Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÄSSA mäs3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(mes- i ssgr 1584 (: meswin)1703 (: meshaka). messa (-sz-) 15271904. missa (mis-) 1556 (: Morthensmisse)1711 (i fråga om österländska förh.), 1723 (: misfall). mäsa c. 16571707. mässa (-sz-) 1575 osv.)
Etymologi
[fsv. mässa; av feng. mæsse (eng. mass); jfr d. messe, isl. messa, mnt. misse, mht. messe, misse (t. messe); av mlat. missa, från det lat. uttr. ite, missa est (contio), gån, (församlingen) åtskiljes (eg.: är bortskickad), varmed den katolska gudstjänsten avslutades; eg. f. sg. av p. pf. missus, bortskickad, till mittere, skicka (jfr MISSION, DIMITTERA m. fl.)]
1) benämning på den kristna kyrkans huvudgudstjänst (l. huvuddelen av denna), särsk. o. vanl. sådan den utgestaltades i västerlandet ss. nattvardsgudstjänst; i fråga om romerskkatolska förh. äv. om nattvardsfirande utan församlingens närvaro (stilla mässor); i fråga om äldre sv. förh. vanl. om nattvardsgudstjänst o. i sht om den egentliga nattvardsgudstjänsten efter skriftermålet, numera (kyrkl. o. i vissa trakter i folkligt spr.) om söndagens huvudgudstjänst (högmässan), oberoende av om den firas ss. nattvardsgudstjänst eller icke. Vidh thetta settet holles een Euangelisk messa på Swensko. Mess. 1531, s. B 1 a (rubrik). (Skriftermålet sker) om morgonen för än Mässan begynnas. KOF 1: 235 (1575). När messan var slut skulle pojkarne kanske komma hem. Benedictsson FruM 20 (1887). Den svenska mässan eller högmässogudstjänsten. EvangB 1921, s. 577 (rubrik). — jfr AFTON-, DAG-, DÖDS-, EFTER-, FÖR-, FÖRST-, HÖG-, JUL(NATTS)-, KOR-, LAPP-, LEVIT-, LIK-, LOVS-, LÖFTES-, MIDNATTS-, MORGON-, PONTIFIKAL-, PRIVAT-, PÅSK-, SIST-, SJÄLA-, VINKEL-, VRÅ-MÄSSA m. fl. — särsk.
a) (i fråga om äldre förh.) liktydigt med: nattvard; förr äv. i uttr. gå till mässan, gå till nattvarden (jfr b γ). OPetri PEliæ c 3 a (1527). Om Herrans Natward, then wij för sedwenion skul ock kalle Messo. LPetri KO 34 a (1571; kapitelrubrik). Brask Pufendorf Hist. 231 (1680).
b) i vissa uttr.
α) hålla mässa, fira gudstjänst resp. nattvard; förrätta mässa; numera bl. om katolska förh. samt kyrkohist. OPetri 2Post. Förord 6 a (1530). (En del präster) hålla (icke) mesza vtan på wisza tider om åhret, och giöra longt emellan. Swedberg Cat. 608 (1709).
β) (numera bl. om katolska förh. samt kyrkohist.) läsa, förr äv. säga mässan [fsv. läsa l. sighia mässo], i sin helhet läsa den till mässan hörande ritualen; sjunga mässan [fsv. siunga mässo], sjunga de till mässan hörande sångtexterna; sjungen, förr äv. sjungande mässa [fsv. sungen mässa], mässa som sjunges i vederbörliga partier (motsatt: läst mässa); om ä. förh. äv. tigande mässa [fsv. þighiande mässa], den del av mässan (”canon missæ”) som läses med låg röst av prästen. Clerken skal .. plictog vara til iij (dvs. tre) siwngande messor. G1R 5: 61 (1528). En vng prest som sade sin första messe i kerna kyrkio. GripshR 1549. Påfven sjöng sjelf messan. Strindberg SvFolk. 1: 195 (1881). SvKyrkH 2: 698 (1941).
γ) (nästan bl. om romerskkatolska förh.) gå i, äv. till mässan, gå till kyrkan för att höra mässan (jfr a). Mor är borta, är gången i messan. Levertin Leg. 41 (1891). Gellerstedt GVis. 202 (1900).
δ) (i vissa trakter i folkligt spr.) tidig, sen mässa, om söndagens huvudgudstjänst i pastorat med tvenne kyrkor, då denna förrättas tidigare i den ena kyrkan o. senare i den andra; jfr FÖRST-, SIST-MÄSSA. Månsson Rättf. 1: 117 (1916).
c) (numera bl. kyrkohist.) övergående i bet.: ritual för nattvardsgudstjänst, mässbok. Hans nådhe haffuer latid förwandla messone paa swenst måll. G1R 6: 144 (1529). Olaus Petri’s svenska mässa. Brilioth Nattv. 388 (1926; rubrik).
d) (numera bl. tillf.) bildl. l. oeg. När hon har lykta sin mäsa för mig (dvs. slutat gräla på mig), steg iag vp och bödh hene fara wäl. Horn Lefv. 67 (c. 1657; rättat efter hskr.). Som stormen med klockernas kläppar / slår an sin mässa av malm. Levertin (1890) hos Söderhjelm Levertin 1: 291. (†) Vi håpass nu att .. (slaget vid Warszawa) blir dhen sista mäs[s]an medh pållakarne och saxser. KKD 7: 103 (1705). — jfr JUDE-MÄSSA. — särsk.
α) [efter fr. Paris vaut bien une messe (se Holm BevO 174 (1939))] i uttr. vara värd en mässa, vara värd att man gör vissa uppoffringar l. medgivanden. Grannsämjan är ju alltid värd en mässa. SDS 1945, nr 302, s. 11.
β) [jfr fr. messe noire] i uttr. (den) svarta mässan, om travesterad mässa i den svarta magin; jfr DJÄVULS-MÄSSA. Den s. k. svarta mässan, hvars hädiska och osedliga ritual var afsedd att glädja djävulen. Laurin Skämtb. 1 (1908). jfr: Med bannor ringes till djefvulens messa. Wensell Ordspr. 54 (1863).
γ) i uttr. turkiska mässan.
α‘) (förr) lek varunder en mässa travesterades. SvForns. 3: 448 (1842).
β‘) på lek utförd sång, då deltagarna samtidigt sjunga olika melodier. Hubendick FlickLek. 92 (1879).
δ) (enst.) i uttr. rysk mässa, om dissonerande musik. Knorring Vänn. 1: 97 (1835).
2) den del av den offentliga gudstjänsten som består i vad prästen sjunger framför altaret samt församlingens l. kyrkokörens responsioner. Möller (1790). Fahlcrantz Kyrkoh. 103 (1907). — jfr BEGRAVNINGS-, BRUD-MÄSSA.
3) mus. den romersk-katolska mässan sådan den framträder i musikalisk formgivning; äv. allmännare, om kyrkomusikalisk komposition av likartad form, uteslutande avsedd att framföras vid konserter o. d. Beethovens stora mässa. SvLitTidn. 1819, sp. 463. — jfr C-MOLLS-MÄSSA m. fl.
4) (i sht förr) kyrklig fest som firas till åminnelse av ngt helgon l. ngn tilldragelse i den heliga historien; äv. om dagen l. tiden för sådan fest; i ssgr. — jfr ANDERS-, BARTOLOMEI-, BLASIE-, BRITT-, ESKILS-, GRELS-, HELGON-, HINDERS-, JAKOBS-, JOHANNES-, KARINS-, KORS-, KYNDELS-, KYRK-, LAMBERTS-, LARS-, LJUS-, LUSSE-, MICKELS-, MOR-, MÅRTENS-, OLS-, PER-, PÅLS-, SIGFRIDS-, TOMAS-, VALBORGS-, VÅRFRU-MÄSSA m. fl.
5) marknad, urspr. knuten till den religiösa fest varmed ett helgons åminnelse firades; i fråga om moderna förh. (handel.) om på viss plats årligen anordnad utställning av prover på varor till vilken köpare inbjudas för att där göra sina partiköp. Risingh KiöpH 113 (1669). Leipzig .. bekant för sina stora marknader (messor). Palmblad LbGeogr. 151 (1835). HandInd. 12 (1926). — jfr BRITT-, ERS-, HANTVÄRKS-, HINDERS-, KYRK-, LARS-, OLS-, SIGFRIDS-, TOMAS-, VARU-MÄSSA m. fl. — särsk. oeg., om kulturell fest, i ssgn KULTUR-MÄSSA.
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa ssgr kunna även anslutas till mässa, v.3): A: MÄSS-BOK; pl. -böcker. (mäss- 1681 osv. mässa- 1540. mässe- 15351904. mässo- 1529) [fsv. mässobok] kyrkl.
1) (om romersk-katolska o. ä. luterska förh.) till 1: handbok för gudstjänstens (”mässans”) firande, missale (se d. o. 1). OPetri Hb. A 2 a (1529). Medh Messonne rettar .. (prästen) sigh .. effter thet sätt och ordning, som then Swenska Messeboken vthwisar. LPetri KO 37 a (1561, 1571). SvKyrkH 2: 698 (1941). särsk. bildl. Kortleken är satans mässbok. Ström SvOrdspr. 334 (1926).
2) till 2: bok som innehåller musiken till sångpartierna i högmässan, brud- o. begravningsmässa m. m.; jfr missale 2. Messbok till .. Kyrko-Handboken. Humbla (1873; boktitel). Den svenska mässboken. (1942; boktitel).
-BRÖD, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2007). (mäss- 1885. mässe- 1749) (om romerskkatolska förh., †) nattvardsbröd, hostia. Lind (1749; under trag-himmel). Schulthess (1885).
-DAG. (mäss- 1932. mässe- 16501678. mässo- 16541659)
1) (†) till 1: dag då gudstjänst firas. VDAkt. 1650, s. 30. SynodA 1: 153 (1678).
2) till 5: dag under en varumässa. Östergren (1932).
-DAGS. (mässe-) (i vissa trakter i folkligt spr.) kyrkdags. En Söndag vid messedags. BL 4: 3 (1838). CVAStrandberg 2: 117 (c. 1859).
-DJÄKNE. (mäss- 1876 osv. mässe- 1920) [fsv. mässo diäkn, mässodiäkne] (om medeltida förh.) diakon som skulle biträda prästen vid mässan (o. läsa evangeliet). IllSvH 2: 90 (1876).
-DRÄKT, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2008). (mäss- 1876 osv. mässe- c. 18201896) kyrkl. liturgisk dräkt som bäres af officierande präst under altartjänst. Stagnelius (SVS) 2: 142 (c. 1820; i bild). BtRiksdP 1876, Saml. 8. II. 2: nr 11, s. 1. —
-FALL. (mäss- 1660 osv. mässe- 16351823. mässo- 15641790) [fsv. mässu fal] inställande l. bortfall av gudstjänst på grund av förhinder för prästen l. emedan ingen åhörare infunnit sig; förr äv. i uttr. göra mässfall, inställa gudstjänsten. Det var mässfall i kyrkan i dag. Th(et) haffwer waridh ga(m)malt seet at giöra messo fall när bönnerne äro trisko (dvs. tredska). UppsDP 16/6 1596. Strindberg Hems. 211 (1887). särsk.
a) (†) till 1 a: inställande av nattvardsfirande. LPetri 1Sänd. B 1 b (1564). ConsEcclAboP 390 (1660).
b) oeg., om inställande av ett sammanträde, bortfall av ngt som varit planerat o. d. Hellberg Samtida 1: 197 (cit. fr. c. 1842). Mässfall i riksdagen på lördagen. Inga utskottsutlåtanden; ingenting att göra. SvD(A) 1930, nr 85, s. 3 (rubrik).
-FÄLLE. (†) mässfall. VDAkt. 1694, nr 296.
-HAKE, förr äv. -HAKA l. -HAKEL. (mäss- 1554 osv. mässa- 1568c. 1630. mässe- 15461851. mässo- 1525. se för övr. hake, sbst.6) [fsv. mässohakul; jfr d. messehagel (ä. d. äv. meshage), isl. messuhǫkull; jfr hake, sbst.6] liturgiskt (över)plagg, urspr. bestående av en sluten, vid mantel utan ärmar, senare av en på sidorna öppen, men över axlarna sluten kåpa, tidigare vanl. av sammet, vilken tillhör mässkruden. JönkTb. 111 (1525). En Messehaka aff rödh blomeratt floghell medh förgyltt kors mitt vppå. InventMora 1576. jfr kalmink-, klock-mässhake.
(5) -HALL. hall (se hall, sbst.2 7) avsedd för varumässor. Stora Mässhallen. SvMässGbg 1923, s. 4. —
-HANDEL. (mäss- 1874 osv. mässe- c. 1600)
1) (†) till 1: vad som sammanhänger med sättet att förrätta mässan o. d. Hele messehandelen komer öffuereens med påffuens messe offer. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 40 (c. 1600).
2) till 5: handel (affärstransaktioner) på varumässa. Mässhandeln i Leipzig. UB 7: 257 (1874).
(jfr 1 b α) -HÅLLNING. (mäss- 1932 (om ä. förh.). mässe- 15311635) (†) förrättande av mässa. Messe haldningh på thet Swenske tungemål. G1R 7: 544 (1531). UNT 1932, nr 11089, s. 8 (om ä. förh.).
-KALK. (mäss- 17171791. mässe- 15291695) (†) nattvardskalk (för bruk i kyrkan). G1R 6: 67 (1529). 2VittAH 2: 303 (1787, 1791).
-KANNA. (mäss- 1885. mässe- 1619) (†) vinkanna för bruk vid nattvardsgång. BtÅboH I. 1: 91 (1619). Schulthess (1885).
-KANON~20. [jfr kyrkolat. canon missæ] (om romersk-katolska förh.) = kanon, sbst.1 7. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 270 (1835).
(5) -KATALOG. (mäss- 1838 osv. mässo- 1848) katalog som utgives vid en mässa; särsk. (i fråga om ä. förh.) om förteckningar på nya böcker som funnos att köpa på mässorna (i Leipzig o. Frankfurt a. M.). SvLittFT 1838, sp. 555. SDS 1929, nr 194, s. 4 (vid varumässa).
-KJORTEL. [jfr d. messekjortel] (föga br.) mässkjorta. Weibull LundLundagMinn. 19 (1884). Fröding Eftersk. 2: 43 (1894, 1910; förlöjligande).
-KLOCKA, r. l. f. (om romersk-katolska förh.) klocka varmed man ringer vid mässan (när hostian upplyftes). Lind (1749; under messglocke). Cornell NorrlKyrklK 15 (1918).
-KLÄDE. (mäss- 1660 osv. mässe- 15351854. mässo- 15661648) [fsv. mässo kläþe]
1) (†) mässhake. Ett helt messecläde aff blåth samett .. med sin alba. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 42.
2) i pl. (jfr kläde III): kläder hörande till mässkruden; vanl. i fråga om ä. förh. G1R 10: 283 (1535). LPetri Kyrkiost. 34 b (1566). När Konungen kom till Kyrkiodören, gingo alle 5 Bisparne emot honom klädde i Mässekläder. HSH 1: 61 (1594). SvSlöjdFT 1913, s. 60.
(5) -KOMMISSARIE. för varumässa. Upsala 1919, nr 19, s. 5.
-KÄRL. (mäss- 1785 osv. mässo- 1566) (om romersk-katolska förh.) i pl.: kärl använda vid mässan. LPetri Kyrkiost. 34 b (1566). TurÅ 1942, s. 47.
-LIN. (mäss- 1883. mässe- 1595) (arkaiserande) om linneplagg som användes vid romersk-katolsk mässa. VadstKlUppbB 154 (1595). Strindberg SvÖ 1: 374 (1883).
(5) -LOKAL, sbst.2 (sbst.1, se sp. 2008). för varumässa. —
-LÖS. (mäss- c. 16441921. mässa- 1633. mässe- 16511737. mässo- 1569) (numera bl. i folkligt spr.) om sön- l. helgdag: som är utan (av präst förrättad) gudstjänst. BtÅboH I. 6: 218 (1633). Likaså var (i ä. tid) brukligt, att klockaren på mässlösa söndagar i kyrkan föreläste en betraktelse över dagens evangelium. JmtFmT 7: 180 (1921). särsk. (†): som är utan nattvardsfirande; jfr mässa, sbst. 1 a. RA I. 2: 277 (1569). Murenius AV 238 (1651).
-MUNK. (mäss- 1753. mässe- 16291639) (†) om munk som förrättar mässan. Baazius Upp. 81 b (1629). Borg Luther 1: 411 (1753).
-MUSIK.
1) till 2. Den nya messmusikens allmänna och värdiga utförande i församlingarna. SvD 1897, nr 1, s. 2.
2) till 3. Den konsertanta behandlingen av mässmusiken. NoK 124: 20 (1935).
-OFFER. (mäss- 1595 osv. mässe- c. 16001753) teol. det oblodiga upprepande av Kristus’ försoningsoffer som nattvarden (i mässan) enl. katolsk uppfattning utgör. KyrkohÅ 1904, s. 195 (1595). SvKyrkH 2: 238 (1941).
-ORDNING. (mäss- 1790 osv. mässe- 15771776) (i fråga om ä. förh.) ritual för mässan; gudstjänstordning. Stiernman Riksd. 333 (1577). Hellerström Liturg. 99 (1932).
-PRÄST. (mäss- 1667 osv. mässe- 15271941. mässo- 15551588)
1) till 1, om katolsk präst som förrättar mässan; särsk. om sådan präst vid större kyrka som så gott som uteslutande ägnar sig åt läsande av mässor; i ä. reformatoriska skrifter ofta i nedsättande anv.; ngn gg äv. i allmännare anv., om icke kristen offerpräst. Messe prester som icke predica vtan aleena leffua aff rento som the haffua for messor. OPetri PEliæ d 1 b (1527). Söderblom Gudstr. 271 (1914). Domkyrkans växande skaror av mässepräster. SvKyrkH 2: 649 (1941).
2) (†) till 2, om lutersk präst med tanke på hur han mässar; särsk. pregnant, om präst som kan mässa; jfr mässa, v.3 2. Han är någhon swager mässepräst. HärnösDP 1661, s. 58. Det är obegripeligt hvad förtroende, mässande värkar. En mässpräst är altid säker om Pastorat in ecclesia pura. Livin Kyrk. 105 (1781).
-REDE. (mäss- 17871901. mässe- 15281869. mässo- 15581569) [fsv. mässo redhe; jfr d. messerede] (numera bl. arkaiserande) sammanfattande, om tillbehören för mässans firande; äv. speciellt om mässkruden. OPetri Tb. 251 (1528; uppl. 1929). The gyllene Messoreede, Monstrantz, kalkar etc. LPetri Luther Nattw. C 2 b (1558). Messe reede aff hwijtth damask med sin tilbehörni(n)g Vndantagand(es) manipulum. ArkliR 1562, avd. 17. Hildebrand Medelt. 3: 531 (1901; om medeltida förh.).
(2) -RÖST. (i sht i Finl.) om sångröst med tanke på dess användning vid mässande; jfr mässa, v.3 2. Finnarne äro ett föga musikaliskt folk .., men de fästa mycken vigt vid en god messröst. Topelius Vint. I. 2: 45 (1867, 1880). Söderhjelm Aho Väkta 6 (1894).
-SKJORTA. (mäss- c. 1700 osv. mässe- 16741809) [jfr t. messhemd] långt, säckformigt liturgiskt plagg av vitt tyg (vanl. linne) som bäres under mässhaken l. ensamt (tillsammans med stola), ”alba”. En lijnen Råck, eller som wii nu kalla mässeskjorta. KyrkbHändene 1674, fol. 16. Brilioth SvKyrkKunsk. 204 (1933).
-SKRUD. (mäss- 1851 osv. mässe- 16351866) [fsv. mässo skruþer] kyrkl. urspr. o. i fråga om katolska förh.: den liturgiska dräkt som en präst bär vid förrättande av mässan; i fråga om luterska förh. i Sv.: den liturgiska dräkt, bestående av mässkjorta o. mässhake, som en präst skall bära vid nattvardsfirande o. kan bära vid altartjänst, i sht på kyrkliga högtidsdagar l. vid andra högtidliga tillfällen. Schroderus Os. 2: 115 (1635). Hb. 1894, s. 227. I vissa kyrkor har det blivit sed, att mässkrud användes vid varje högmässa, oavsett om nattvarden firas eller icke. Brilioth SvKyrkKunsk. 204 (1933).
-SÄRK. (mäss- 1554 osv. mässa- 1578. mässe- 15541936. mässo- 15501583) [fsv. mässo särker; jfr isl. messuserkr, d. messesærk] (om ä. förh.) mässkjorta. BtFinlH 3: 251 (1550). En messe särk aff grofft marbolerefft med all sin tillbehöring medt gammel brun flöijel frame på ermerne och niden till. VgFmT I. 8—9: 89 (1554). Fornv. 1936, s. 11.
-TYG. (mäss- 1804 osv. mässe- 16001659) [jfr d. messetøj] (om ä. förh.) om altarets tillbehör, i sht altarkärlen. GripshR 1600, s. 219. Kyrkioness (i Ekerö) mässetygh hålless reenliga och messekalken torkass huar messodagh innan till. Murenius AV 412 (1659). Brilioth SvKyrkKunsk. 117 (1933).
-VIN. (mäss- 15881931. mässa- 1547. mässe- 15411866) [fsv. mässo vin] (†) nattvardsvin. Hallenberg Mynt 237 (i handl. fr. 1541). Kyrckiowärdarna (skola) häreffter hålla Bastart till Messwijn, som om Sommaren icke möglas. SUFinlH 5: 192 (1617). VDAkt. 1800, nr 284. SvKulturb. 7—8: 291 (1931; om ä. förh.).
-VÄRK, n. (mäss- 1932. mässe- 15861635)
1) (†) till 1, sammanfattande, om firande av gudstjänst. Heela Messewärket skal aftekna Jesu Christi Passions och Pijnos historia. Chesnecopherus Skäl D 4 a (i handl. fr. 1586). Schroderus Os. III. 1: 185 (1635).
2) mus. till 3, = mässa, sbst. 3. Ett av de mäktigaste mässverken, Beethovens Missa solemnis. Östergren (1932).
(5) -ÖL. (mäss- 1761. mässe- 1783) (förr) gille (se d. o. 2) som hölls under marknad. Botin Utk. 390 (1761). Lagerbring 1Hist. 4: 251 (1783).
(2) -ÖVNING. (i Finl.) övning i mässande; jfr mässa, v.3 2. SPF 1846, s. 135. FinBiogrHb. 501 (1897).
B (†): MÄSSA-BOK, -HAKE(L), -LÖS, se A.
-MÅL, se C.
-SÄRK, -VIN, se A.
C (numera bl. arkaiserande): MÄSSE-ALTARE. (†) altare. Murenius AV 9 (1637). Därs. 22.
-BOK, se A.
-BRUK. (†) = mäss-värk 1. VästeråsDP 10/2 1576.
-BRÖD, -DAG, -DAGS, -DJÄKNE, -DRÄKT, -FALL, -HAKE(L), -HANDEL, se A.
(jfr 1 b α) -HÅLLANDE, n. (†) = mäss-hållning. Schroderus Os. 2: 84 (1635).
-HÅLLNING, -KALK, -KANNA, -KLÄDE(R), se A.
-KRAM, n. (mässe- 16161635. mässo- c. 1730) (†) nedsättande, om de romerskkatolska mässorna. Förplichtar migh therföre icke giöre någott mässekram. KyrkohÅ 1901, s. 248 (1616). Broman Gyls. 2: 93 (c. 1730).
-LIN, -LÖS, -MUNK, se A.
-MÅL. (mässa- 1592. mässe- c. 1635) [sv. dial. mässmål, den del av gudstjänsten som räcker från det att prästen går framför altaret till predikans slut; jfr isl. messumál, tid för mässan] (†) tid varunder mässa l. gudstjänst hålles. Vnder Messamål. AAAngermannus VtlDan. 583 (1592). Schroderus Dict. 95 (c. 1635).
-OFFER, -ORDNING, -PRÄST, -REDE, -SKJORTA, -SKRUD, se A.
-STUGA. (†) kapell; jfr -stugu-kammare. SvKulturb. 9—10: 230 (1931; om ä. förh.).
-STUGU-KAMMARE. (†) om kammare som ligger invid en ”mässestuga”. SvKulturb. 9—10: 229 (1553).
-SÄRK, se A.
-TID. (mässe- c. 15851749. mässo- 1561, 1571) (†) gudstjänsttid. LPetri KO 44 a (1561, 1571). Lind (1749; under mess-zeit).
-TYG, se A.
-VATTEN. (†) vigvatten. G1R 1: 176 (1523).
-VIN, -VÄRK, se A.
-ÄMBETE. (mässe- 15271547. mässo- 1610) (†) prästämbete. OPetri PEliæ c 2 a (1527). G1R 18: 273 (1547). Schroderus Dress. 217 (1610).
-ÖL, se A.
D (†): MÄSSO-BOK, -DAG, -FALL, -HAKE(L), se A.
-HJÄLP. syssla som hjälppräst. ConsEcclAboP 444 (1660).
-KATALOG, -KLÄDE(R), se A.
-KRAM, se C.
-KÄRL, -LÖS, se A.
-MARKNAD. nedsättande, om köpenskap med själamässor o. d. OPetri Clost. D 2 b (1528).
-PRÄST, -REDE, se A.
-STIFTNING. (in)stiftande av (själa)mässor. OPetri 1Post. 126 a (1528).
-SÄRK, se A.
-TID, -ÄMBETE, se C.

 

Spalt M 2009 band 17, 1945

Webbansvarig