 (1665). Iagh kiänner kryddet, sade hin om Nätzlan. Dens. 372; jfr: Jag känner krutet, sa käringen .., satte sig i nässlorna. Holm BevO 137 (1939). Nätzlan wäxer och aff Rägn och Soolskeen. Grubb 598 (1665). Kloka Höns värpa ock i nässlan. Kling Spect. Z 3 b (1735). ”Jag tror gräset är förbannadt i år” — sa’ käringen satte ändan i nässlorna. Holmström Sa’ han 51 (1876).
b) bot. i vissa uttr. som beteckna olika arter av släktet Urtica Lin.; särsk.
α) (†) nässla med hamplika blad, Urtica cannabina Lin., hampnässla. Möller (1785; under nessel). Dens. (1807).
β) [jfr t. römische nessel] (numera föga br.) romersk (förr äv. römisk) nässla, Urtica pilulifera Lin., som i antikens Rom användes som medicinalväxt. Franckenius Spec. F 1 b (1638). Retzius FlVirg. 175 (1809).
γ) (†) sibirisk nässla, Urtica cannabina Lin., hampnässla, inhemsk i bl. a. Sibirien o. där använd som spånadsväxt. Gedner Linné En fråga 24 (1753).
δ) [jfr ä. t. gross nessel] (†) stor nässla, Urtica dioica Lin., brännässla. Franckenius Spec. F 1 b (1638). Tillandz E 4 a (1683).
ε) [jfr ä. t. welsch nessel] (†) välsk nässla, = β. Franckenius Spec. E 1 a (1659). Linné Ungd. 1: 352 (1731).
c) (utom bot. numera knappast br.) i sg. obest., koll. l. ss. beteckning för släktet; förr äv. i sg. best., ss. sammanfattande beteckning för de nässlor som växa på en viss plats; jfr a. När man fattadhe .. (fisken), tå brände han såsom Nässla. Lælius Bünting Res. 2: 114 (1588). (Kalkonerna) vachtas, at de ei få gå mycket bland nässlan. Dahlman Reddej. 120 (1743). Om vårtider gjöra vi kål af .. Näsla. Linné Diet. 2: 173 (c. 1750). Ursing SvVäxt. 394 (1944).
d) (i sht i skriftspr.) mer l. mindre bildl., ss. beteckning för ngt motbjudande l. mindervärdigt l. skadligt l. smärtsamt o. d.; jfr a. BrölBesw. 454 (c. 1670). Satirens nässla. BEMalmström 5: 283 (c. 1860). Det är .. så de frommes lott: på lefnadsstigen nässlor, på grafven etterneller. Hagström Herdam. 1: 421 (1897). Wirsén (hade) stuckit in en nässla i hyllningsbuketten (till Selma Lagerlöf). Wägner Lagerlöf 2: 66 (1943). — jfr SYNDA-NÄSSLA.
2) i utvidgad anv., i benämningar på ett flertal till familjen Verticillatæ Lin. (Labiatæ Juss.) hörande växter som (åtminstone enligt folklig uppfattning) påminna om brännässlan, utan att ha dennas egenskap att bränna; dels om nässelliknande labiater i allmänhet, dels om en l. flera bestämda arter (jfr BLINDNÄSSLA anm. 2:o); numera bl. ss. senare led i ssgr; jfr BLID-, BLIND-, BO-, BOND-, DÖD-, DÖV-, HAMP-, KORS-, KÅL-, KÄRR-, MJÄLTE-NÄSSLA. — särsk. [jfr SvStCederschiöld 447 ff. (1914)] (†) i vissa uttr.
a) [jfr BLIND 6 o. BLINDNÄSSLA] blind nässla. Månsson Ört. 272 (1628; om Marrubium vulgare Lin. o. Ballota nigra Lin.). Franckenius Spec. D 1 b (1638; om Marrubium vulgare Lin.). Därs. C 2 a (om Lamium purpureum Lin.?; jfr BLINDNÄSSLA anm 2:o). Linc. Ss 4 a (1640; om Lamium album Lin.?). Juslenius 85 (1745).
b) duven nässla; jfr DUVEN, adj.1 4. Lind (1738, 1749; under nessel).
c) [jfr motsv. uttr. i dan. o. t.] död nässla; jfr DÖD, adj. 11 c. Månsson Ört. 83 (1628). Franckenius Spec. C 1 a (1659; om Lamium purpureum Lin.?; jfr BLINDNÄSSLA anm. 2:o).
d) [jfr t. todtnessel mit weissen blumen] död nässla med vita blommor o. d., Lamium album Lin., vitplister. Döda Netzler .. som hafwer the hwijta Blomster. IErici Colerus 2: 14 (c. 1645). Döda Näszler medh then hwijta Blomman. Lindh Huuszapot. 93 (1675).
e) [jfr motsv. uttr. i dan. o. t.] döv nässla, se DÖV 6.
f) [jfr t. stinkende nessel] illaluktande nässla. Franckenius Spec. C 1 a (1659; om Lamium purpureum Lin.?; jfr BLINDNÄSSLA anm. 2:o).
g) [jfr motsv. uttr. i t.] vit nässla, Lamium album Lin., vitplister. Lindh Huuszapot. 212 (1675).
3) dels ss. förled i ssgr som beteckna ngt hos nässeldjur o. d., dels ss. efterled i ssgr som beteckna nässeldjur; jfr HAVS-, SJÖ-NÄSSLA.
Ssgr (i allm. till 1): A: NÄSSEL-ART. Fries Växtr. 58 (1884).
-ARTAD, p. adj. om växt: som liknar en nässla. Fries BotUtfl. 2: 114 (1852). särsk. (numera bl. tillf.) bot. om växt av familjen Urticaceæ Dum. De Nässelartade vexternes familj. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 220 (1857). Nyman VäxtNatH 2: 210 (1868).
(3) -BATTERI. zool. (kraftigt värksam) anhopning av nässelceller på (del av) tentakel o. d. hos nässeldjur o. d. SvRike I. 1: 162 (1899). (Maneter med) nässelbatterier, som tillfoga även människan ytterst kännbar sveda. 3NF 13: 773 (1930).
-BESTÅND. jfr bestånd 11 a. Frodiga Nässelbestånd. MosskT 1891, s. 5.
-BINDA, r. l. f. (nässel- 18581877. nässle- 16381762) (numera knappast br.) bot. = -silke. Franckenius Spec. B 4 a (1638). Iverus VästmFanerog. 78 (1877).
-BJÖRK. bot. trädet Betula urticæfolia Spach (Betula virgultosa Fr.), som har blad liknande nässlans. Laurell Träd 36 (1891). Lyttkens Växtn. 1200 (1912).
-BLAD. (nässel- 1793 osv. nässle- c. 16001690) [fsv. nätlo bladh] blad av nässla. För Hundabeth. Stöt Näszlebladh, gör plåster ther af och lägg uppå sårett. OMartini Läk. 41 (c. 1600). SödertäljSödertP 1918, nr 79, s. 4. särsk. i utvidgad anv.
a) om heraldisk figur o. d. i form av ett stiliserat nässelblad; särsk. [jfr mnt. nettelenblat i motsv. anv.] (förr) om dylik figur ss. symbol för hertigdömet Holstein. Rålamb 4: 96 b (1690). Den holsteinska fanan med nässelbladet. SvH 2: 248 (1905).
b) (†) om blad liknande nässlans. Jern-ört med neszelblan. Rudbeck HortBot. 116 (1685; hos växten Verbena urticæfolia Lin.).
-BLEMMA. (tillf.) om blemma åstadkommen av gift från nässla. Nordforss (1805).
-BLOMMA, r. l. f. (nässle-)
1) (tillf.) blomma på nässla.
2) (†) nässla. I Frankrike .. göres .. (kammarduken) af idel nässle-blommor. Trozelius Rosensten 66 (1752, 1771).
-BRÄND, p. adj. (nässel- 1906. nässle- c. 1645) (utom bygdemålsfärgat i vissa trakter, numera bl. tillf.) bränd av l. med nässlor; jfr -bränning. IErici Colerus 1: 391 (c. 1645). Klint (1906).
-BRÄNNA, r. l. f. (nässel- 1902. nässle- c. 1635) (föga br.) om brännande sveda åstadkommen av nässlor; äv. bildl. Schroderus Dict. 26 (c. 1635). Han kände .. ångest och en nässelbränna på hela kroppen. Strindberg Fagerv. 143 (1902).
-BRÄNNING. (nässel- 17901840. nässle- 1640) (numera bl. tillf.) om brännande med l. av nässlor (jfr bränna, v. 5 h δ); särsk. (förr) om metoden att som medel mot lamhet piska den förlamade kroppsdelen med nässlor. Linc. (1640; under uredo). Záar Nödhjelp. 259 (1840; om piskning mot lamhet).
-BRÖD. (förr) bröd bakat av deg innehållande bl. a. kokade o. malda nässelblad. SödertäljSödertP 1918, nr 79, s. 4.
-BUSKE. (nässel- 1889 osv. nässle- 15411757) [jfr t. nesselbusch] (numera bl. bygdemålsfärgat) bestånd l. snår av nässlor. Sef. 2: 9 (Bib. 1541). IdrFinl. 2: 129 (1905).
(3) -CELL. zool. cell (se cell 4 b δ) som förekommer inmängd bland ytlagrets vanliga celler (huvudsakligen) hos nässeldjur o. som innehåller en kapsel med en nässeltråd (se d. o. 2); jfr -kapsel. Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 530.
-DJUR. zool. med nässelceller utrustat ryggradslöst djur tillhörande gruppen Cnidaria, som omfattar bl. a. maneter o. koralldjur; jfr nässla, sbst. 3. Scheutz NatH 223 (1843). (Stuxberg o.) Floderus 3: 370 (1904).
-DUK, se nättelduk.
-DÅ, r. l. m.; äv. -DÅN, r. l. m. l. n.; ss. n. best. -et (Nyman VäxtNatH 1: 125 (1867)); se för övr. dån, sbst.3 [bladen likna nässlans]
1) växten Galeopsis tetrahit Lin. NormFört. 18 (1894).
2) (†) växten Galeopsis carthusianorum Briquet. Nyman VäxtNatH 1: 125 (1867); jfr Neuman o. Ahlfvengren Fl. 175 (1901).
-FAMILJ(EN). (nässel- 1887 osv. nässle- 1884) (mera tillf.) bot. familjen Urticaceæ Dum., nässelväxter. Fries Växtr. 196 (1884). Kjellin (1927).
-FEBER. [jfr t. nesselfieber, eng. nettle-fever, ävensom fr. fièvre ortiée, nylat. (febris) urticaria] i sht med. o. veter. sjukdom l. åkomma som yttrar sig i nässelutslag, ofta i förening med feber, o. som kan uppstå efter förtäring av vissa för kroppen olämpliga (födo)ämnen, beröring med nässlor, stick av insekter osv. Rosenstein Alm. 1765, s. 33. Namnet nässelfeber har sjukdomen fått därigenom, att hudförändringarna äro fullt identiska med dem, som framkallas genom vår vanliga brännässla. Strandberg HudSj. 92 (1924).
-FIBER. 2UB 8: 226 (1900).
-FJÄRIL. entomol. fjärilen Vanessa urticæ Lin., vars larver leva på nässlor. Dahlbom Insekt. 153 (1837).
Ssg: nässelfjäril(s)-larv. Adlerz Fjär. 9 (1905).
-FRÖ, n. (nässel- 1697 osv. nässla- c. 1645. nässle- 15781775) [fsv. nätlo frö] (numera bl. tillf.) frö av nässla; förr med vidsträckt medicinsk anv. BOlavi 39 a (1578). Thee af Näsle-frö .. kan försökas (mot heshet). Haartman Sjukd. 109 (1759). SvTyHlex. (1872). särsk. [jfr t. römischer nesselsamen, nylat. semen urticæ romanæ] (†) till 1 b β, i uttr. römisk nässelfrö, frö av Urtica pilulifera Lin., använt ss. medel mot andnöd m. m. ApotT 1698, s. 75. jfr: Römisk-Nässle-Frö. Därs. 1739, s. 71.
-GARN. garn av nässelfibrer. SPF 1852, s. 241.
-HÖG, r. l. m. (nässel- 1876 osv. nässle- 1764) (numera nästan bl. i ordstäv) hop av nässlor; nässelsnår; äv. bildl. (jfr nässla, sbst. 1 d). Ekblad 450 (1764). Den, som .. höjer sig öfver en dålig omgifning, säges vara såsom en ros i en nässelhög. MinnVg. 173 (1900). Sandgren Skymn. 1: 110 (1936). särsk. i ordstäv. ”Kurage min pulla” — sa’ gumman, stack hönan in i nässelhögen. Holmström Sa’ han 55 (1876). ”Välkommen i det gröna” — sa’ fan, kasta’ mor sin i nässelhögen. Därs. 76. Det bor fan i gräset, sa käringen, satte sig i nässelhögen. Landsm. XI. 2: 24 (1896).
(3) -KAPSEL. zool. i nässelcell befintlig vätskefylld kapsel, som innesluter en nässeltråd (se d. o. 2); i sht förr stundom: nässelcell. Lovén ÅrsbVetA 1843—44, s. 210. 3NF 15: 79 (1931; om nässelcell).
-KLOCKA, r. l. f. (nässel- 1685 osv. nässle- 1694 osv.)
1) bot. växten Campanula trachelium Lin., vars blad likna nässlans. Samzelius Blomst. 26 (1760).
2) (†) bot. i vissa uttr. som beteckna växter av släktet Campanula Lin.; särsk.
a) blek (dubbel), blå (dubbel), vit (dubbel l. mindre) nässelklocka, om (olika varieteter av) C. trachelium Lin. Rudbeck HortBot. 112 (1685).
b) blå l. vit mindre nässelklocka, om (varieteter av) C. glomerata Lin. Rudbeck HortBot. 112 (1685).
c) rundbladig nässelklocka, C. rotundifolia Lin. Rudbeck HortBot. 112 (1685).
d) smalbladig liten nässelklocka, = c? Rudbeck HortBot. 112 (1685).
e) stor blå nässelklocka, C. latifolia Lin. Bromelius Chl. 115 (1694). Lindestolpe Färg. 65 (1720).
-KÅL. (nässel- 1759 osv. nässle- 17511884) [fsv. nätlo kal] i sht kok. soppa med hackade (blad av) späda brännässlor (jfr kål, sbst.2 2); förr äv. med medicinsk anv. Linné Sk. 15 (1751). Haartman Sjukd. 157 (1759; medel mot lungsot). Högstedt KokB 38 (1920).
-MASK; pl. -ar. (tillf.) om larv av nässelfjäril. VetAH 1748, s. 220.
-ODLING. (förr) odling av nässlor avsedda till spånadsmaterial. Kjellin 797 (1927).
(3) -ORGAN. (mera tillf.) zool. sammanfattande benämning på nässelceller o. nässelkapslar med innehåll. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 327. FoFl. 1935, s. 199.
-PLANTERING. (nässel- 1861. nässle- 1775) (förr) = -odling; särsk. konkret. Gadd Landtsk. 2: 193 (1775). Nässelplanteringen bör gödslas med färskt alris. Arrhenius Jordbr. 3: 97 (1861).
-PLÄTT. bot. svampen Calloria fusarioides (Berk.) Fr. (Nässelplätt): bildar .. plättar på torra stjälkar av nässla. Krok o. Almquist Fl. 2: 168 (1907).
-ROST. (†) bot. om rostsvampen Puccinia caricis (Schum.) Rebent., starrost, i skålroststadium på nässlor; förr betraktad ss. en särskild art o. tillagd det lat. namnet Æcidium urticæ Schum. Fries Brand 38 (1821).
-ROT. (nässel- 16501861. nässle- 16281772) [fsv. nätlo rot] (numera bl. tillf.) rot av nässla; förr med vidsträckt anv. i (folklig) medicin o. hushållning. Månsson Ört. 78 (1628). Haartman Sjukd. 83 (1765; i medel mot bröstlidande). Plantera nässelrötter. Arrhenius Jordbr. 3: 97 (1861).
-SAFT. (nässel- 1793. nässle- c. 16451765) (förr) saft pressad ur (späda) nässlor. IErici Colerus 1: 164 (c. 1645). Darelli Sockenapot. 191 (1760; medel mot lungsot). Murberg FörslSAOB (1793).
-SILKE. (nässel- 1806 osv. nässle- 1638c. 1870) [jfr d. nældesilke, t. nesselseide] bot. växten Cuscuta europæa Lin., vilken lever som slingerparasit bl. a. på nässlor; förr äv. om andra svenska arter av släktet Cuscuta Lin.; jfr -binda, -snärja. Franckenius Spec. B 4 a (1638). Västerb. 1927, s. 241.
-SLÄKTE(T). bot. släktet Urtica Lin. Rebau NatH 2: 80 (1879).
-SNÅR. Adlerz Fjär. 9 (1905).
-SNÄRJA, r. l. f. bot. växten Cuscuta europæa Lin.; jfr -silke. NormFört. 15 (1894).
-SOPPA. kok. = -kål. Ekberg Hvad äta? 113 (1899).
-SPÅNAD. (nässel- 1912. nässle- 1814) (i sht förr) spånad l. spinning av nässelgarn. PoetK 1814, 2: 104. I våra dagar förekommer ännu undantagsvis nässelspånad hos allmogen (”netteldukar”). Norlind AllmogL 234 (1912).
-STUVNING. kok. stuvning på nässelblad. Ekberg Hvad äta? 161 (1899).
-STÅND. (nässel- 1804 osv. nässle- 1946) jfr -bestånd, -snår. Wikforss (1804; under nesselstaude).
-SUGA, r. l. f. [jfr sv. dial. nällesugor] (†) bot. växten Lamium album Lin., vitplister. Liljeblad Fl. 327 (1816).
-TRÅD.
1) textil. till 1: tråd framställd av nässelfibrer. Murberg FörslSAOB (1793). NDA 1911, nr 160, s. 1.
2) zool. till 3; om den i en nässelkapsel inneslutna spiralrullade, ofta med hullingar försedda tråd som vid tryck på kapseln utslungas o. oftast avger gift. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 345.
-TRÄ. (nässel- 1900. nässle- 1756)
1) (†) om amerikanskt nässelträd. Kalm Resa 2: 205 (1756).
2) (i fackspr.) trä av nässelträd. 2UB 8: 82 (1900).
-TRÄD. (nässel- 1900. nässle- 18701893) [jfr d. nældetræ, t. nesselbaum, eng. nettle-tree] (i fackspr.) om träd vilkas blad likna nässlans.
1) trädet Celtis australis Lin. Svensson Kulturv. 142 (1893). 2UB 8: 7 (1900).
2) i uttr. amerikanskt nässelträd, trädet Celtis occidentalis Lin. Lilja SkånFl. 2: 752 (1870).
-TÅGA, r. l. f. (nässel- 1920. nässle- 1921) = -fiber. LAHT 1920, s. 489.
-UTSLAG~02 l. ~20. med. av stark klåda åtföljt hudutslag som består av röda l. vitaktiga, ngt upphöjda fläckar o. som är symtom på vissa sjukliga rubbningar, ofta förbundna med feber; äv. om liknande utslag av tillfällig art, åstadkommet gm lokal retning på huden, ss. beröring med nässlor; i sht förr äv.: nässelfeber. VetHLäk. IV. 1: 39 (1796). (Efter förtäring av kräftor l. smultron) uppträda (hos vissa personer) .. bleka upphöjningar, som klia likt s. k. nässelutslag. 2NF 17: 59 (1912).
-VATTEN. (nässel- 16981755. nässle- 16281690) [jfr ä. d. nældevand, t. nesselwasser] (†) (medicin bestående av) vatten destillerat ur (delar av) nässlor. Nätzlewatn .. är gott för wredh i Tarmarna. Månsson Ört. 80 (1628). HushBibl. 1755, s. 340.
-VERBENA. bot. växten Verbena urticæfolia Lin., som har blad liknande nässlans. NormFört. 18 (1894).
-VÄVNAD. textil. jfr -garn. LAHT 1920, s. 484.
-VÄXT. (nässel- 1865 osv. nässle- 1884) bot. i sht i pl.: (växter tillhörande) familjen Urticaceæ Dum. LfF 1865, s. 133.
B (†): NÄSSLA-FRÖ, se A.
-SKOG. [jfr nor. nesleskog] (†) (anhopning av) nässelsnår. Brauner Bosk. 60 (1756).
C (numera föga br.): NÄSSLE-BINDA, -BLAD, -BLOMMA, -BRÄND, -BRÄNNA, -BRÄNNING, -BUSKE, -FAMILJ, -FRÖ, se A.
-HAMPA. (†) bot. växten Galeopsis speciosa Lin., vars blad likna nässlans. Franckenius Spec. E 1 a (1659).
-HÖG, -KLOCKA, -KÅL, se A.
-MJÖLK. (†) medicin, huvudsakligen bestående av mjölk kokad med saft av (späda) nässlor. Darelli Sockenapot. 79 (1760).
-OLJA, f. (†) medikament framställt gm kokning av nässlor i bomolja. Nätzleolia låtin vthi Öronen, botar Örnawärck. Månsson Ört. 82 (1628).
-PLANTERING, se A.
-PULVER. (†) (ss. medikament använt) pulver av torkade nässlor. Månsson Ört. 82 (1628).
-ROT, -SAFT, -SILKE, se A.
-SOT, f. (†) nässelutslag, nässelfeber. Darelli Sockenapot. 224 (1760).
-SPÅNAD, -STÅND, se A.
-TE, n. (†) (ss. medicin använd) dekokt på nässlor. Haartman Sjukd. 106 (1759). Därs. 28 (1765).
-TRÄ, -TRÄD, -TÅGA, -VATTEN, -VÄXT, se A.
-ÖRT. (†) Månsson Ört. 60 (1642: Nätzleörter; sannol. tryckfel för -röter; jfr nässel-rot).
D (†): NÄSSLO-LÖV. [fsv. nätlo löf] (†) blad av nässla. (Jag har) hvar dagh badatt mina ben medh kokatt nellolöff medh alun. KKD 10: 9 (1707).
Avledn.: NÄSSLA, v.1 -ing. [sv. dial. nälla, v.; jfr d. nælde, t. nesseln, eng. nettle] (numera bl. tillf.) till 1 (jfr 3); om nässla (o. andra växter med brännhår) samt nässeldjur (o. d.): tillfoga (ngn) brännande smärta med brännhår resp. nässelorgan; äv. abs.; äv. om människa: piska l. på annat sätt bränna (ngn) med nässlor; äv. refl.: bränna sig på l. med nässlor. Ehrenberg, som .. undersökt Cyanæa capillata, har funnit, att skifvan ej nässlar. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 336. Med första nässla man får se om våren, nässlar man sig, då antalet kulor som deraf upstå visar huru många år som ännu återstå till giftermålet. Rääf Ydre 1: 103 (1856). Berg AbuM 122 (1924).
NÄSSLING, r. l. m. (†) till 1, om nässelfeber. Linné GenMorb. 5 (1763). Lundell (1893).

 

Spalt N 1155 band 18, 1948

Webbansvarig