Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEGOCIANT l. NEGOTIANT, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-goci- 1789—1921. -goti- 1616—1904)
Etymologi
[jfr t. negoziant, eng. negotiant, fr. négociant; ytterst av lat. negotians (gen. -antis), handlande, affärsman, p. pr. av negotiari (se NEGOCIERA)]
(†)
1) motsv. NEGOCIERA 1: handlande l. affärsman (i sht med rörelse i större skala), (stor)köpman, grosshandlare. HSH 2: 83 (1629). (K. XI har) befallt, at alla Negotianter och Handelsmän skulle flytta tädan (från Avesta) til andra Städer. HC11H 12: 114 (1697). Cannelin (1921).
2) motsv. NEGOCIERA 2: underhandlare, förhandlare. Schroderus HoffWäck. 352 (1616). Smedman Kont. 7 (1874).

 

Spalt N 445 band 18, 1947

Webbansvarig