Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEKTARIN näk1tari4n l. nek1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. nect-, -rine)
Etymologi
[jfr t. nektarine, fr. nectarine; av eng. nectarine, substantivering av nectarine, adj. (se NEKTARIN, adj.)]
i sht trädg. frukt med glatt skal av en varietet av persikoträdet; särsk. om dylik persika hos vilken fruktköttet lätt lossnar från stenen; äv. om trädet. Syltade nektariner. Nectarinerne äro .. fastare i köttet än Persikor. BBergius PVetA 1780, 1: 225. I M:rs Howlands trädgård ser jag nectarinerna och fikonträden sätta frukt. Bremer NVerld. 1: 317 (1853). Nectariner. — Glattskaliga med fri, löslig sten. Eneroth Pom. 2: 362 (1866). SvD(A) 1935, nr 57, s. 6.
Ssgr: NEKTARIN-GLASS. Grafström Kond. 134 (1892). —
-KOMPOTT. Grafström Kond. 132 (1892). —
-PLOMMON. ett slags stora, runda, röda plommon; persikeplommon; i sht förr äv. i uttr. rött nektarinplommon; äv. om trädet. Rödt Nectarin-plommon. Eneroth Pom. 2: 324 (1866). Sonesson HbTrädg. 440 (1926; om trädet). Dahl Pom. 2: 218 (1943). —
-SORT. HbTrädg. 4: 35 (1874; om trädsort). —
-TRÄD. HbTrädg. 4: 35 (1874).

 

Spalt N 476 band 18, 1947

Webbansvarig