Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÖJLIGHET möj3lig~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(moijelig- 1597. mögelig- (-gh-) 15291764. möglig- 1783. möjelig- (-i-, -ij-, -y-, -yi-) 16171823. möjlig- 1664 osv.)
Etymologi
[fsv. möghelikhet; jfr d. mulighed, nor. mulighet, mnt. mogelicheit, t. möglichkeit; avledn. av MÖJLIG]
1) till MÖJLIG I 1, abstr.: egenskapen hos l. förhållandet med avs. på ngt att det kan utföras l. göras l. ske; görlighet, utförbarhet, genomförbarhet; stundom närmande sig 2. Han betvivlade företagets möjlighet. Schmedeman Just. 203 (1621). Skulle .. (konungens) rättighet att göra krig inskränkas, så blefve denna inskränkning gällande blott för anfallskrig. Men detta förutsätter möjligheten att bestämma skilnaden emellan ett sådant krig och det nödtvungna försvarets. Järta 1: 48 (1809). Fordringarna (på instrumenteringen) ökades i samma mån, som möjligheten af deras tillfredställande förefanns. Oscar II IV. 1: 123 (1871, 1890). — särsk.
a) (†) i uttr. efter (all, yttersta) möjlighet l. efter möjligheten, i den mån det är möjligt, såvitt möjligt, såvitt l. så mycket l. långt l. gott man kan, i mån av förmåga; delvis med anslutning till b. Effter mögeligheet. RA II. 2: 4 (1616). Effter all möijeligheet. RARP 2: 155 (1635). Hvar och een giorde sitt ämbete effter möyieligheeten. OxBr. 11: 352 (1644). Then undersåtelige plichten .. tilförbinder .. skada och förderf efter yttersta möyelighet at hindra och förekomma. Schmedeman Just. 1444 (1696). Adlerbeth Ant. 1: 50 (c. 1792).
b) (†) i utvidgad anv.: förhållandet att ngn är i stånd att göra ngt o. d.; jfr 2 e.
α) i uttr. sätta ngn i l. (ut)ur möjlighet att göra ngt, sätta ngn i resp. ur stånd att göra ngt. En inskränkning .. som sätter oss i möjlighet att förvärfva det högsta af alla dödlighetens värden. Leopold 4: 364 (c. 1820). Oscar I Straff 6 (1840: sätta honom utur möjlighet).
β) förmåga, kraft. (Om jag kommer hem igen) Skall iagh intet (av det som gagnar fäderneslandet) lathe (dvs. försumma) .. som j min möijeligheet och krafter står. RARP 2: 145 (1634). Kongen i Pålen tillbjuder (dvs. uppbjuder) nu all möijeligheet att hålla fred och vänskap med oss. Ekeblad Bref 1: 395 (1655; rättat efter hskr.).
2) till MÖJLIG I 1, konkretare: ngt som är möjligt att göra l. utföra l. är realiserbart; sätt varpå ngt är möjligt att utföra, möjlig åtgärd, möjlig metod l. utväg; ngt som kan tänkas ske, möjlig utveckling av ngt, möjlig händelse, eventualitet; möjligt l. tänkbart fall. Det fanns bara en möjlighet att rädda sig, och det var en snabb flykt. Vill man planera något i en så osäker tid som vår, måste man räkna med alla möjligheter. Det yppade sig snart en möjlighet för honom att komma ut i världen. Lämna en möjlighet öppen. Om allt annat slår slint, återstår alltid den möjligheten att låna pängarna. Loenbom Stenbock 3: 11 (i handl. fr. 1712). Öfvervägande .. alla möjligheter fann .. (Cæcina) ingen annan utväg, än att uppehålla fienden i skogen. Kolmodin TacAnn. 1: 82 (1833). Wetterstedt hade väl icke med ett ord antydt möjligheten af Sveriges utträde ur koalitionen. 3SAH 3: 332 (1888). Han .. sade, att enda möjligheten att få fångarne att uppföra sig stilla var att göra dem belåtna. De Geer Minn. 1: 140 (1892). Få äro de svenskar, som kunna något så när riktigt uppskatta all den mångfald, alla de skiftande möjligheter, som finnas inom vårt språk. VerdS 163: 5 (1909). — särsk.
a) (†) i uttr. med första möjlighet, med första möjliga lägenhet, vid första möjliga tillfälle. HT 1916, s. 188 (1597).
b) i sådana uttr. som det är l. finns l. ngn ser ingen l. icke någon möjlighet l. inga l. icke några möjligheter, det är resp. ngn finner det omöjligt; om det är l. finns någon möjlighet, om det (på något sätt) är möjligt. Jag kommer, om det finns någon möjlighet. Han såg ingen möjlighet att undkomma. VDAkt. 1784, nr 408. Det var ingen möjlighet att utrota vilddjuren, när de hade ett så bra gömställe i den täta skogen. Lagerlöf Holg. 2: 3 (1907).
c) i uttr. inom l. utom möjlighetens l. möjligheternas gräns(er) l. område, inom resp. utom gränserna för vad som är möjligt. Schulthess (1885). PT 1899, nr 134 A, s. 2.
d) om möjligt fall l. möjlig händelse med särskild tanke på vad detta resp. denna innebär för ngns allmänna utsikter i livet o. d., chans; särsk. närmande sig bet.: framtidsutsikt(er); delvis med anslutning till e; oftast i pl. De obegränsade möjligheternas land, om Amerika. Lifvet låg ännu framför henne, vinkande, lockande med oupplefvade möjligheter. Lundegård LaMouche 131 (1891). (Cortez skickade) ett brev (till kejsar Karl V), vari han vältaligt skildrade de lysande möjligheter, som .. öppnade sig för honom i Mexiko. Grimberg VärldH 8: 191 (1938). — jfr FRAMTIDS-MÖJLIGHET.
e) i utvidgad anv., om ngt (yttre omständigheter, materiella tillgångar, fysiska l. psykiska egenskaper) som utgör en förutsättning för att ngn skall kunna göra ngt l. att ngt skall kunna ske o. d.; ofta liktydigt med: förutsättning, stundom med: förmåga, anlag, tillfälle; oftast i pl.; jfr 1 b. Exportindustrien har i Sverge skapat möjligheter till ett väldigt ekonomiskt uppsving. Thorild Bref 96 (1783). En hastig ridt skall göra mig bekant / Med traktens möjligheter till försvar. Atterbom 2: 301 (1827). Att fresta är att bereda möjligheter. Modin Pascal 159 (1890). Trots den framgång han vann, kan det om honom sägas, att han ej hann utveckla sina rika möjligheter. PT 1897, nr 141, s. 2. (Spaniens) möjligheter ligga mestadels i utländingars hand: järnvägar (liksom statsskulden) i Frankrikes, bergsbruk och handelsmarknad mest i Englands. Kjellén Storm. 1: 38 (1905). — jfr BILDNINGS-, EXPANSIONS-, SPRIDNINGS-, UTKOMST-, UTVECKLINGS-, VINST-MÖJLIGHET m. fl.
3) i sht filos. till MÖJLIG I 2.
a) abstr.: förhållandet med avs. på l. egenskapen hos ngt konkret l. abstrakt att detta kan (tänkas) existera (motsägelselöshet, egenskapen l. förhållandet att vara realt tänkbar, potentialitet). Bælter GudS 17 (1751). Från någontings verklighet kan man sluta till dess möjlighet, icke från någontings möjlighet till dess verklighet. NF 1: 39 (1875). 3NF (1931). särsk. (numera knappast br.) i uttr. finnas o. d. till möjligheten, vara möjlig, men ännu icke empiriskt given. Boström 1: 114 (c. 1830). Nyblæus RelUpps. 106 (1868, 1872).
b) (numera bl. mera tillf.) konkretare, om (föreställningen om) ngt konkret l. abstrakt vars existens är teoretiskt tänkbar (motsägelselös, realt tänkbar, potentiell). Bergklint Vitt. 135 (1761). (De författare som skrivit om hästens sjukdomar ha) häldre (velat) omgås med spöken, fördolda andar och möjeligheter, än med Phænomener, kroppar och värkeligheter. Hernquist Hästanat. Inledn. 8 (1778). Nyblæus Forskn. IV. 2: 73 (1897).
4) till MÖJLIG I 3; dels abstr.: egenskapen l. förhållandet att vara möjlig (dvs. icke osannolik), dels (vanl.) konkretare, om ngt som möjligen kan tänkas ske l. vara fallet l. ha skett osv., tänkbart l. icke osannolikt fall. Han menade att det förelåg en rätt stor möjlighet för att ordet inlånats från tyskan. Det är ju en möjlighet, men ingalunda säkert, att han kommer. Enär vi anse det ligga inom både möjlighetens och sanningens område, att .. (regeringen) haft skäl att handla såsom den gjort. VL 1904, nr 254, s. 1; jfr 2 c.
5) (†) till MÖJLIG I 4: rimlighet, skälighet, billighet o. d.; äv. konkretare, om ngt som är rimligt l. skäligt o. d.
a) i uttr. efter möjlighet(en), med hänsyn till vad som kan anses vara rimligt l. skäligt o. d. AOxenstierna 1: 480 (1633). På det allt må efter möyeligheeten lämpas. RARP 3: 139 (1640).
b) skäligt pris o. d. (Det sagda gäller även dem som) j dyrtijdh för mögeligheet icke wilia afflata sin spanemåla, vthan hållat efter dyraste penningen. PErici Musæus 2: 145 b (1582).
c) i utvidgad anv., i uttr. göra möjlighet med ngn, behandla ngn med hovsamhet l. mildhet o. d. (Vi) haffue befaled wår fogetha .. at han skal göra möghelighet medt them (som gjort uppror), doch likwell icke platt latha thet bliffua ostraffet. G1R 6: 249 (1529).
Ssgr (till 1, 3): MÖJLIGHETS-FORM; pl. -er. (†) språkv. om konjunktivform; jfr -sätt. Nordvall Modersm. 66 (1863).
-GRUND, r. l. m. (†) förutsättning. Nyblæus Forskn. III. 2: 122 (1888).
-SÄTT. [efter nylat. modus possibilitatis] (†) språkv. benämning på konjunktiv (o. optativ). Fryxell SvSpr. 69 (1824). Strömborg SvSprSkol. 18 (1857).
-VILLKOR~20 l. ~02. förutsättning; numera bl. (mat.) om förutsättningar som fordras för att ett matematiskt problem skall kunna lösas (utan att leda till orimligheter). Boëthius Naturr. 211 (1799). Mellberg Bergroth 80 (1885). PedT 1896, s. 4.

 

Spalt M 2101 band 17, 1945

Webbansvarig