Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NERVOSITET nær1vωsite4t, l. 01—, förr ngn gg äv. NERVÖSITET, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(-vos- 1853 osv. -vös- 18451905)
Etymologi
[jfr d. nervositet, nervøsitet, t. nervosität, fr. nervosité, lat. nervositas; till NERVÖS]
1) (†) motsv. NERVÖS 2: kraft, styrka; stark känsla. Denna egna nervösitet, som tillhör vilden. Almqvist Smar. 286 (1845). Ekbohrn (1868).
2) motsv. NERVÖS 4: sjukligt tillstånd som beror på dåliga l. svaga nerver. Ilmoni Sjukd. 3: 573 (1853). En numera 47-årig kvinna .. visade sommaren 1898 höggradig nervositet, som stegrades till sinnessjukdom. UpsLäkF 1904—05, s. 47. En mängd av de sjukdomstillstånd, som gå under den skyddande förklädnaden av ”nervositet” .. o. dyl. äro i själva verket melankoliska tillstånd. Wigert PsykSj. 2: 37 (1925).
3) motsv. NERVÖS 5: tillstånd av nervös oro, överkänslighet, rastlöshet o. d. Det jäktande och intriguppfyllda lifvet i en världsstad medför nervositet och lifsleda. PedT 1891, s. 17. (Jag väntade) under stigande nervositet. Wägner Norrt. 80 (1908).

 

Spalt N 501 band 18, 1947

Webbansvarig