Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEO- ne1o- l. ne1å- l. ne1ω-.
Etymologi
[jfr t. o. eng. neo-, fr. néo-; av gr. νεο-, till νέος, ny, ung, motsv. lat. novus, ny (jfr NOVITIE), av en ieur. stam neṷo- med en växelform neṷi̯o-, som bl. a. föreligger i NY, adj.]
i ssgr: ny-; ung-.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.]: NEO-ANTIK1004, r. konst- o. litt.-hist. novantik, nyantik. (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 497 (1912).
-ANTIK1004, adj. konst- o. litt.-hist. nyantik. 2NF 17: 661 (1912).
-DYM -dy4m, r. l. n.; best. -en l. -et. [av t. neodym; bildat av upptäckaren, den österrikiske kemisten K. Auer von Welsbach 1885, till didym, i vilket ämne neodym konstaterades ingå] kem. grundämne tillhörande de sällsynta jordartsmetallerna. NF 20: 470 (1897).
Ssg: neodym-nitrat. kem. nitrat av neodym, vid glasfabrikation använt ss. avfärgningsmedel. Kjellin 246 (1927).
-FYT -fy4t, sbst.1, m.||ig.; best. -en; pl. -er. (förr äv. -phyt) [ytterst av gr. νεόφυτος (1Tim. 3: 6), nyomvänd, eg.: nyplanterad, till φυτός, vbaladj. till φύειν (se fyto-)] (i sht i fackspr.) person som nyligen låtit omvända sig till kristendomen (l. till en ny åskådning l. lära). Schroderus Os. 1: 305 (1635). Sainte-Beuve hade varit romantisk neofyt. SvD(A) 1931, nr 193, s. 7.
-FYT -fy4t, sbst.2, r.; best. -en; pl. -er. [av t. neophyt, till gr. φυτόν, växt (se fyto-)] bot. om odlade l. med människor till en plats inkomna växter som senare vandrat in i naturliga växtsamhällen. BotN 1910, s. 151.
-GEN -je4n, adj. o. sbst. r.; ss. sbst. best. -en. [jfr halogen] geol. o. paleont.
I. adj.: som tillhör l. har avseende på de båda yngsta epokerna av tertiärperioden. Den neogena tiden. Neogena bildningar.
II. sbst.; sammanfattande benämning på de båda yngsta epokerna av tertiärperioden (miocen o. pliocen). NF (1887).
-GOTIK1004. konst. nygotik. BonnierKL 8: 1129 (1926).
-GOTISK1040. konst. nygotisk. SvD(A) 1935, nr 326, s. 11.
-GRECISM l. -GREKISM1004. konsthist. konstriktning i början o. mitten av 1800-talet, kännetecknad inom arkitekturen av närmande till den grekiska antiken o. (i Frankrike) inom måleriet av framställningar (genrebilder) av det antika livet. Ekbohrn (1904). Anm. Med samma bet. förekommer i fackspr. äv. det från franskan inlånade neogrec -gräk4, r.; best. -en. [eg. adj.: nygrekisk]. TT 1898, Allm. s. 42 (i fråga om arkitektur).
-GREK104. [av fr. néo-grecs, pl.] konsthist. konstnär (särsk. målare) tillhörande den neogrekiska konstriktningen omkr. mitten av 1800-talet; i sht i pl. SDS 1904, nr 10, s. 3.
-GREKISK1040. konsthist. som utgör l. kännetecknar l. har avseende på neogrecism. Wrangel ByggnH 42 (1904).
-IDEALISM101004. i sht filos. o. estet. idealistisk åskådning l. riktning som i Europa o. Amerika vid 1800-talets slut vände sig mot naturalismen. Henriksson Tyskl. 153 (1901).
-IDEALISTISK1010040. i sht filos. o. estet. adj. till neo-idealism. 3SAH LIV. 2: 70 (1943).
-IMPRESSIONISM 101004. konsthist. från impressionismen utgående konstriktning inom måleriet som uppkom i Paris på 1880-talet o. bl. a. utmärktes av att färgerna oblandade ansattes i prickar bredvid varandra, nyimpressionism, postimpressionism. BonnierKL (1926).
-IMPRESSIONIST101004. konsthist. jfr neo-impressionism. Bergh Konst 194 (1908).
-KLASSICISM10104. konst- o. litt.-hist. nyklassicism; jfr klassicism 1. Blanck NordRenäss. 194 (1911).
-KLASSICITET101004. konst- o. litt.-hist. nyklassicitet. (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 498 (1912).
-KLASSIKER10400. konst- o. litt.-hist. anhängare av nyklassicismen, nyklassiker. Blanck NordRenäss. 198 (1911).
-KLASSISK1040. konst- o. litt.-hist. nyklassisk; jfr neoklassicism. (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 369 (1913).
-KOM -kå4m, n.; best. -et. [av t. neokom; ytterst till Neocomum (bildat till gr. κώμη, by), gr.-lat. översättning av namnet på den schweiziska staden Neuchâtel, i vars närhet neokom förekommer] geol. den äldsta av kritsystemets marina bildningar. NF (1887).
-LITIKUM -li4tikum, äv. —302, n.; i best. anv. utan slutart. [n. sg. av en latinisering av neolitisk] arkeol. den yngre stenåldern. Ymer 1915, s. 290.
-LITISK -li4tisk, adj. (förr äv. -lith-) [av eng. neolithic, bildat av den engelske naturforskaren J. Lubbock Avebury 1865 till gr. λιϑικός, som har avseende på stenar, till λίϑος, sten (jfr lito-)] arkeol. som tillhör l. stammar från l. har avseende på den yngre stenåldern (den slipade stenens epok). Den ”Neolithiska” tiden. Paijkull Lubbock MennUrtillst. 3 (1869).
-LOG104.
1) (numera föga br.) person som bildar (o. i språket inför) nya ord (l. nya betydelser hos redan förefintliga ord); språklig nybildare; äv.: nystavare; förr äv. allmännare, nedsättande: nyhetsmakare. Björkegren (1786; under néologue). SvLitTidn. 1820, Bih. sp. 105 (om nyhetsmakare). 2NF (1913; äv. om nystavare).
2) i sht kyrkohist. neologisk teolog; moderat rationalistisk teolog. JournSvL 1799, s. 298.
-LOGI1004.
1) (numera föga br.) (strävan efter) införande l. användande i språket av nya ord l. uttryck (l. av nya betydelser hos redan förefintliga ord); förr äv. klandrande, om nyhetsmakeri på språkets område; förr äv.: nybildat ord l. uttryck, neologism. (Vissa författare) synas mig förmycket nyttja Neologier i språket, särdeles Germanismer. Porthan BrCalonius 360 (1797). Dalin (1853; äv. klandrande). Auerbach (1913).
2) i sht kyrkohist. om den moderata teologiska rationalism som framträdde i många länder vid mitten av 1700-talet (i Sverige ngt senare). Möller Griesbach AnvDogm. 20 (1797).
-LOGISK1040. adj. till neologi.
1) (numera knappast br.) motsv. neologi 1. Björkegren (1786, 1795; under néologique).
2) i sht kyrkohist. motsv. neologi 2. Neologiska tänkesätt. LBÄ 42—43: 57 (1800).
-LOGISM -logis4m l. -lå-, äv. -lω-, äv. -jis4m, r. (l. m.); best. -en; pl. -er. [till neologi(sk)]
1) (i fackspr.) nybildat ord l. uttryck, nybildning; äv. om förut i språket befintligt ord använt med ny betydelse; i sht förr äv. klandrande: språkvidrigt bildat nytt ord l. uttryck; förr äv. abstraktare: införande l. användande av nya (språkvidrigt bildade) ord l. uttryck; jfr neologi 1. Andersson (1857; abstraktare). Sundén o. Modin Stil. 16 (1871; klandrande). Paranoikerns böjelse för neologismer. Herrlin Snille 197 (1903). 3SAH LIV. 2: 96 (1943).
2) (†) = neologi 2. TVexiöSt. 1797, s. 18. Frey 1846, s. 387.
-PLASMA1040. med. svulstartad nybildning (av vävnaden), svulst. Hygiea 1860, s. 532.
-PLASTISK1040. med. om vävnad i en svulst o. d.: nybildad. Hygiea 1860, s. 737.
-PLATONIKER100400. i sht filos. jfr neoplatonism. Höijer 3: 408 (c. 1810).
-PLATONISM10104. i sht filos. nyplatonism; förr äv. allmännare, med inbegrepp av den filosofi som representerades i sht av Filon från Alexandria († c. 50 e. Kr.). Höijer 3: 420 (c. 1810). Boström 2: 52 (1838; allmännare).
-PLATONSK1004. i sht filos. adj. till neoplatonism; jfr ny-platonsk. De neoplatonska lärobegrepen. LittT 1795, s. 236.
-SALVARSAN10104. [av t. neosalvarsan] farm. en av den tyske läkaren P. Ehrlich († 1915) framställd, i vatten lättlöslig förening av salvarsan som användes (intravenöst) ss. medel mot flera infektionssjukdomar (t. ex. syfilis, malaria, sömnsjuka). Hygiea 1913, s. 655.
-TEN -te4n, m. l. f. l. r.; best. -en; pl. -er. [till neoteni] entomol. om neoteniskt könsdjur i ett termitsamhälle. Sjöstedt Västafr. 276 (1904).
-TEN -te4n, adj. [till neoteni] biol. neotenisk. Backman MännRas. 86 (1935; om dvärg).
-TENI -teni4, r.; best. -n l. -en. [av t. neotenie, bildat till gr. τείνω, utsträcker (i avljudsförh. till tänja), alltså eg.: utsträckning av ungdomstiden] biol., särsk. zool. (kvarstannande i utvecklingen efter) uppnående av könsmognad i ett ungdomligt l. ofullkomligt stadium (t. ex. i larvstadiet hos insekter). Uppl. 1: 142 (1901).
-TENISK -te4nisk, adj. [till neoteni] som utvecklats gm neoteni; särsk. entomol. om termitlarv (nymf): som gm särskild uppfödning utvecklats till könsmognad och ersätter drottningen i ett termitsamhälle, då denna dött. Sjöstedt Västafr. 278 (1904).
-TROPISK1040. [eg.: tropisk o. befintlig i Nya världen] biol., särsk. zool. som omfattar l. tillhör l. är utmärkande för Sydamerika, Mellanamerika o. Mexikos kuststräckor; i sht i uttr. den neotropiska regionen, om detta område. Wirén ZoolGr. 1: 404 (1899).
-VITALISM10104. filos. o. biol. under senare hälften av 1800-talet framträdande åskådning som hävdar att livet icke kan tillfyllestgörande förklaras mekaniskt ur fysikalisktkemiska processer, utan förutsätter tillvaron av krafter som sträva mot ett ändamål, nyvitalism. 2NF (1913).
-VULKANISK10040. geol. om bärgart o. d.: vulkanisk o. härstammande från tertiär l. eftertertiär tid, nyvulkanisk; motsatt: paleovulkanisk. Ramsay GeolGr. 112 (1909).
-YTTERBIUM100400. [av fr. néo-ytterbium, bildat av den franske kemisten G. Urbain 1907 till ytterbium, använt ss. benämning på ett (förut ss. element ansett) ämne, i vilket det nya grundämnet konstaterades ingå] kem. grundämne tillhörande de sällsynta jordartsmetallerna, ytterbium. 2NF 16: 1480 (1912).
-ZOISK -så4isk. [jfr kainozoisk] geol. o. paleont. kainozoisk. Bergstrand Geol. 93 (1859).

 

Spalt N 479 band 18, 1947

Webbansvarig