Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEGLIGENT neg1liʃaŋ4t l. näg1-, adj., förr äv. sbst. m.||ig.; ss. adj. med n. o. adv. =; ss. sbst. best. -en.
Ordformer
(negle- 1711. negli- 1662—1926. -geant 1711—1838. -gent 1662—1926)
Etymologi
[jfr t. negligeant, eng. negligent, fr. négligent; ytterst av lat. negligens (gen. -entis), p. pr. till negligere (se NEGLIGERA)]
I. adj.
1) (†) som negligerar ngn. Borgmästarn (var) negligeant mot Marie. Topelius Dagb. 3: 241 (1838).
2) (numera knappast br.) vårdslös, slarvig. KKD 5: 217 (1711). Kyrkotornet (på Örebro kyrka) är .. nog negligeant Exequerat. Palmstedt Res. 5 (1778). BonnierKL (1926).
II. (†) sbst.: försumlig person, den försumlige. At ther (kronans fogdar o. uppbördsmän) .. försumma förklaringens lefwererandhe till Bookhollarn, skall negligenten bötha för hwar dag han medh förklaringen dröijer. LReg. 437 (1662).

 

Spalt N 442 band 18, 1947

Webbansvarig