Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEDÅT ne4dåt, vard. äv. NERÅT ne4råt (beträffande uttalet se för övr. anm. 3:o sp. 273), förr äv. NEDERÅT, prep. o. adv.
Ordformer
(förr äv. skrivet ss. två ord. — ned- 1523 osv. neder- (-dh-) 15261818. ner- (-ee-) 1654 osv. nid- (-ii-, -dh-) 1523c. 1750. nider- 15241672. -åt (-åå-, -dt, -ht, -th) 1526 osv. -at (-aa-, -th) 15231524. -att 1616. -ått (-tth) 15551631)
Etymologi
[fsv. nidher at; jfr dan. o. nor. nedad; av NED, adv., o. ÅT, prep.]
I. prep.
1) ned mot (ngt); förr äv.: ned till (ngt).
a) motsv. NED, adv. 1. The dödha haffua dantzat heela nattena .. vp j Wädhret, och åter nidh åt Jordenne. PPGothus Und. a 3 b (1590). Pojken (på gåsryggen) .. ropade med full hals neråt marken: ”Vad är det här för ett ställe ..?” Lagerlöf Holg. 2: 95 (1907).
b) motsv. NED, adv. 2; ofta liktydigt med: söderut mot (ngt); äv. i uttr. nedåt ngt till. G1R 1: 53 (1523). Wår instundande resa neder åth Carlscrona. HovförtärSthm 1698 A, s. 2317. Rydberg Vap. 162 (1891). särsk. motsv. NED, adv. 2 a. Palmblad Nov. 3: 13 (1841). Nu går jag neråt sta’n. Högberg Frib. 85 (1910). Gatan var uppfylld .. av en stor svinhjord, som drevs nedåt järnvägen till. Hallström Händ. 43 (1927).
2) längs l. utmed l. över (ngt) i riktning ned; äv. (i sht förr) efterställt.
a) motsv. NED, adv. 1. At tårer måtte trille. / Aff hans ögen och nidh ååt kinne. Svart Gensw. G 6 a (1558). Armarna (voro) maktlöst hängande neråt sidorna. Blanche Band. 461 (1848). Vägen hän till Hadesgapet, / som vi alla vandra nedåt, / men som ingen vandrar uppåt, / stupar brant. Rydberg Dikt. 2: 134 (1891). Den ena rysningen efter den andra for neråt hans rygg. Lagerlöf Holg. 1: 71 (1906).
b) motsv. NED, adv. 2; särsk.
α) i fråga om färd utmed l. på ett vattendrag i strömmens riktning. The bönder, som .. pläge före tiäre och trävijrcke nedheråtth the älffver, som löpe udi Saltsiön. G1R 25: 547 (1555). Går man nedåt ån, kommer man till hamnen. Sandström NatArb. 1: 227 (1908).
β) motsv. NED, adv. 2 a. Jag lopp .. strax den gamla approchen neder åt, at söka Generalen. HSH 1: 184 (c. 1720). Det skimrade af ordnar, kraschaner och juveler nedåt det hästskoformiga bordets långsidor. Lundegård Prom. 1: 22 (1893). När löjtnant Lagerlöf fortsatte neråt Östra hamngatan, satt hatten ännu mer på nacken än vanligt. Lagerlöf Mårb. 39 (1922).
3) för att beteckna befintlighet på en (till läget tämligen obestämd) plats som ligger någonstädes utmed förbindelselinjen mellan en given plats l. utgångspunkt o. en annan, längre ned belägen plats, i allm. med tanke på befintlighet tämligen nära denna senare plats: ned mot o. i närheten av (ngt), mot (ngt) till; stundom: nere vid (ngt).
a) motsv. NED, adv. 1, 14 a. Rågens skärning, hvilken bör ske så nära möjligt är nedåt jorden. LBÄ 44—50: 228 (1801). Hon .. visste bara, att det gjorde så märkvärdigt ont neråt hjärtat. Didring Malm 1: 212 (1914).
b) motsv. NED, adv. 2, 14 c. Murberg FörslSAOB (1793). Han bor nedåt Helsingfors. Ahlman (1872). En obetydlig grufva några mil från Hemsjö nedåt kusten. Roos Son 287 (1904). Skolhuset låg vackert med en liten sjö i bakgrunden; .. neråt sjön låg en trädgård. Edqvist Musik 369 (1946).
II. adv.
1) motsv. I 1: i riktning ned.
a) motsv. NED, adv. 1; äv. i mer l. mindre tydligt utförd bild. Troon gåår vp ååt, och gerninganar nedher ått. OPetri 1Post. 126 b (1528); jfr c γ. (Blomstängelns) Klocke-Blommor .. hängia neder åth. Rålamb 14: 60 (1690). Nedåt pekar allting, som har rigtningen mot jordens medelpunkt. Berlin Lsb. 247 (1857). På 1,200 meters höjd ställer jag från (flygmaskins-)motorn och glider nedåt. Ångström KrigLuft. 69 (1915). — särsk.
α) motsv. NED, adv. 1 a. Spegel GW 149 (1685). Så snart .. (päronen som kokas i sockerlag) äro klara på den undre sidan, vändes den andra nederåt. Warg 374 (1755). (Den fångade tomten) låg på bottnen av den långa håven med huvudet neråt. Lagerlöf Holg. 1: 13 (1906).
β) motsv. NED, adv. 1 c. Stiernhielm Arch. H 1 a (1644). Om han (vid kontrollräkning) första gången räknat upifrån nederåt, må han andra gången räkna nederifrån upåt. Palmquist Räkn. 18 (1750).
b) motsv. NED, adv. 2; ofta liktydigt med: söderut; mot kusten; äv. (i fråga om färd på vattendrag o. d.): i strömmens riktning. G1R 1: 57 (1523). (Från huvudstaden) upåt til Landetz ända war 3000. Stadier, men nederåth till Hafwet eller Sundet des andra ända 2000 Stadier. Rudbeck Atl. 2: Föret. 1 b (1689). Ifall Du företar någon resa nedåt under sommaren så ställ Din kurs så att Du passerar Tammerfors. Lönnrot SvSkr. 2: 196 (i handl. fr. 1834). Berg Sjöf. 103 (1910). — särsk. motsv. NED, adv. 2 a. Tänker du gå ned åt stan då? .. Kanske vi går ett slag nedåt. Strindberg Kamm. 1: 9 (1907).
c) bildl., motsv. NED, adv. 8.
α) motsv. NED, adv. 8 a. Den nedåt progressiva skattebörda, som .. (på grund av fördyringen av vissa nödvändighetsvaror) hvilar på de mindre bemedlade. EkonS 1: 467 (1894). Nerén HbAut. 1: 148 (1911). särsk.
α‘) i fråga om tonhöjd. Grundtonen fortskrider diatoniskt en qvart uppåt eller en qvint nedåt. Fröberg Harm. 104 (1878). FoFl. 1908, s. 95.
β‘) i fråga om släktskap mellan en person o. hans avkomma (i olika led). Svart Ähr. 46 (1560). Then naturliga Lagen nekar tig Giftermål i the leder, som gå up- eller nederåt. Lallerstedt Dygdel. 100 (1746).
β) motsv. NED, adv. 8 b: i riktning mot mindre kvantitet l. lägre pris l. värde o. d. Månsson Åderlåt. 24 (1642). Justera priser och löner nedåt. SvD(A) 1931, nr 261, s. 4.
γ) motsv. NED, adv. 8 c: i riktning mot ngt lägre l. sämre; i riktning från ett högre socialt skikt till ett lägre. Guds kärlek är en eld, som drifver siälen med sina begärelser upåt, och intet nederåt. Hoffmann Förnöjs. 406 (1752). Det var icke ett framsteg, utan ett steg nedåt, då vårt eget tidehvarf i sitt första skede uppstälde snillet att dyrkas på det fotställ, som dygdens bild förut intagit. 2SAH 56: 8 (1879). De öfre (samhällsklasserna) gifta sig icke nedåt. Strindberg HögreR 172 (1899).
2) betecknande att ngt sträcker sig till den nedre l. nedersta gränsen för ngt l. att ngt göres l. sker l. befinner sig o. d. vid den nedre osv. gränsen för ngts utsträckning (jfr 3); ofta bildl.; äv. i uttr. uppifrån l. ovanifrån och nedåt, för att beteckna att ngt sträcker sig över hela föremålet o. d. Schroderus Os. III. 1: 4 (1635). Så långt hatten hade skyddat .. ansigtet, var det gulblekt, men midt på näsan och sedan nedåt var det rödbrunt af fräknar och solbränna. Hedenstierna FruW 6 (1890). Han hade önskat att på empirisk väg komma underfund med, huru mycket en människa kan stå ut med nedåt. Lindqvist Herr. 91 (1917). Var gränsen nedåt (för associationsfragmentet) bör dragas, är en fråga av samma innebörd som (osv.). Almquist UpplVeg. 48 (1929).
3) (mera tillf.) motsv. I 3, betecknande befintlighet längre ned; jfr 2.
a) motsv. NED, adv. 1, 14 b: längre ned, nedtill. En Ekekista Suart, beslagen, smal nedhåth. BoupptSthm 27/7 1659. De nedåt snäfva ärmarna. Quennerstedt C12 2: 30 (1916). jfr (†): Ther siwkdomen är j öffre tarmarna, tå skal menniskian cureres genom munnen, Men äre the nidrighe tarmerna skamfärede eller siwke, tå brukas ther til Clisteer (dvs. lavemang) nider åt. BOlavi 66 a (1578).
b) motsv. NED, adv. 2, 14 c: längre ned, söderut, närmare kusten o. d.; äv. i uttr. nedåt till. Vid sågverken neråt till ha .. (de strejkande) redan gått tillbaka (till arbetet). Didring Malm 2: 159 (1915).
c) motsv. NED, adv. 8 a, 17 a: längre ned på skalan o. d. (Det) var .. helt naturligt, att den allvarsamme portiern på lyxhotellet .. mottog honom med en nyans nedåt i tonen. Serner YussufKh. 56 (1916).
d) motsv. NED, adv. 8 c, 17 c: i de lägre sociala skikten. Minskades sålunda allmogens antal uppåt, ökades den å andra sidan nedåt genom träldomens försvinnande. Hildebrand Statsförf. 172 (1896).
Ssgr (i allm. till I 1 a, II 1 a): NEDÅT-BÖJD, p. adj. Marklin Illiger 40 (1818). Folkdans. 12 (1923).
-BÖJNING. IGymnInf. 1872, s. 30.
-GÅENDE, n.
1) till I 1 a, II 1 a. TT 1871, s. 278.
2) till II 1 c β: minskning, nedgång. Priserna äro (stadda) i nedåtgående. Schybergson FinlH 1: 235 (1887). Äktenskapssiffrans nedåtgående. Westermarck Äkt. 163 (1893).
3) till II 1 c γ: tillbakagång, nedgång, försämring. För det närvarande är .. (Tyskland) inom philosophien synbarligen i nedåtgående. Boström 3: 483 (1859). Ett nedåtgående i affärerna. NF 4: 1370 (1881).
-GÅENDE, p. adj.
1) till I 1 a, II 1 a: som går l. löper l. har sin utsträckning nedåt. Marklin Illiger 10 (1818). En nedåtgående kant (på locket till en retort). TT 1871, s. 213.
2) till I 1 b, II 1 b, om tåg o. d.: som går söderut. Nedåtgående tåg. Östergren (1933).
3) bildl., till II 1 c: som utvecklar sig i riktning mot ngt lägre l. mindre l. sämre o. d.
a) till II 1 c α. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 68 (1854). En nedåtgående skala. Gripenberg Powell SällsHemv. 31 (1930).
b) till II 1 c β, om pris o. d.: sjunkande, fallande o. d. Nedåtgående betpriser. TT 1894, K. s. 71.
c) till II 1 c γ. Strindberg Hafsb. 264 (1890). En nedåtgående adlig ätt. Ahrenberg Männ. 5: 116 (1910). särsk. i fråga om utveckling inom näringslivet (delvis med anslutning till b): som är stadd i tillbakagång, som utvecklar sig i försämrande riktning; om konjunktur: fallande. Nedåtgående konjunkturer. Forssell Stud. 2: 123 (1888). Den nedåtgående prisrörelse vi nu bevittna har .. utgått från Amerika. SvD(A) 1920, nr 336 A, s. 3.
-GÅNG.
1) till I 1 a, II 1 a, = -gående, sbst. 1. Pistonens nedåtgång. VFl. 1906, s. 61.
2) till II 1 c γ: utveckling till ngt lägre l. mindre l. sämre, tillbakagång; särsk. i fråga om utveckling mot försämring inom näringslivet. En nedåtgång till lägre kultur. NordT 1883, s. 336. Spaniens nedåtgång. Hultenberg Lothar SpanSjäl 254 (1921). En ny nedåtgång (inom värkstadsindustrien). Upsala(A) 1923, nr 219, s. 1.
-HÄNGANDE, p. adj. jfr hänga, v. I. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 137 (1857).
-KRÖKNING. BotN 1917, s. 277.
-KRÖKT, p. adj. Nilsson Fauna 4: 67 (1852).
-LED, r. l. f. l. m. (tillf.) väg l. led som bär nedåt. Fröding Eftersk. 1: 64 (1899, 1910).
-LUTAD, p. adj. Björkman (1889). Folkdans. 85 (1923).
-LUTANDE, p. adj. 2VittAH 20: 37 (1849, 1852).
-RIKTAD, p. adj. Nilsson Fauna 1: 317 (1847).
-STIGANDE, p. adj. (föga br.)
1) till I 1 a, II 1 a, = -gående, p. adj. 1. Nedåtstigande luftströmmar. Timberg Meteor. 135 (1908).
2) till II 1 c γ, = -gående, p. adj. 3 c. Den uppåt- eller nedåtstigande utvecklingen af lönarbetarnes lefnadsstandards. SLorS 11: 4 (1895).
-SÄNKNING. gymn. Balck Idr. 3: 188 (1888). IdrIMar. 1935, s. 43.
-VÄND, p. adj. nedåtriktad; vanl. till II 1 a α. Nilsson Fauna 1: 216 (1847). Nedåtvända / är mannens ögon / vid aftonens tända / skrivbordslampa. Gullberg Kärlek 26 (1933).
-VÄNDNING. vanl. till II 1 a α. SkogsvT 1909, s. 441.
-VÄXANDE, p. adj. Lundell (1893).

 

Spalt N 422 band 18, 1947

Webbansvarig