Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NUTTA, äv. NÖTTA, v. -ade.
Ordformer
(nutta 1790, 1807. nötta 1639)
Etymologi
[sv. dial. nutta; till sv. dial. nutta, humleknopp; besläktat med nor. dial. nut, m., knöl på trä m. m., nuta, f., rundad utväxt på trä, isl. hnúta, f., utväxt av visst slag på ben; trol. till ett germ. hnut-, med grundbet. ”ngt rundat (som skjuter fram)”. — Jfr NOTTA]
(†) plocka l. insamla humleknoppar; äv. i uttr. nutta humla o. d., plocka humleknoppar. Schroderus Comenius c 10 b (1639). Möller (1790, 1807; dial.).

 

Spalt N 795 band 18, 1947

Webbansvarig